Några av de roligaste inläggen som finns att läsa är vilka bloggar som andra bloggare läser. Det ger en skön klickfest och resulterar ofta i nya bloggfavoriter att dyka in i. Men att skriva de där inläggen är inte lika enkelt; för det finns så många bloggar jag läser och jag tipsar om dem på lite olika ställen och olika sätt.

Idag tänkte jag att eftersom jag precis firat 10 år som bloggare så tipsar jag om 10 bloggar jag läser!

Jag använder Feedly för att mitt bloggflöde; då ser jag vilka av alla de bloggar jag prenumererar på som uppdateras. Text och bild ser jag i Feedlys gränssnitt men allt som oftast klickar jag mig vidare till själva bloggen för att ta del av helheten på ett bättre sätt – och för att både se och skriva kommentarer förstås!

I min bloggfeed har jag väldigt många bloggar. Förutom att läsa de inlägg jag tycker verkar intressant ger Feedly också mig en bra överblick vad folk gör och bloggar om. Det blir som en överskådlig omvärldsanalys kan man säga!

För mig som bloggare är det viktigt att investera tid i andras bloggar. Dels vill jag vara en del av bloggemenskapen och jag skulle aldrig säga att jag inte har tid att läsa andras bloggar – de orden känns så otroligt fel i min mun. Så länge jag själv bloggar kommer jag alltid prioritera att lägga tid på andras bloggar – det är mitt löfte.

Nu till mina bloggtips. Här är tio bloggar jag läser med glädje:

World of wanderlust. En snyggt paketerad och riktigt välskriven blogg om resande. Bloggen gör mig nyfiken på nya ställen och så tar jag med mig ett och annat tips när jag själv åker till ställen som bloggen tipsat om.

Angeliqe. Bilderna är vackra och texten är sparsam och lämnar allt till fantasin. Just nu med extra mycket hundvalpsmys. Detta är bloggen som är sin egna lilla värld med det vackra och drömmiga.

Cookie and Kate. Jag älskar denna matblogg som jag hamnar på oavsett vilket digitalt ställe jag är på. Hänger jag på Pinterest så kommer jag alltid till ett Cookie & Kate-recept. Det är sällan jag använder recepten rakt av, men jag inspireras alltid. Bloggen får mig att tänka i bredare banor!

Blissjunkie. Jeanna lyckas på ett skönt sätt kombinera humor med allvar. Jag blandar skratt med fniss när hon målar upp händelser och känslor – och tar med mig budskapet hon vill skicka vidare. Det är en blogg som blandar humor med allvar och som gör det bra.

Hanna Stefansson. En modeblogg som är annorlunda; som inte anspelar på sex och avklätt utan som känns härlig, skrattande och skön. Härifrån hämtar jag en del bildsinpo och en hel del feel good i allmänhet. Oavsett hur mycket fjäll, cykelkläder och löparskor jag har i min blogg och i min värld är det härligt med en dos av modeflärd.

Jessica Clarén. Som träningsbloggare är det en tunn och skör linje mellan hälsoboost och hälsohets. Mellan muskler och naket. Jessica har alltid haft fingertoppskänsla för det där. Dessutom är hennes digitala plattform en brygga till den fysiska världen eftersom hon står för samma sak som coach och ledare i träningsvärlden.

Bucket life. Här möts verklighet och drömmar och hela resan dit. Min vän Katta bloggar tankeväckande och förnuftigt och det är ett fint space som jag varje dag tycker om att landa i.

Elna Dahlstrand. En av mina favoriter inom cykelvärlden eftersom hon gör känslorna så lätta att hoppa in i även om man aldrig suttit på en cykel. Hennes bilder talar för sig själv och hon välkomnar läsarna in i hennes tankar på ett ödmjukt och öppet sätt. Jag har aldrig träffat Elna men jag gillar henne massor!

Underbara Clara. Clara Lidström är min bästa ”storbloggare”. Alltså en som bloggar på en mer rikskänd nivå. Jag tycker om hur hennes bloggande lett till såväl TV som radio och andra uppdrag.

Den tionde bloggen har jag ingen länk till. För det kan vara din. Oavsett om du inte är bloggare idag så kan du vara bloggare imorgon. Det finns alltid rum för nya bloggar. Jag tycker att Annies Vegokäk är ett sådant bra exempel. Eller bloggen Teknifik.

Vill du ha fler bloggtips? Gå in här:

• 7 bra bloggar jag läser
• tips på utländska bloggar

Den här bilden har jag lånat från Jessicas blogg. Den är från i helgen och The Villa på Copperhill. Mig känner ni igen, och till höger är min bror Marcus.

Medan de flesta fortfarande satt och åt långfrukost, som sig bör en sömning söndagsförmiddag med regnrusk utanför fönstret, greppade jag en kettlebell och började gå uppför en skidbacke i Ullådalen. En rätt så lång farmer’s walk, om man ska prata samma språk som man använder i strongman training och crossfit.

Farmer’s walk är en superenkel och superjobbig övning: plocka upp något tungt och gå med det en bit. Det optimala är att ha ett tungt föremål i varje hand, men jag har bara en kettlebell så det fick bli den.

