Måndagsmorgonen mötte mig med snålblåst och skulle tydligen spela svår. Räddningen är att jag vet vad som väntar till helgen. Solsken! Om inte allting ändrar sig förstås. Det finns en mening med tjurigt gråväder en måndag, och även om man inte ser den meningen själv så får man skapa sig en egen mening av det. Och då har du den där: meningen med tjurigt gråväder en måndag.

Min mening med dagens väder är att få tid att fokusera: göra det jobb jag ska och leverera på mina uppdrag. Jobba lite mer i början av veckan – och jobba lite mindre i slutet av veckan då det ska bli sol och sommarväder.

Jag började morgonen med en screening i Redcord hos Magdalena på Nordic Refit. Jag har bokat in några tider hos henne för att få riktig koll på statusen på min kropp dels efter operationen men också för att det är en bra grej att göra. Det spelar ingen roll om jag skulle gå till gymmet och fortsätta träna så som jag alltid har gjort om jag inte har förmågan att koppla på rätt muskler.

Redcord är en form av slingträning (hur det ser ut kan du se på min instabild och såhär ser det ut när den hänger på gymmet) och hjälper till att träna samspelet mellan muskler. På torsdag ska jag dit igen!

Mot slutet av veckan åker jag söderut en sväng. Jag har ett enda mål: att cykla landsväg. Gör jag bara det, och levererar på mina punkter på min jobb-to-do, så blir det världsklass på denna vecka.

Bilderna nedan är från helgen. En helg som gick sjukt snabbt. I fredags kväll bjöd Platåleden i Ottsjö på golden hour och i lördags tog jag årets första tur till Blanktjärn. Den var turkos i vanlig ordning. Det känns fint att den där säsongen är här nu; den med upptinade leder, blöt myrmark, torr mossa och kilometer efter kilometer på fjällstig.

Istället för mat och saker har jag cravings för känslor och platser. Jag kan toklängta efter att få göra vissa saker eller upplevelser. Som att springa en solvarm sommarstig som doftar av eftermiddagsbränd tall. Som att få hela kroppen urblåst i ett ursinnigt regnväder. Som att få vara riktigt trött efter en alldeles för lång dag på fjället där jag planerar för 2 timmar men råkar välja en mer intressant stig och är ute i 5 (ja, det händer ofta).

Och som att få syn på Östra Blanktjärns alldeles turkosa vattenspegel längst bort på Blanktjärnsrundan. Och som att äntligen komma upp på #sarasfrukosttopp och blicka ut över Åredalen. Som att få tillbringa dagens sista ljus – en gyllene golden hour – på säsongens sista skare och höra inget annat än fjälljud och mina egna tankar.

Allt det där kommer att bli verklighet snart. Men först ska jag uppleva helt andra saker. Om några timmar flyger jag mot Manchester och The Lake District. Det blir vackert.

En av mina bästa rundor runt Blanktjärn; i maj för tre (!!) år sedan.

Jag bestämde att det fick vinter från och med i helgen. I fredags bytte jag till vinterhjul på bilen och hela helgen har jag sett alla mina Årevänner åka långfärdsskridskor på de frusna tjärnarna. I vanlig ordning väcker östra Blanktjärn mest uppmärksamhet. Det sägs att det är som att åka på ett fruset akvarium.

Östra Blanktjärn är en smaragdgrön tjärn och det pågår någon form av inofficiell tävling i vem som kan göra coolaste filmen därifrån och sprida på YouTube. Här är bilder från Blanktjärnsrundan som börjar och slutar i Vålådalen några mil från Åre!

Jag har inte hunnit till Blanktjärnarna den här sommaren som nyss var. Men det kommer ju en vinter med snö. Kanske är det där jag ska cykla fatbike nästa gång?