Träningsglädje

Det blir aldrig riktigt mörkt om natten här uppe i norr. Det passar mig fint – för jag har på tok för mycket att göra än att gå och lägga mig tidigt. Igår kväll kom vi nedför fjället runt klockan 21 – vi hade varit till Offsjöarna och Lyckans läger. Ett ställe i Edsåsdalen med det absolut drömmigaste namnet man kan tänka sig. Det passar ju lite extra fint på en blogg. Det är ju här allt det drömmiga blir till!

Jag har varit nyfiken på Lyckans läger sedan jag hörde talas om det för första gången. Det verkar ju lätt att springa dit, tänkte jag – ungefär fem kilometer enkel väg.

Men riktigt så var det ju inte. Riktigt så enkelt är det aldrig på fjället.

För det går ju uppför hela vägen från Edsåsdalen till Lyckans läger. Vilket i och för sig gör att det går nedför på vägen hem. Allting har två sidor!

Sommarleden som går till Lyckans läger och Offsjöarna heter Offsjörundan och har lednummer 221. Vill man hoppa över spång och några steg på blöt myrmark så tar man den knaggliga grusvägen (som är transportled för en och annan fyrhjuling) hela vägen fram. Annars ska man se till att vika av mot vänster där det egentligen inte finns någon skylt som visar vänster för led 221 – men som man ska ta ändå (ta med karta så att du har koll).

Skippar du vänstersvängen passerar du snart en pilgrimskälla på din vänstra sida längs med den knaggliga grusvägen. Om inte annat kommer du passera den på din högra sida om du tar Offsjörundan medsols (så som jag gjorde) och får grusvägen nedförs.

Offsjörundan är drygt 15 km och vill du göra en topptur får du plussa på ytterligare några kilometer. Jag skippade den toppturen, men jag tog några minuter på bryggan (med badstege) som ligger utanför bastun som kan ha det finaste läget i fjällen.

Hade det varit varmare hade jag badat! …eller, det tror jag att jag ska göra hela tiden men det händer ju aldrig. Jag kan ha badfeeling i flera kilometrar inför det att doppet ska ske men så står jag där med vattenytan under näsan och så tappar jag bort all den där feelingen och tänker att det mest verkar kallt.

Förra året sprang jag Grofjällsrundan. Den var också rätt blöt men de där fjällbjörkarna alltså – det finns nog knappt något grönare!

Jag har gjort en ny lista på Spotify; den heter Fjällfararlistan. Låtvalet kanske verkar spreta lite, men känslan är att vara liten bland allt stort, att vara ensam trots att världen består av många. Ursprung. Av att vara. Kanske lite melankoli.

Listan är till för timmar och timmar på fjället. Av att känna sig trött och hopplös i myrmark och bland evigheters evighet av uppför. Men också av kontrasten att känna sig stark och levande av allt det där. Glädjen över att det får vara strävsamt.

För att vi är så jäkla lyckligt lottade som har det så sjukt bra all annan tid.

Har du inget fjäll utanför dörren så passar listan utmärkt vilken morgon, dag eller kväll som helst. När livet känns vackert vemodigt. Kanske är du i en skog. Eller i en bil. Eller så ligger du i en soffa eller i en säng och funderar på alla dina varför.

Vill du ha annan typ av musik så ska du lyssna på den här listan istället!

Nedan är en låt från Sofia Jannok som jag gillar mycket; This is my land. Politisk och relevant. Alla i Sverige har en skyldighet att lära sig mer om samerna tycker jag.

Sofia är ett musikaliskt geni och vad som händer från runt 3.30 in i låten ger mig rysningar på armen. Låten är med på min lista på Spotify (i en annan version än den nedan).

Det finns stigar och ställen häromkring som har riktiga namn; som Solstigen som går i skogen nedanför Totthummeln och Platåleden som förutom sitt vardagsnamn har en mer officiell siffra bland vandringslederna. Men så finns det de med inofficiella namn; som Jörgens som är populär för mountainbike (och skitfin att springa).

Jag tänkte att ett sådant ställe också är #sarasfrukosttopp. Just nu har den taggen bara 1 bild på Instagram – men jag räknar med att det blir fler. Kanske för att du också hittar dit och taggar en bild därifrån! Just vyn på min Instabild är på baksidan av toppen – vid minitjärnen strax nedanför.

#Sarasfrukosttopp är ett perfekt ställe om man inte har så mycket tid eller bara vill ut på en snabb sväng. Namnet tyder på det – att det är en morgontur man kan göra före frukost och jobb (eller före frukost och alla andra vaknat – de flesta som besöker Åre är ju trots allt här på semester).

Det är en liten minitopp du ser om du vandrar uppför skidbackarna i Ullådalen. Det finns en stig på båda sidorna om liften (även i liftgatan) och när du passerat trädgränsen och fortsätter rätt upp under liften så kommer du se toppen på din högra sida. Här är den perfekta picknickplatsen, pausstället och utsiktstoppen. Det är här du öppnar din termos, rullar ut din yogamatta eller sätter dig ner för att fundera på antingen livet eller ingenting. Du har utsikt åt alla håll; mot Åreskutans branta väggar, mot de små tjärnarna vid Rödkulleliftens bergstation, ner mot Åresjön och ut över oändligheten och bort Stendalen och alla de fjäll som ligger ditåt.

Det finns flera sätt att ta sig hit på. Kommer du på grusvägen som går från VM8:an berg så är toppen inte lika tydlig, men du kommer på den om du tar dig uppåt efter Rödkulleliften. Du kan också ta stigen nerifrån Stendalen om du vill förlänga din tur och göra en liten loop från mitten av Ullådalsbacken och gå in vänster på en led (det som är en del av Jörgens, fast åt andra hållet).

Här är min mest minnesvärda morgon från #sarasfrukosttopp!

Och – en av mina allra härligaste bilder är från samma topp!