Den 13 maj 2006 skrev jag det allra första inlägget på den här bloggen. Det är snart tio år sedan! Den 13 maj är nu på fredag så jag tänker skåla lite extra i rosé då. Fast faktum är att jag tänker skåla ännu mer en annan helg i maj, för då kommer jag att fira lite mer ordentligt.

Tio år som bloggare. Det är svindlande när jag tänker på det. Så många dagar – så många blogginlägg. Så många personer jag träffat och mött genom bloggen, så många sammanhang jag dragit nytta av att vara bloggare. Så otroligt mycket bloggen har lärt mig!

I ett tidigare inlägg skrev jag om mina senaste tio år; vad jag gjort, bott och jobbat med. Och nu är det dags för den här bloggens lilla resumé tänkte jag!

Såhär såg mitt allra första blogginlägg ut! Jag stavade blog på det engelska sättet eftersom blogg som grej inte riktigt hade uppstått då – men jag behöll det svenska ordet för träning. Jag började på blogspot och min url var traningsblog.blogspot.com och där huserade jag några år.

Jag önskar att jag hade haft en mer spännande historia om hur mitt bloggande började men nä, jag brukar berätta som det faktiskt var: jag hade ett jobb som jag tyckte var tråkigt och använde en del av min tankekraft åt att komma på att jag skulle starta en blogg. Det var tiden då Karolina Lassbos ”en glamourprinsessas dagbok” hade blivit en snackis men jag var redan då övertygad om att det var bättre att ha en nischad blogg. Jag gillade att träna och tänkte att jag skulle starta en träningsblogg!

Från början var bloggen mer eller mindre en träningsdagbok men inte alltid i dagens typiska bloggformat utan väldigt mycket blandat med produkt med pris- och köpinformation, precis som i tidningar. Här är tre exempel på blogginlägg jag skrev under min första bloggmånad som är så hysteriskt dåliga – sett till dagens bloggande – att jag inte ens kan skämmas över dem:

> Joggingskor. Bilderna!! Och att jag skriver ”det fina med dessa skor är att de bland annat finns i helsvart färg! Perfekt tycker jag då svarta skor smälter in i min för övrigt ganska strikt svart-vita löparmundering” när jag åren efteråt knappt hade något svart alls!

> Styrketräningens fördelar. Alltså, detta är så dåligt så det blir roligt. Det här med att skriva personligt?

> 16 maj: 11200 meter. Jag hade inför detta pass köpt en fickradio. En fickradio!! Då vet man att det är länge sedan! Och att jag ens använder ordet jogging!

När jag började blogga hade jag ett alterego och jag lade aldrig upp några bilder på mig själv. Det var först flera år senare som det tvärtom blev kotym att bygga sitt personliga varumärke genom bloggen och allt det där. Från början ansågs det farligt att skriva sitt namn och avslöja alltför mycket om var man bodde eller gjorde. Det var 10 år sedan – men en helt annan livstid sett till den digitala utvecklingen!

Jag minns när jag fick den första produkten av värde hemskickad till mig: ett par svarta skor från Adidas. Det var ett och ett halvt år efter mitt första inlägg och såhär skrev jag då.

2010 flyttade min blogg till Spotlife; Blondinbellas bloggportal som var i ropet just då, och det var då jag valde att blogga med namnet och domänen traningsgladje.se. Det var nog också då som jag tjänade mina första pengar på bloggen om jag minns rätt.

Sedan dess har jag varit Träningsglädje oavsett om jag legat utan portal, som jag gjorde efter att jag lämnade Spotlife, eller som när jag började blogga för portalen Healthy Living dit jag flyttade i november 2014. Ett halvår senare hade jag mitt första möte med Metro Mode som då presenterade nya och spännande planer och i september 2015 lanserades Metro Mode Hälsa där du hittar min blogg just nu.

Jag är stolt över mina tio år. Jag är inte stolt över exakt varenda blogginlägg men jag är stolt över mitt förhållande till bloggen. Jag har varit extremt noga med att hålla isär vad som är blogg och vad som är Sara och jag har aldrig låtit mig själv må dåligt över bloggen. Jag ska kunna vara jag även om jag inte bloggar och därför har jag alltid haft som grej att jag teoretiskt sett ska kunna stänga ner bloggen imorgon utan att hela min värld rasar samman. Jag ska fortfarande kunna stå stadigt på jorden ändå, jag ska fortfarande kunna ha mina vänner och jag ska fortfarande kunna ha en inkomst. Därför har jag byggt den största delen av min bloggbusiness från det bloggandet lärt mig – och så har jag förfinat den kunskapen och applicerat det på andra som vill ha hjälp med sin digitala närvaro.