Min kettlebell väger 16 kilo vilket är för lätt för en traditionell farmer’s walk, för där går man ju vanligtvis runt 40 meter eller så. Min farmers walk skulle ta mig uppför en skidbacke, runda en lift och sedan gå nerför en annan skidbacke. 16 kilo var alldeles lagom då.

Jag gjorde dessutom en egen regel; varje gång jag ställde ner min kettlebell på marken så skulle jag göra 3 drag till hakan innan jag fortsatte uppåt igen. Jag var noga med att ha en stolt hållning och aktivera bålen även när det gick nerför och det därför är ganska enkelt att bära på något tungt.

Att bära tungt är en effektiv form av träning; testa så får du se hur du utmanar både flås och många muskler i kroppen! Bär en sandsäck till exempel, eller gå fram och tillbaka med kettlebells eller skivstänger eller hantlar i händerna. Tänk på hållningen och koppla på magstödet!

Jag minns fortfarande vilken eufori jag upplevde när jag testade strongman training första gången – hur kul var det inte att dra en bil liksom! Dagens pass fick mig att längta efter sådan träning igen. Jag gillar att känna mig råstark; vilket dagens pass på berget också gav känslan av.

Den här gången har jag också färskt i minnet; snacka om att uppleva något när man styrketränar!

Det har varit en regnruskig dag ända sedan jag vaknade strax efter klockan 6. Hazel och jag tog en kort promenad längs Åresjön och hörde bara vinden eftersom alla andra sov.

Klockan halv nio åkte jag mot Holiday Club och mötte en publik som nog var lite mör i kroppen efter en gårdag full av träning, men som ändå var laddad inför vad den här dagen skulle ge. Jag höll min föreläsning om att våga och tror att jag bjöd in till både skratt och funderingar. Om du var där och lyssnade så får du gärna maila mig (sararonne at gmail.com) och berätta vad du tyckte!

Nu sitter jag här med kaffekopp och eld i kaminen medan det smattrar mot fönstren. Jag lyssnar på God morgon världen i podformat och vill tipsa om den här krönikan av Johan Norberg om delningsekonomi. Resten av dagen kommer innehålla en del jobb framför datorn men först ska jag baka kolasnittar!

Jag grävde lite i arkivet igår kväll inför min föreläsning imorgon. Det fanns en hel del tokiga saker där. Som…

> Den gången jag sprang marathon på löpband.

Vi gjorde det på ett SATS-gym i Stockholm och personalen undrade hur långt ett marathon var. Såhär i efterhand minns jag det som oändligt tråkigt och det är skönt att jag har det bakom mig och inte framför mig. Att ha överlevt det är ett bra mentalt verktyg inför framtida fysiska utmaningar som kräver en bra jämförelse när jag får en dipp. Typ ”har jag haft så tråkigt och genomlidit ett marathon på löpband så kan jag klara av detta också”.

> Den gången jag sprang ett 12-timmarslopp i Trollhättan dagen efter midsommarafton.

Vi dök upp på startlinjen kl 12 efter att ha legat på stranden i några timmar och gjort ett pit stop på Max (kan ha varit Burger King). Sedan sprang vi väldigt många varv på en slinga som var runt 1200 meter mellan kl 22 till 10 dagen efter. Jag kom nästan 8 mil.

> Den gången jag sprang ett 24-timmarslopp i Hallsberg.

24 timmar är många timmar tänker jag såhär i efterhand. Jag minns att jag fick blåsor på fötterna som sprack och jag trodde att min fot exploderat. Det hade den inte, men jag var inte så van vid blåsor och sådant då. Det är jag inte nu heller, där och då var den enda gång jag haft blåsor som spruckit. Jag noterar att jag även den gången hade märkliga känningar i samma knä som nu. Men det jag minns allra mest är hur stark jag var de sista minutrarna och hur alla krämpor bara försvann och hur jag sprang igen. Jag älskar den känslan – totalt uppfylld av endorfiner.

Här finns hela inlägget att läsa om 24-timmarslöpningen på varvbana. Tänk hur jag skrev min blogg då – så annorlunda! Bilderna är pixliga eftersom de omformatterats så många gånger under mina bloggflyttar mellan olika plattformar. På den tiden hade jag dessutom pyttesmå bilder på bloggen.

> Den gången jag cyklade 25 timmar i sträck – inomhus

Detta dygn i oktober/november 2010 har jag ganska färskt i minnet, förmodligen eftersom jag reflekterade väldigt mycket inför och efter det. Hallandsposten kom och ställde frågor inför evenemanget och när ska svara på varför och hur, ja då börjar man tänka efter lite mer på riktigt. Här är min berättelse från 25 spinningpass under ett dygn.

2011 var jag med och arrangerade ett Rosa dygn i Stockholm, men det har jag faktiskt glömt bort. Här kan du läsa om den dagen. Jag har också arrangerat en massa andra grejer, bland annat en träningsdag till förmån för när katastrofen lamslog Haiti.

Andra och mer nutida saker är att cykla till Åre och springa Jämtlandstriangeln, men det känns som igår. Eftersom tiden går så snabbt så får jag plocka fram dem ur arkivet snart nog.