Träningsglädje

Em gör sitt nyårslöfte lite tvärt om det här året: istället för att addera grejer till livet så släpper hon taget. Eva-Marie har också skrivit ett inlägg på samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För några månader sedan var jag på yogaretreat på Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vår yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

Något jag gärna släpper taget om är mitt dåliga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. På Poolias personlighetstest som snurrat några varv på Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra på att sätta mig själv främst – men jag gör det på bekostnad av ett samvete som pockar på för mycket av min uppmärksamhet. Och det är både dumt och onödigt. Jag är inte satt på jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag påminna mig själv om att släppa taget om det dåliga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändå.

Apropå Copperhill så var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag åt bland annat råbiff på älg och chokladfondant med morotschips och sorbet på havtorn. Några timmar innan hade jag äntligen åkt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidåkningen med 8 km i längdspåren. Det kändes tungt både utför och uppför. Ovana ben på skidor som krävde för mycket i utförsåkningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spåren under längdåkningen. Imorgon är dock en annan dag. Då ska jag åka på mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.

Jag stack ut ”en sväng” ikväll. Tänkte mig ett snabbt pass och det blev exakt 25 minuter från det att jag klev ut genom dörren tills dess att jag kom in igen. Sprang en kilometer med första halvan med vinden i ryggen. Inte så farligt, tyckte jag. Vinden hjälpte mig framåt och det var inte särskilt kallt även om snön yrde runt omkring mig. Här och var hade snön blåst i drivor och fötterna begravdes i fluffig nysnö.

En halv kilometer senare vek jag av för att ta gångvägen hem över Draklanda. Snövallen på sidan var nästan metern hög och direkt när jag gått över tågspåren och vänt tillbaka märkte jag det. Hur omöjligt det var att springa åt andra hållet! Snön piskade i ansiktet och rispade ögonen så till den grad att jag envist fick borra ansiktet i snön. På fältet hade vinden styrt och ställt som den ville så jag vadade i snö upp till låren. På högersidan såg jag ett dike och jag undrade ett slag om jag var mitt i det. Pinnar som markerade vägen skvallrade om att jag var där jag skulle vara men snön hade helt sonika blåst igen hela vägen. Jag testade att springa och det var som att springa i högt vatten – fast vatten i fryst form är onekligen inte lika tungt som den rinnande varianten.

Efter ett tag kom jag tillbaka till huset igen och bestämde mig för att dra några vändor uppför den backe som leder upp till ytterdörren. Den är inte särskilt lång så 10 rusher uppför kändes rätt så fjuttigt – men det fick duga. Tillsammans med några plankor, andra magövningar och 10 burpees. Sedan gick jag in och duschade varmt och länge. 2 pass kvar.

Bilder från min Instagramfeed – du hittar mig genom att söka på ”sararonne”. Instagram är en app och social plattform där man följer varandra via foton och är riktigt kul. Jag har haft mitt konto rätt länge men varit aktiv sedan… igår kväll! Jag finns på Twitter också!

Snön vräker ner och yr runt överallt eftersom det dessutom blåser. Riktigt busväder! Vi har pysslat lite här hemma och sedan slirade vi upp mot Copperhill för lite jobbande. Jag beställde in tidernas godaste svampsoppa och när vi åkte ner mot byn igen hade bilen hunnit bli översnöad en gång till.

Dagens aktiviteter har inte varit av de svettigare slaget och jag funderar på hur jag ska spendera fortsättningen. Görandes ingenting – eller sticka ut i stormen en sväng? Det är som det är och det blir som det blir, är det enda säkra svaret på den frågan.

Efter att ha läst både här och där om planerna för det nya året är jag både nyfiken och förväntansfull på vad som komma skall. Jag är lite sugen på att knyta nya löften men vet redan i stort hur jag ska spendera 2012. Men det är fortfarande 3 träningspass kvar på det här året och de ska spenderas på bästa sätt. Jag är rätt så säker på att det minsann blir lite träning innan den här dagen är slut…