Trots ovan, så har jag varit väldigt dedikerad den här bloggen – det har inte gått många dagar utan blogginlägg under mina tio år. Eftersom jag ofta uppdaterat mer än en gång så har jag skrivit fler blogginlägg än jag bloggat sett till antal dagar. Trots alla inlägg så minns jag nästan dem alla: jag kan läsa ett inlägg och komma ihåg var jag satt eller hur jag hade tränat. Och trots alla inlägg så tycker jag fortfarande att det finns massor att skriva om.

Jag har gjort massvis av intervjuer under mina år som bloggare. Du har kunnat se mig i ett gäng olika tidningar; från Fitness Magazine till Metro, lokaltidningen i Halmstad, Aftonbladet, Amelia och ett gäng andra ställen. Jag har pratat i radio och pratat live från scen. Såhär har det till exempel sett ut:

> Aftonbladet listar bästa hälsobloggarna

> Här fanns jag överallt

> Jag frontade en kampanj för löpning! (Här finns fler bilder)

Jag har nästan alltid varit i topp när omvärldsanalysföretag listat vilka bloggare som påverkar mest inom min bloggnisch. Det är häftigt – även om blogglandskapet förr om åren var mycket smalare och mer homogent. Idag går det inte att beskriva nischen träningsblogg utan att ytterligare kategorisera det i fler nivåer.

Mitt bloggande har utvecklats massor under åren. Men trots att jag bloggade skrattretande dåligt från början så ser jag ändå vem jag var genom orden och jag känner igen mig. På tio år har massor förändrats, men på det stora hela kanske inte så himla mycket ändå. Jag är samma person nu som då – men jag är tio år mer livserfaren och tio år mer bloggerfaren. Jag hoppas att jag kommer säga samma sak om mig själv idag om tio år.

Det snackas ju en hel del om snåla företag och bloggare som inte alls får betalt. Det är ju tråkigt – såklart. När jag researchade lite inför en föreläsning om bloggande som jag höll i fredags så sprang jag på det här inlägget från Prat PR. Och jag tyckte det var riktigt bra.

Att blogga är ingen svartvit värld. Ibland låter det som att PR-byråerna är snikna och att bloggarna alltid snuvas på rättvis utdelning för sitt jobb. Men det är inte alltid så. Det är faktiskt precis som ute i den vanliga världen. Du skapar dig din egen plats och odlar dina relationer – de kommer inte per automatik bara för att du har en jättestor grupp med kompisar som lyssnar på vad du säger.

Drivkrafter, relationsbyggande och förmåga att skapa win-win tar dig dit du vill. Kenzas senaste bokslut visar på ungefär 4-5 miljoner kronor i omsättning. Till exempel.

På min lunchföreläsning i fredags förklarade jag att många av de framgångsrika bloggarna är entreprenörer. Som entreprenör är man är en go getter som är mån om att leverera riktigt bra grejer och är proffsig i sitt affärstänk. För det är affärer vi pratar om. Isabella Löwengrip var sjukt proffsig när jag anlitade henne till en grej för många år sedan. Då hade hon inte de företag hon driver idag men redan då hade hon affärstänk och var mån om att leverera.

I mitt jobb och mina uppdrag så har jag två hattar på mig. Ibland är det Träningsglädjehatten och min roll som bloggare. Ibland är det kommunikationskonsulthatten och min roll som samarbetspartner till många bloggare. Vissa gånger blir jag så jäkla stolt över bloggarnas förmåga att göra riktigt bra grejer och att tänka business istället för att agera alltför personligt. Andra gånger förstår varför bloggare ibland har dåligt rykte.

Många frågar mig hur man kontaktar företag. Jag har framförallt ett tips: ge företaget du kontaktar anledningar varför de ska jobba med dig och hur du kan bidra till deras affär. Du ska sälja in dig och din blogg – precis som du ska sälja in dig själv, dina förmågor och dina erfarenheter när du söker ditt drömjobb.

Ett annat tips är att selektivt välja sina partners. Jag som bloggläsare uppskattar bloggare som verkligen prioriterat vem man valt att samarbeta med. Då har i alla fall jag personligen inget emot sponsring och rekommendationer av samma varumärke; jag vet att det är något som bloggaren står för och kan värdera informationen på ett mycket mer produktivt sätt.

I min roll som kommunikationskonsult är en sådan bloggare också mer värdefull för potentiella samarbeten som jag rekommenderar mina kunder att man ska investera ekonomiskt i. Men då är ett tydligt affärstänk redan en förutsättning.