Träningsglädje

Em gör sitt nyÃ¥rslöfte lite tvärt om det här Ã¥ret: istället för att addera grejer till livet sÃ¥ släpper hon taget. Eva-Marie har ocksÃ¥ skrivit ett inlägg pÃ¥ samma tema. Det är en skön tanke som jag gärna tar efter. För nÃ¥gra mÃ¥nader sedan var jag pÃ¥ yogaretreat pÃ¥ Copperhill här i Åre och jag minns en fantastisk bra sak som vÃ¥r yogalärare sa: i varje andetag skulle vi andas in det vi ville ha mer av – och ut det vi ville ha mindre av.

NÃ¥got jag gärna släpper taget om är mitt dÃ¥liga samvete. Det följer med mig överallt mest hela tiden. PÃ¥ Poolias personlighetstest som snurrat nÃ¥gra varv pÃ¥ Facebook beskrevs jag som ”den känsliga relationsexperten”. Det säger nog allt. Jag är förvisso rätt bra pÃ¥ att sätta mig själv främst – men jag gör det pÃ¥ bekostnad av ett samvete som pockar pÃ¥ för mycket av min uppmärksamhet. Och det är bÃ¥de dumt och onödigt. Jag är inte satt pÃ¥ jorden för att ta hand om alla andra – jag är här för att ta hand om mig själv. Första steget att förändra en vana är att bli medveten om den och genom det här inlägget vill jag pÃ¥minna mig själv om att släppa taget om det dÃ¥liga samvetet. Min omgivning klarar sig galant ändÃ¥.

ApropÃ¥ Copperhill sÃ¥ var jag där idag igen tillsammans med min familj. Jag Ã¥t bland annat rÃ¥biff pÃ¥ älg och chokladfondant med morotschips och sorbet pÃ¥ havtorn. NÃ¥gra timmar innan hade jag äntligen Ã¥kt mina första svängar alpint för säsongen och rundat av skidÃ¥kningen med 8 km i längdspÃ¥ren. Det kändes tungt bÃ¥de utför och uppför. Ovana ben pÃ¥ skidor som krävde för mycket i utförsÃ¥kningen – och en trött rygg som inte orkade staka sig genom spÃ¥ren under längdÃ¥kningen. Imorgon är dock en annan dag. DÃ¥ ska jag Ã¥ka pÃ¥ mina snällare slalomskidor och kanske kräva lite mindre.

Jag stack ut ”en sväng” ikväll. Tänkte mig ett snabbt pass och det blev exakt 25 minuter frÃ¥n det att jag klev ut genom dörren tills dess att jag kom in igen. Sprang en kilometer med första halvan med vinden i ryggen. Inte sÃ¥ farligt, tyckte jag. Vinden hjälpte mig framÃ¥t och det var inte särskilt kallt även om snön yrde runt omkring mig. Här och var hade snön blÃ¥st i drivor och fötterna begravdes i fluffig nysnö.

En halv kilometer senare vek jag av för att ta gÃ¥ngvägen hem över Draklanda. Snövallen pÃ¥ sidan var nästan metern hög och direkt när jag gÃ¥tt över tÃ¥gspÃ¥ren och vänt tillbaka märkte jag det. Hur omöjligt det var att springa Ã¥t andra hÃ¥llet! Snön piskade i ansiktet och rispade ögonen sÃ¥ till den grad att jag envist fick borra ansiktet i snön. PÃ¥ fältet hade vinden styrt och ställt som den ville sÃ¥ jag vadade i snö upp till lÃ¥ren. PÃ¥ högersidan sÃ¥g jag ett dike och jag undrade ett slag om jag var mitt i det. Pinnar som markerade vägen skvallrade om att jag var där jag skulle vara men snön hade helt sonika blÃ¥st igen hela vägen. Jag testade att springa och det var som att springa i högt vatten – fast vatten i fryst form är onekligen inte lika tungt som den rinnande varianten.

Efter ett tag kom jag tillbaka till huset igen och bestämde mig för att dra nÃ¥gra vändor uppför den backe som leder upp till ytterdörren. Den är inte särskilt lÃ¥ng sÃ¥ 10 rusher uppför kändes rätt sÃ¥ fjuttigt – men det fick duga. Tillsammans med nÃ¥gra plankor, andra magövningar och 10 burpees. Sedan gick jag in och duschade varmt och länge. 2 pass kvar.

Bilder frÃ¥n min Instagramfeed – du hittar mig genom att söka pÃ¥ ”sararonne”. Instagram är en app och social plattform där man följer varandra via foton och är riktigt kul. Jag har haft mitt konto rätt länge men varit aktiv sedan… igÃ¥r kväll! Jag finns pÃ¥ Twitter ocksÃ¥!

Snön vräker ner och yr runt överallt eftersom det dessutom blåser. Riktigt busväder! Vi har pysslat lite här hemma och sedan slirade vi upp mot Copperhill för lite jobbande. Jag beställde in tidernas godaste svampsoppa och när vi åkte ner mot byn igen hade bilen hunnit bli översnöad en gång till.

Dagens aktiviteter har inte varit av de svettigare slaget och jag funderar pÃ¥ hur jag ska spendera fortsättningen. Görandes ingenting – eller sticka ut i stormen en sväng? Det är som det är och det blir som det blir, är det enda säkra svaret pÃ¥ den frÃ¥gan.

Efter att ha läst bÃ¥de här och där om planerna för det nya Ã¥ret är jag bÃ¥de nyfiken och förväntansfull pÃ¥ vad som komma skall. Jag är lite sugen pÃ¥ att knyta nya löften men vet redan i stort hur jag ska spendera 2012. Men det är fortfarande 3 träningspass kvar pÃ¥ det här Ã¥ret och de ska spenderas pÃ¥ bästa sätt. Jag är rätt sÃ¥ säker pÃ¥ att det minsann blir lite träning innan den här dagen är slut…