Jag och Erika befann oss på samma kakkalas igår och någonstans bland pepparkaksmuffins och tryfflar tyckte jag att hennes förslag om 3 timmar spinning imorse lät som en bra idé. Det tyckte jag inte när klockan ringde strax före 8. Så jag snoozade lite och gick upp strax före halv nio. Då fick jag helt plötsligt väldigt bråttom. Fram med cykelkläder och risgrynsgröt som jag åt kall på stående fot.

Det var triathlonklubben SPIF som körde tretimmars på Friskis & Svettis Lindhagen och vi var ett tjugotal som var där. 3 timmar är både långt och kort. Det fina med att ha cyklat 24 timmar i sträck är att man kan cykla de flesta andra pass med vänsterhanden, för det är trots allt inte längre än 24 timmar. Har man inte cyklat i 24 timmar förut kan man tänka att det inte på långa vägar är lika hemskt som att föda barn och har man inte fött barn så kan man nästan föreställa sig hur jobbigt och traumatiskt det är. Därför är det för de flesta inget problem att cykla i 3 timmar – allt ligger i tanken och den är din enda begränsning. Men ja, det hjälper att ha rätt utrustning också. Tack Craft för mina cykelbrallor!

Dagens cykling var intressant. Position 1 och 3 kände jag igen. Vanlig sittande och vanlig stående. Position 2 är jag inget fan av: stående cykling med fingerspetsarna på styret (eller helst inte alls på styret). Och det här med att cykla baklänges? Eller olika former av stående baklänges? No thanks. Det enda jag gillade med det var att det var kul att få göra något annat än att cykla framlänges under de 3 timmarna. Det var rätt lustigt att titta på ett gäng vältränade triathleter som cyklade åt fel håll. Är detta hemligheten till att bli en snabb cyklist? Jag är tveksam. Men vad vet väl jag…

En annan intressant grej var att titta på hur dessa vältränade triatheter gjorde efter passet. Från fullt ös medvetslös och att korsa mållinjen och sedan skynda ut ur salen. Att jobba ner pulsen i kroppen verkar inte vara något som gäller om man är triathlet – av döma från detta pass. Inte konstigt att man blir rådvill ibland som glad motionär. Ska man göra som folk säger eller som man ser att folk gör. Det är lite som att vara barn och lyssna till hur föräldrarna säger att man ska göra en sak medan de själv gör en helt annan.

9 pass kvar till nyår. Bring it!