Träningsglädje

Jag läste nÃ¥gra sidor ur Coltings nya bok Den nakna hälsan igÃ¥r. Den är intressant. Mitt ”nyÃ¥rslöfte” för 2010 var att anamma back to basicstänket och det är precis vad Colting skriver om i boken ocksÃ¥. Han skriver rätt mycket om det där med barfotaträning. SÃ¥ inför dagens lunchpass satte jag pÃ¥ mig mina Kameleonter och bentränade lite.

Jag styrde om mitt benprogram och körde benpress med bÃ¥da benen och gjorde tÃ¥hävningar i pausen. Abductormaskin. LÃ¥rcurl för baksidan med 1 ben i taget och till sist utfall bakÃ¥t med främre benet pÃ¥ bräda. Efter själva utfallssteget sÃ¥ gick jag upp med det bakre benet till ett högt knä. Vingligt värre. Om det berodde pÃ¥ att jag tränade i barfotaskorna eller inte lÃ¥ter jag vara osagt men det blev fin balansträning. Avslutade med lite magträning ocksÃ¥ – innan jag gick förbi elaffären och plockade upp världens största adventsljusstake.

Skor: Kameleonter. Tights: Adidas. T-shirt: Etirel.

SJ:s X2000 rullade in precis pÃ¥ tid till Göteborgs Central och jag var snabb pÃ¥ att ta ut segern i förskott – tÃ¥get till Halmstad verkade nämligen ocksÃ¥ vara pÃ¥ tid. Trodde jag. Precis innan dörrarna skulle gÃ¥ igen ropas det ut att vi inte kunde Ã¥ka förrän personalen haft fikarast. Gah. 40 minuter senare hade personalen kissat och fikat. Jag är helt pÃ¥ det torra med att förseningen inte var deras fel men är det inte det ena sÃ¥ är det det andra.

Men hem kom jag till slut. Vi tog omvägen runt Ica Maxi och kom hem med lite mat. Har gett upp tanken om att fixa julskinka för jag vill ha en ekologisk variant och jag vet inte riktigt var man kan hitta sådan julskinka nu. Den lär ju vara fett slutsåld. Imorgon ska jag kika i några delikatessbutiker för att se om där finns någon. Jag äter produkter från djur men vill helst att de ska ha haft ett så bra liv som möjligt innan.

När vi kom hem skar jag mig så djupt i ett finger att blodet droppade över hela köket. Vad gör vi nu undrade Grabben förskräckt medan han virade runt en handduk om min tumme. Jag visste inte heller och de 2 förbandslådor vi har i badrummet har aldrig riktigt inventerats. Där finns grejer men vad sjutton gör man med dem. En första hjälpenkurs skulle sitta fint!

Eftersom jag har varit borta ett tag sÃ¥ lÃ¥g det en hög med post som väntade pÃ¥ mig. Därför ska jag gÃ¥ och lägga mig illa kvickt och läsa lite i Jonas Coltings nya bok Den nakna hälsan som jag fÃ¥tt som recensionsex. Den har jag tipsat om hos Mattias trots att jag inte läst den själv. Hos honom har jag hittat lite fler spännande böcker – bland annat The athletes guide to yoga och Muscle Action Quality.

Lucka 16 bjuder på en tillbakablick på mina starkaste träningsminnen. De är många!

Jag minns inte hur mina galenskaper började. För nog är det dem jag minns mest. Alla galna utmaningar. Men också alla de löppass jag sprungit tillsammans med ensamheten. Främst runt Årstaviken. Min hemmarunda. Varv efter varv i mörker och tystnad trots att det var mitt i stan. Och ett varv på Stockholm marathonbanan en helt vanlig vardagskväll klockan 23 eller en supertidig morgon. Eller när vi sprang Lidingömilen en midsommaraftonskväll för några år sedan. Lika tyst och lika tomt då. Vi ägde!

De starkaste minnena är det jag gjort för ganska länge sedan. Kanske är det sÃ¥ att upplevelsen mÃ¥ste bearbetas lite innan den ligger tydlig i minnesbanken. Jag minns när jag sprang marathon pÃ¥ löpband – kanske var det den första utmaningen av alla? Receptionisten visste inte hur lÃ¥ngt ett marathon var men när vi var klara grattades vi med varsin proteinshake och veckan efterÃ¥t hade de satt upp en lapp och uppmanade fler att upprepa vÃ¥r utmaning. Jag minns 24-timmarsloppet i stekhettan. Jag minns 12-timmarsloppet, fast inte lika mycket. 24-timmarsspinningen minns jag knappt alls, och inte heller mÃ¥naden jag gjorde 30 mil till fots heller, men det beror nog pÃ¥ att det hände alldeles för nyss. Det har inte tuggats klart i hjärnbarken än. Men det kommer nog.

Gemensamt för mina minnen är att jag minns glädjen. Styrkan. Oövervinnerligheten. Känslan av att vara stark.