Om man vill åka långlopp på skidor utan trängsel och i fina spår ska man åka Årefjällsloppet. Det är dessutom lite tuffare än Vasaloppet enligt kommentatorer på TV4 Sport och dagens största statusmarkör är extrema fysiska utmaningar enligt en diskussion i Studio 1 på P1 tidigare i veckan. Välkommen hit nästa år alltså.

Förra året badade Årefjällsloppet i solsken – och det blev repris på det också denna gång. En himla rolig skillnad gentemot förra året var att det blev vitklädda svenskar som segrade: Daniel Richardsson (vit klubbdräkt genom Hudiksvalls IF)  och Charlotte Kalla (vit klubbdräkt genom Piteå Elit).

Förutom att Kalla skidade hem segern så imponerade hon på mig genom sitt sätt att vara. Hon stannade kvar utanför målområdet hur länge som helst för att fotas med och pratas med – nästan längre än all annan publik. Och när hon sedan kom in och skulle äta så imponerade svenska folket på mig genom att inte göra en stor grej av det hela. Hon stod där med sin bricklunch precis som vem som helst.

Jag hängde med Annie som hjälpte till med arrangemanget och när det var klart åkte vi båda till Ottsjö för en längdtur på sjön. Klart värd dag!

Fjällen är helt magiska i Ottsjö och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag upptäckte det så sent som i höstas. Vad har jag gjort alla andra år jag varit här uppe?

Ottsjö är Annies guldkorn och eftersom hon är här uppe så passade jag på att ta med mig snöskorna och åka och hälsa på henne i kvällssolen. Vägen dit är magisk. Man svänger av vid Undersåker och åker uppför fjället (när jag kör där tänker jag alltid hur jobbigt det skulle vara att cykla…). Väl uppe får man den. Utsikten! Helt galet fint!

Vi gick en vända med snöskorna i de spår där Årefjällsloppet egentligen går, men i år har man dragit om spåren lite. När snön töat bort ska jag se till att upptäcka lederna och springa trail här!

Annie

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut såhär, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

Så jag drog på mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!