Igår åkte vi på en heldagsutflykt med John; vår guide som tog med oss till de bästa ställena runt Godahoppsudden (Cape of Good Hope) – inklusive pingvinerna på Boulder’s Beach såklart, som var det jag såg fram emot mest.
Bergsområdet från Kapstaden till Godahoppsudden är ett naturreservat; Table mountain nature reserve – och vill man så kan man springa ett åtta mil långt ultralopp på bergskammen från Godahoppsudden ner till Waterfront i Kapstaden.
Numer finns det några locals som tycker att det där loppet inte är särskilt jobbigt, så de börjar i Waterfront på natten och springer hela kammen till Godahoppsudden med pannlampa. Sedan tar de en kaffe och pausar i 20 minuter och lagom till startskottet går så startar de också tävlingen tillsammans med alla andra.
Vi tog den här turen med bil och blev upphämtade på vårt hotell i Camps Bay och så styrde vi nedåt landet, mot den sydligaste spetsen – även fast Godahuppsudden egentligen inte är just så långt söderut man kan komma i Afrika. Men, det är här de två oceanerna möts: Atlanten och Stilla Havet.
På landremsan på ena sidan av Godahoppsudden, där Kapstaden ligger, är havet jättekallt – och på andra sidan, inte långt bort, är det varmt och skönt. När man står högst upp på Kapudden (Cape Point) precis bredvid, och blickar ut över den smala landremsan så kan man se båda sidor – och det är knäppt att tänka att det är så stor skillnad i temperatur.
Innan vi kom fram till Godahoppsudden betade vi av några andra höjdpunkter längs vägen. Först åkte vi till Hout Bay. Just igår var här ett sömnigt samhälle eftersom det var ledig måndag, men annars är här full kommers i hamnen med fiskebåtar som kommer in.
Från Hout Bay är det populärt att åka båt ut till en koloni med sälar som bor en bit ut, så det gjorde vi. Sälar är kanske inte det mest exotiska som jag kan tänka mig, eftersom vi har dem hemma också. Men det var väldigt stora vågor – och riktigt fina vyer.
Från båten hade vi fin utsikt mot Chapman’s Peak drive som är en väg som slingrar sig vid sidan av berget som stupar rätt ner i havet. Här gick banan för Two Oceans marathon – och även det stora cykelloppet som var helgen innan.
Även idag var det massor av cyklister på vägarna; det har det varit nästan varje dag som vi varit här i Kapstaden. Det är både landsvägscyklister och mtb-cyklister som rullar där ute.
Chapman’s Peak drive går mellan Hout Bay och Noordhoek och har gjort så sedan tidigt 1900-tal. Bilar betalar en avgift eftersom vägen kräver en hel del underhåll. Det skedde några dödsolyckor på grund av fallande stenar under 1998-2000 så då stängdes vägen i några år för att fixas i ordning och bli säker.
Här finns fickor att stanna på och stigar att gå hike på. Är det rätt årstid kan du se valar och när du kommer ner till Noordhoek ska du hålla koll på vilken färg flaggan som hänger längs vägen har. Här sitter en vithajsspanare som kollar så att bukten är fri från hajar – och meddelar surfarna. En gång räknade han till 16 stycken vithajar.
I Noordhoek finns ett litet ställe som heter Noordhoek Farm Village dit alla verkar leta sig; cyklister, locals och en och annan turist. Här finns små affärer, kafferosteri, glassmakare, juicebar och några restauranger. Det är gulligt – och jag kan intyga att juicen är god. Jag tog en grön med mycket ingefära!
Vi körde vidare mot Kapudden och Cape Point National Park. Här finns en hel del vilda djur; någon form av antilop, zebror, landsköldpaddor, babianer och några giftiga ormar som man ska se upp för om man är ute på hike.
När vi kom fram började vi med lunch till den här utsikten:
Efteråt promenerade vi uppför branten till fyren som byggdes på sommaren – innan man insåg att det var på vintern den behövdes men då syntes den aldrig till havs eftersom molnen alltid låg lågt. Utanför Kapudden och Godahoppsudden har en hel del fartyg förlist på grund av ett elakt rev – och mäktiga vågor.
Men utsikten mot Godahoppsudden är ändå finast, särskilt när man går upp mot Kapudden:
Här nere stod jag och såg glad ut där oceanerna möttes:
Här poppade John, vår guide, en flaska bubbel till vår stora överraskning. Han var riktigt bra och är ett tips om ni vill ha guide i Sydafrika – eller någon annanstans i Afrika. Han är uppväxt i Botswana och fick mig nyfiken att åka dit på safari till fots!
Man kan hyra egen bil och köra samma sträcka som vi gjorde men med guide så är allting ordnat och klart och man får reda på precis allting man vill veta. John hade till och med bokat bord åt oss för lunch – och det skulle inte jag tänkt på om jag körde själv. Minussidan är väl att man inte kan stanna spontant överallt eftersom man har en ungefärlig tidsplan att hålla sig till, men det där beror lite på guide också.
Nästa stopp längs vägen var vackra Simon’s Town och Boulder’s beach där pingvinerna är. Ju varmare klimat desto mindre är pingvinerna och de som finns här är inte de du ser i kallt klimat på naturprogrammen. Men de var söta och ser så stolliga ut när de promenerar fram mot vattnet.
Människorna och stan var här före pingvinerna som en dag bara dök upp. Sedan förökade de sig i antal och levde rövare i människors trädgårdar. De funkade inte särskilt bra varken med hundar eller bilar så man byggde som staket en bit upp för stranden så att de skulle hålla sig inom området och inte bli påkörda. Som mest har här varit 3000 pingviner men nu har en hel del av dem flyttat till andra sidan bukten (False bay).
På vägen hem åkte vi genom Constantia som är ett av vindistrikten nära Kapstaden. Men det blir mer vin senare för nu lämnar vi Kapstaden och åker mot Franschhoek!
