Träningsglädje

Jag har precis fÃ¥tt mig en repris pÃ¥ lunchens hallelujahupplevelse. När jag steg ut genom dörren kändes det kallt och rÃ¥tt och otrevligt men 30 minuter senare var det som om världen blivit 15 grader varmare. Jag fick kavla upp armarna och tyckte att omvärlden var rätt sÃ¥ behaglig. Borta var det kalla och det rÃ¥a, det ruggiga och det grÃ¥a. Löpning känns sällan särskilt roligt innan – men det är helt fantastiskt härligt efterÃ¥t!

Nu ska här tydligen plockas i ordning (det märks att Grabben kommit hem, han är en sådan där prydligt blå person med struktur och fasta ramar) och sedan blir det lite jobbande med datorn framför TV:n (So you think you can dance börjar ikväll!) och så ska jag fixa med min juldekoration som jag ska få fason på. Glöggen är redan inhandlad!

Tack för era kommentarer till mitt reklaminlägg. Jag uppskattar era åsikter otroligt mycket! Jag har vidarebefodrat dem vidare och går även i en del egna tankar. Nya projekt, nya idéer. När ska de ta slut?

Jag hyllar gärna reklam men det finns en sak jag stör mig pÃ¥ väldigt mycket. Varför ska bloggare betalas per klick för bannerannonsering när alla webtidningar och väldigt mÃ¥nga andra sajter tar betalt i tid (t.ex. att en banner ligger uppe en dag, en mÃ¥nad, ett kvartal och sÃ¥ vidare). Aftonbladet skulle aldrig komma pÃ¥ tanken att ta betalt efter hur mÃ¥nga som klickade pÃ¥ en viss banner. Men när samma banner ligger pÃ¥ en blogg sÃ¥ betalas det per klick och än värre – per köp. Snacka om att fÃ¥ gratisskjuts pÃ¥ alla bloggar! Även om vi inte agerar pÃ¥ en viss kampanj precis nu sÃ¥ exponeras varumärket eller budskapet ändÃ¥ rätt in i mÃ¥lgruppen. Kanske vill jag inte klicka pÃ¥ Lars Wallin eller kalsongerna just idag, men nästa gÃ¥ng jag ser produkten framför mig är jag lockad till köp för att jag sett varumärket exponeras pÃ¥ just Träningsglädje förut.

Jag har med andra ord en del innestÃ¥ende ersättningar jag borde fÃ¥ casha in. Tyvärr är de ersättningar som betalas ut till bloggare lÃ¥g. Och nej, jag gör mig inte nÃ¥gra direkta hackor pÃ¥ den här bloggen. Just därför intresserar det där med reklamen mig extra mycket. Är det värt det? Hade det varit träningsreklam sÃ¥ är svaret ja. Men nu…

Jag har så mycket jag vill skriva om den 30 minuter korta lunchjoggen att det skulle behövas mer än 30 minuter för att läsa allt jag vill säga.

Eftersom jag inte sprungit på ett par dagar var jag orolig för hur det skulle gå. Medan jag bytte om funderade jag på om jag överhuvudtaget kommer ihåg hur man gör. Den oron släppte efter 2 steg. Det är bara att sätta ena foten framför den andra. Enkelt! Ja, om allt man bryr sig om är att komma framåt det vill säga.

Jag upptäckte rätt snart att det gick förvÃ¥nansvärt enkelt att springa pÃ¥ rätt sÃ¥ bra trots avsaknad av löpträning de senaste veckorna. Och eftersom jag ska vrida och vända och analysera allt sÃ¥ började jag fundera pÃ¥ varför. Det är onekligen sÃ¥ att när jag gör ett uppehÃ¥ll med löpträningen efter att ha tränat rätt sÃ¥ intensivt, sÃ¥ sker utvecklingen av sig självt. Jag blir bokstavligt talat snabbare medan jag sover (eller fikar, jobbar, shoppar…).

Jag funderade också på om det var något jag gjorde medan jag sprang nu, som jag inte gjorde förut. Och jag tänkte på var jag placerade min framfot. Medan jag analyerade den detaljen närmade jag mig en lätt nedförsbacke. Det påtalas ofta att många sätter framfoten för långt fram och att den faktiskt ska vara under kroppen så jag testade. Och jäklarns! Vilken skillnad!

När jag springer rör sig mina fötter aldrig särskilt lÃ¥ngt ovanför marken. Hälkickar fascinerar mig. Hur gör de? Men jag insÃ¥g att om jag sätter framfoten under kroppen sÃ¥ är det mycket lättare att fÃ¥ till det där aktiva löpsteget och kan kan nog nästan kicka upp till mitten av vaden i alla fall… och inte nog med det – i den där nedförsbacken sÃ¥ var det mycket lättare att fÃ¥ till mer driv i steget när jag tänkte pÃ¥ framfötterna. När jag bara springer pÃ¥ som vanligt sÃ¥ bromsar framfötterna upp farten snarare än driver pÃ¥ den. Vilken formidabel upptäckt jag gjort!