Träningsglädje

Jag och Erika befann oss på samma kakkalas igår och någonstans bland pepparkaksmuffins och tryfflar tyckte jag att hennes förslag om 3 timmar spinning imorse lät som en bra idé. Det tyckte jag inte när klockan ringde strax före 8. Så jag snoozade lite och gick upp strax före halv nio. Då fick jag helt plötsligt väldigt bråttom. Fram med cykelkläder och risgrynsgröt som jag åt kall på stående fot.

Det var triathlonklubben SPIF som körde tretimmars på Friskis & Svettis Lindhagen och vi var ett tjugotal som var där. 3 timmar är både långt och kort. Det fina med att ha cyklat 24 timmar i sträck är att man kan cykla de flesta andra pass med vänsterhanden, för det är trots allt inte längre än 24 timmar. Har man inte cyklat i 24 timmar förut kan man tänka att det inte på långa vägar är lika hemskt som att föda barn och har man inte fött barn så kan man nästan föreställa sig hur jobbigt och traumatiskt det är. Därför är det för de flesta inget problem att cykla i 3 timmar – allt ligger i tanken och den är din enda begränsning. Men ja, det hjälper att ha rätt utrustning också. Tack Craft för mina cykelbrallor!

Dagens cykling var intressant. Position 1 och 3 kände jag igen. Vanlig sittande och vanlig stående. Position 2 är jag inget fan av: stående cykling med fingerspetsarna på styret (eller helst inte alls på styret). Och det här med att cykla baklänges? Eller olika former av stående baklänges? No thanks. Det enda jag gillade med det var att det var kul att få göra något annat än att cykla framlänges under de 3 timmarna. Det var rätt lustigt att titta på ett gäng vältränade triathleter som cyklade åt fel håll. Är detta hemligheten till att bli en snabb cyklist? Jag är tveksam. Men vad vet väl jag…

En annan intressant grej var att titta på hur dessa vältränade triatheter gjorde efter passet. Från fullt ös medvetslös och att korsa mållinjen och sedan skynda ut ur salen. Att jobba ner pulsen i kroppen verkar inte vara något som gäller om man är triathlet – av döma från detta pass. Inte konstigt att man blir rådvill ibland som glad motionär. Ska man göra som folk säger eller som man ser att folk gör. Det är lite som att vara barn och lyssna till hur föräldrarna säger att man ska göra en sak medan de själv gör en helt annan.

9 pass kvar till nyår. Bring it!

Lördagsyogan har nästan blivit en vana. Det var på vippen att jag inte kom iväg imorse eftersom det regnade så hiskeligt men jag kom på att jag faktiskt äger en bil – så jag körde dit. Eftersom jag bor i stan händer det annars väldigt sällan att jag tar bilen – det har helt enkelt varit alldeles för bra väder i höst så jag har kunnat gå var jag vill (jag åker inte tunnelbana).

Jag vet att yoga är bra, men min kropp var inte alls särskilt ödmjuk inför morgonens klass. Eller om det var tvärtom. Det var jobbigt precis hela tiden och jag svor flera gånger under klassen. Jag ville helst lägga mig ner och grina en sväng eller gå och träna något jag är bra på. Yoga handlar inte om prestation men – jag är fantastiskt dålig på yoga.

Om jag ska fortsätta med yogatragglandet (vilket jag absolut ska) ska jag se till att införskaffa mig en ordentlig matta. Jag avskyr när jag halkar med händerna. Allt blir så mycket jobbigare då.

Efter yogan gick jag, Jessica och Annie och kikade i den fantastiska matbutiken Eat Ekoaffären. Jag hittade ekologiska julskinkor och köpte med mig dryga 2 kg. Sedan käkade vi brunch på Frosseri. Där någonstans glömde jag bort yogaupplevelsen som jag svurit så mycket över och fick till en väldigt bra dag ändå. Nu kan jag tänka mig att gå och yoga igen. Fast – med en bra matta under kroppen.

Regnet stod som spön i backen strax efter 16 och jag laddade för grispass. Gris som i blött och lerigt. Men sedan så hände något med vädret och jag stack iväg i bara sommarjackan. Mildväder deluxe! Jag blev lite lerig om tårna från vattenpölarna i Norr Mälarstrands mörker, men det är lite fredagsfys värt.

Jag mötte hastigt och lustigt upp med Karin och vi tog oss ett snackvarv runt Kungsholmen. Känslan i luften är härlig på fredagarna. Lugnt och förväntansfullt. En polisbil blinkade tyst med sina sirener vid Västerbron. Inne på Orangeriet trängdes människor och på Restaurang Kungsholmen köade man till julbordet. Vi sprang förbi.

Här hemma slåss nu doften från Voluspaljus på bordet med pepparkaksmüslin i ugnen. Vinglaset är lagom fullt med mitt husvin och snart blir det Bjärekyckling enligt det här receptet med sötpotatis. Fredagsmys.

Det är 10 träningspass kvar till nyår!