Den här dagen har varit bra. Jag har varit glad och förväntansfull. Vädret har varit gudomligt och det har på det stora hela varit en fin måndag. Framförallt tack vare dessa fem saker:

1. Jag satt på balkongen och jobbade fram till klockan 18 – i shorts och t-shirt!! – och tittade ut mot isen som snart släpper på Åresjön och Renfjället som är snötäckt.

2. När jag passerade Månsåsen på vägen mellan Hälsingland och Åre tidigt imorse och det var strålande sol och vår – med ett vitt toppigt fjäll i bakgrunden. Jag kommer alltid minnas när jag cyklade till Åre för några år sedan och såg fjäll för första gången på vägen. Det var ju också i maj!

3. När jag packade in mig i bilen svintidigt imorse och det var kalldimma och solsken. Magiskt ljus som man måste fota – som här!!

4. Lugnet som råder just nu i Åre. Magiskt det med. Jag kan ligga raklång ute på Årevägen och inte bli överkörd på flera timmar. Inte för att jag skulle göra det på riktigt – men vintertid åker här bilar jämt.

5. Tacksamhet. För det mesta just nu, men framförallt för att jag bestämt mig för att vända min energi lite inåt ett tag – eftersom jag varit så frikostig med den utåt. Men jag behöver den för mig själv en stund.

Bonusgrej: jag såg någon form av fasan på vägen upp imorse. De var tre stycken som stod still på vägen och inte ville flytta sig trots att jag kom körandes. Vilt gör mig glad – fast helst ska de inte vara på vägbanan såklart. Tills jag ser björn kommer jag att fortsätta välja den snåriga lilla väg jag kör när jag åker mellan Hälsingland och Jämtland. Jag möter sällan några andra bilar – men jag ser mycket annat.

Om jag hade haft energi skulle jag gärna gjort en favorit i repris och sprungit Blanktjärnsrundan idag. Bilderna nedan är från Östra Blanktjärn för nästan prick ett år sedan!

Dagarna är ljuvliga just nu och Åre är fantastiskt. Gårdagens toppväder är snudd på oslagbart men den här dagen var nästintill lika härlig. Himlen blev bara blåare ju längre dagen led och nu sitter jag här i soffan och jobbar ikapp med rosiga kinder.

Igår kväll fick jag besök av Åsa och Viktor. Jag och Hazel hann med en tur på längdskidorna i pannlampans sken innan bilen med mina vänner från Stockholm anlände.

Jag passade på att spendera förmiddagen i skidbackarna och tog ett gäng åk uppe på toppen, i Tusenmetern (bilden nedan) till Tväråvalvet. Det var vindstilla och folktomt. Gott om svängrum i backarna. Riktigt fin snö och bra skidor. Jag hade Rasmus ord med mig i varje sväng – det är bra sällskap och jag har hela tiden något att tänka på. Och en strävan att alltid, alltid bli bättre.

Vi åt lunch på Timmerstugan och jag valde en toast skagen Och nu ikväll står Viktor för maten och det är hur lyxigt som helst!

Ni vet ju att jag hyser en kärlek till snöskor. Det är så enkelt och kravlöst sätt att ta sig fram på under vintern; det kräver inga förkunskaper och det är varken svårt eller läskigt. Snöskor är med andra ord väldigt tillgängligt. När jag flyttade till Åre för två år sedan köpte jag två par snöskor; eftersom jag visste att jag skulle ha förmånen att få många vänner som besökte mig och då är det ju tråkigt att bara ha en uppsättning.

Snöskorna har använts riktigt mycket sedan dess: på kvällsturer i månsken till exempel – eller till en stuga på fjället där de serverar varm choklad med grädde eller häftiga toppturer. Eller bara helt vanliga dagar.

Jag blev riktigt glad och inspirerad av att läsa Sofie Lanttos inlägg om snöskovandringen på Höga kusten, och tänker att jag vill också gå en vacker led här i min närhet. Det finns ju en mängd olika att välja bland och jag tänker att Forsaleden (en av mina drömleder i Sverige) borde vara ett lämpligt alternativ på vintern.

När jag pratade med turistbyrån i Åre för inte så länge sedan så sa det att just frågor om snöskor hade ökat och det gör mig glad. Jag har lite som ett hemligt mission att fler ska upptäcka snöskovandring, just för att det är så enkelt och tillgängligt!