Om mig
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Nu vill jag bara poängtera att det såklart är bra mycket värre för alla drabbade (Sandy) än löparna, men det är ju ändå väldigt trist att ha tagit sig till NYC och laddat för att sedan åka hem. Trist att inte detta beslut togs tidigare!
Och hur känner han nu? Stackarn!
Jag svarade på din kommentar på min blogg, men tänkte dubbelsvara här. jag tror absolut att loppet kommer att innebära välbehövda inkomster för det katastrofdrabbade New York i form av hotell, restauranger, shopping osv. Men det jag ställer mig starkt emot är att generatorerna står oanvända i Central Park när så många bosatta lider. På Lower Manhattan har man fortfarande inte ström, i vissa förorter ser det ut som en atombom slagit ner, vi väntar eventullt snö på onsdag och folk har inte värme hemma, det är brist på vatten, bensin och mat. På nyheterna visas bilder på folk som tvingas gräva i sopptunnor för att få mat. Det är en katastrof av mått som jag inte tror man kan föreställa sig om man inte upplevt det. Sen kommer det att behövas polis och sjukvårdspersonal att övervaka NYC Marathon och de behövs såklart mycket mer på andra platser just nu.
Anneliten: 😉
Petra: tror inte löparna behöver ström. och inte tror jag att löparna för ett ögonblick tror att de inte skulle vara där frivilligt. jag tror däremot att marathon är viktigt för new yorkborna och jag tror absolut att man kan göra något gott av det hela. till exempel uppmana till donationer eller andra saker. jag tror att extremt få åker till nyc för att springa sitt livs lopp när det gäller frustration – däremot tror jag många springer för att visa stöd, och jag tror att om NYC marathonorganisationen ser detta och förstår det, så kan man göra bra grejer.
Jag har bloggar kort om detta idag. Jag anser att det är ren och skär skandal att det står flera gigantiska generatorer i Central Park som ska ge löparna ström när det bor drygt 3,8 miljoner människor på Lower Manhattan som fortfarande är utan ström, värme, bensin, vatten och mat. Och de på Staten Island som förlorat hus, hem och liv. Löparna kommer hit frivilligt, de som bor här har just gått igenom århundratets naturkatastrof.
Det askmolnet minns jag – det höll mig kvar i NYC. Men några extra dagar i den staden på företagets bekostnad var ganska mysigt. Sandy känns lite värre. Hoppas transporterna funkar när grabben och alla andra löpare väl är nere på marken.