Träningsglädje

Dag 2 pÃ¥ min streak running blev lämpligt nog 2 kilometers löpning. Jag pratade med Sara Althini om mitt projekt häromdagen och försökte förklara poängen. DÃ¥ var mitt svar mest ”för att jag kan” men jag har hittat en till poäng nu. Att streaka är att träna sitt pannben. Och det är verkligen att träna pÃ¥ att komma över tröskeln. Ofta är det sistnämnda det största problemet. Att ta sig för kan ofta vara jobbigare än själva löpningen.

För övrigt har jag träningsvärk både här och var efter transformer igår. Sådan där glad träningsvärk. Inte den där sura typen som liksom fastnar i benen en hel vecka efteråt. Träningsvärk är den bästa värken.

Just nu skulle jag ha varit nästan i Skåne. Jag skulle förmodligen haft några mil kvar, men Österlen hade nog varit inom sikte. Nu sitter jag på ett café i Vasastan istället. Med Österlen 50 mil bort och ingen plan att åka dit.

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig (eller så blir det just så).

När jag först fick reda pÃ¥ det var jag rätt nedstämd. Jag bokade min Österlenresa i augusti under en period dÃ¥ jag var rätt stressad och sÃ¥g fram emot en helg med fokus pÃ¥ egentid, tystnad och lugn. Jag vet att ni är mÃ¥nga som undrar när jag egentligen jobbar – men som jag sagt förut, den här bloggen handlar inte om mitt jobb. Den handlar om träningsglädje. Jobb är däremot en annan extrem viktig ingrediens i mitt liv – tillsammans med att alltid utvecklas och alltid utmanas i mina jobbuppdrag – vilket gör att jag gärna ”work hard and play hard”. Fast, i mitt fall handlar ”play” mer om träning och resor snarare än helrör pÃ¥ krogen.

Anyways, den här helgen spenderas hemmavid. I min älskade, älskade lägenhet i Stockholm (det är möjligt att jag älskar vår lägenhet i Halmstad snäppet mer men eftersom vi inte är där så ofta på vinterhalvåret så blir den liksom inte lika ombonad då). Grabben är borta ett gäng dagar men jag är inte ett dugg ensam för det. En mängd vänner trängs trivsamt i min kalender (och eftersom jag är en sådan där mjukhjärtad jäkel så är jag ledsen över de relationer jag inte hinner vårda).

Jag ska ändå springa i helgen, trots att jag inte är på Österlen. I går invigde jag min streak-månad med 10 minuters löpning på otroligt svajiga ben efter transformerpasset (ja jag har träningsvärk idag) och i helgen får det bli mer kvalitativ löpning. Och så ska jag göra yoghurtglass med hallon. Och så ska jag ligga i soffan med hela lägenheten full av tända ljus. Åh. Helg!

Mina favoritdoftljus: KOBO (älskar de flesta av deras ljus), Voluspa (gillar inte sÃ¥ mÃ¥nga dofter av detta märket – men doften tabac är en favorit) och Malin+Goetz (doften Vetiver)

IgÃ¥r kväll checkade jag in pÃ¥ ett flyg mot NYC men tyvärr stod det inte mitt namn pÃ¥ bokningen. Det stod Grabbens. Nu har han lyft. Att säga att han har flyt är att ta i. Nu satte Sandy nästan stopp för hans resa mot NYC Marathon (det ska gÃ¥ av stapeln enligt plan) – och för typ 2-3 Ã¥r sedan satte ett askmoln stopp för hans deltagande i Boston Marathon. Askmolnet kom ett dygn före avfärd. Förra Ã¥ret var det sÃ¥ varmt pÃ¥ Boston Marathon att organisationen erbjöd folk att skjuta upp sin start till Ã¥ret därpÃ¥ (2013). Han sprang ändÃ¥, pÃ¥ typ nästan personsämsta.

Bättre har det gått i Berlin. För något år sedan sprang han in på 3 timmar trots att hela säsongen präglats av en skadad vad. I år slog han pers på 2.53.09.

Heja dig Grabben. Hoppas du fÃ¥r det riktigt bra där borta! Jag ser fram emot en present frÃ¥n Tiffany’s. Nike Town duger ocksÃ¥.