Inre frid

Paolo Roberto och ett gäng andra gäster var inbjudna till radioprogrammet Epstein i P1 igår för att prata om inre frid och hur man kommer dit. Paolo sa sig ha upplevt inre frid rätt nyss medan några andra av de tillfrågade knappt kunde minnas den känslan. Jag vet ju inte säkert – men jag fick intrycket att Paolo var den i radiogänget som gärna ägnade sig åt regelbunden träning… (enough said).

Inre frid är precis den känsla jag upplever när jag är ute och springer. Ofta ensam – tillsammans med mina egna tankar. Inre frid är den känsla jag upplever efter många andra träningspass också. Paolo sa många kloka saker och jag blev både fascinerad och förvånad eftersom jag inte haft så höga tankar om Paolo Roberto förut. Eller, knappt några tankar alls förresten.

Med i programmet var också en matälskande dansk som pratade om den inre fridaktiga känsla som ekologisk mat ger. Jag håller med. Snälla val gör gott för samvetet.

Programmet finns att lyssna på i efterhand på Sveriges Radios hemsida (eller deras app) och kan passa bra att lyssna på under morgondagens juljogg som initierats av Fitnesscoachen. Imorgon bitti kan man också lyssna på Julsagan på P1 kl 08.45 om man inte föredrar fågelsång eller bilbuller förstås.

Vi är uppe i Åre sedan nästan ett dygn tillbaka. Jag gillar bilresan hit upp. E4:an mellan Stockholm och Tönnebro är kanske inte världskul men sedan dyker de upp, de små husen på småvägarna och Färila som är mitt favoritställe längs med vägen. Någonstans mellan avfarten från E4:an och Svenstavik har den inre friden kommit ifatt mig utan att jag måste göra särskilt mycket själv – men jag ska försäkra mig om att hitta känslan med en kvällsjogg lite senare, någonstans mellan köttbullar och annat härligt julstök.

 

Ljusare tider

Vi går mot ljusare tider igen. Imorse inträffade Vintersolståndet så det har redan vänt. Gå ut och upplev skillnaden!

Jag firade med löpning på lunchen. Hoppas huden nåddes av lite d-vitamin trots glåmigt väder och mössan neddragen till näsan. Det var fint på Årstavikssidan där slingan böljar upp och ner – lite tråkigare på södersidan där det mest är platt och rakt och för mycket folk. I öronen hade jag P1 och lite julstämning i form av a Christmas Carol. På någon stackars kolonilott här och var hängde julgranskulor på ett naket träd. Fulsnyggt.

Jag kände inte av muskelontet i benet men däremot har jag fortfarande ont i näsan. Tur att man varken springer eller åker skidor med den…

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!