Träningsglädje

Finns det smalspeglar? Alltså, speglar där spegelbilden får en att se liite smalare ut? Inte drastiskt á la Gröna Lund utan bara lite lagom sådär. I sådana fall sitter några av dessa speglar på World Class Nybroplan. Och deras motsatser, tjockisspeglarna, sitter i gymhörnan på Form Friskvård. I alla fall av min egen spegelbild att döma.

Smalspeglar borde monteras in i alla omklädningsrum i alla butiker. Jäklarns vad det skulle säljas bikinis då! Ingen ångest skulle finnas så lång ögat nådde.

Min mobiltelefonkamera (en LG Renoir) är en smalkamera. Denna bild tog jag idag. Jag ser rätt okej ut. Sådär ser jag inte ut i verkligheten. Lustigt hur man kan se så olika ut beroende på var man tittar!

Mitt favoritlinne från Röhnisch som jag ofta, ofta använder till vardags. Det köpte jag påpassligt nog av min själv på Träningsprylar för några veckor sedan!

Satan i gatan vilket pass jag hade i dag. Det innehöll allt som saknades igår. Bra med flyt och bra med känsla, trots att vikterna kändes oändligt tunga.

Jag körde på kombon axlar och bröst. Axlar är min nya favoritmuskelgrupp att träna och det beror snarare på att det finns så många kul övningar att göra än att jag är stark. För jag är svag i alla övningar som innebär rörelser ovanför huvudet. Bara därför avslutade jag med 50 reps axelpressar (med lätt vikt) på slutet. Innan dess hade jag gjort ett gäng övningar, de flesta i supersets.

Tyvärr har det gått 2 timmar sedan passet och jag har glömt bort de flesta men i minnet hittar jag drag till hakan med stång, axelpress med stång, axelpress med hantlar, axelpress med halvlutande bänk, sidolyft med tung vikt, sidolyft med lätt vikt på balansplatta. Lyft uppåt i framåtlutad vinkel (dåligt namn på en bra övning som bränner som fan men jag vet inte vad den heter), framåtpress i cc, bänkpress i smith och liggande drag i cc (typ).

Inte nog med att det var ett bra pass: idag har min plan för 2010 klarnat. Och dessutom byter jag blogg om inte ens 10 dagar så STAY TUNED!

Sportlife verkar vara teamklassernas förlovade land. En Sportlifeinstruktör försvarar dem dyrt och heligt och har en teori om att Sportlifefolket är med ödmjuka och mindre själviska än andra gymkedjors instruktörer som mest kör solo.

Jag kan knappt minnas en enda teamklass från mina 5 år på SATS. Har jag saknat det? Nä. Tycker jag att de teamklasser jag varit på varit fantastiska? Nä. Visst, det är kul och det är annorlunda – men lika kul och annorlunda var det när det kördes klass till rullande video från Tour de France på SATS Hötorget till exempel.

Jag tror att den teamklass kan bli hur bra som helst så visst finns det potential. Men jag tror att det är riktigt svårt att leda en teamklass och göra den sådär fantastiskt bra – helt enkelt för att man inte kör den själv och för att man inte har tid att nöta klassen och göra själva teamarbetet fulländat med övergångar och en gemensam strategi och tanke bakom klassen. Men om det väl sitter – ja då är det grymt.

Vad tycker ni om teamklasser? Har ni varit på någon fantastisk teamklass någon gång? Vad var det som gjorde den så bra?