Träningsglädje

Hur kunde jag ha glömt? När det är sol och sommar är det helt omöjligt att springa runt Kungsholmen utan att sicksacka ihjäl sig. Personligen blir jag extremt trött av min irritation över folk som går tre i bredd och tar upp hela gångbanan  – men det är helt och hållet mina egna issues. Lika bra då att springa någon annan gång på dygnet. På morgonen eller sent på kvällen till exempel.

Trots irritationen var jag glad ändå. Jag sprang i en mental motvind på grund av allt folk, men också dubbla sportbh:ar och ett pulsband som tillsammans tryckte för hårt mot kroppen. Det gjorde mig illamående så rundan runt Kungsholmen blev en blandning mellan lugn jogg (drygt 70% av maxpuls) och snabb gång. När jag går störs jag inte alls av alla andra människor runt omkring – så irritationsmomentet verkar ha med ansträngningsgrad att göra.

Jag sitter instängd på ett kontor. Ett stenkast härifrån ligger solbadande människor i bikini och svalkar sig i poolen. Ett stenkast härifrån trampar ihärdiga löparfötter asfalt och rötter. Ett stenkast härifrån ligger människor på klippor fulla med picknickfiltar och läser böcker. Själv äter jag lunch på jordgubbar, hasselnötter och nya Skyr med naturell smak (äntligen) som jag hittade på ICA. Jag har precis varit ute på lunchpromenad och upplevt lite sommar – och önskar lite att jag hade haft semester just nu. Men den tiden kommer den också, jag har bara inte bestämt exakt när. Semesterdagarna är min allra största brist – det handlar ju om tid. Som jag konstaterat att jag har extremt lite av.

När har du semester? Hur fördelar du den över året? Vad har du för semesterstrategi? Jag tycker det är svårt – är ju en skidsemestermänniska och skulle behöva lika mycket ledigt då som på sommaren.

Vissa dagar blir mina ögon mer fyrkantiga än andra och jag känner att jag måste stänga av datorn. Lustigt nog händer detta aldrig med min mac – men alltid med min pc. När klockan slog 16 var jag tvungen att stänga av jobbdatorn (min pc), sätta lurarna i öronen och gå ut. Jag lyssnade som vanligt på P1:s nyhetseftermiddag (Studio1) och det var ett reportage om cykling. Ett stort sammanträffande eftersom jag var på väg till en cykelaffär för att investera i en bra sadel till min racer.

I programmet pratade man om cykelsport, cykelkultur, cykelnörderi, cykelstil – och att det faktiskt är relativt få tjejer som cyklar. Man pratade om att cykla sig ur en kris (typ åldersnoja eller skilsmässa) och anledningar till varför cykling växer. Kan det vara så att cykling är en av de idrotter med mest kultur? Cykling är liksom inte bara cykeln – det är en livsstil.

Hur som helst, lite senare på kvällen gick jag på klassen funktionell träning som var ett genrep inför en konventklass på Workout Åre som går av stapeln i helgen. Funktionell träning (eller konceptet ”functional moves”) är som glad träning för kroppen. Precis som yoga gör kroppen ”gott” – så gör funktionell träning det också, fast på ett annat sätt. När man tränar funktionellt hittar man sin kropps svagheter – såväl som balans, rörlighet eller styrka. Det är rätt så fantastiskt, även om jag faktiskt tycker att funktionell träning i gruppträningsform också kan vara oändligt tråkigt. Jag känner mig aldrig särskilt pepp inför en sådan klass. Men jag tränar det eftersom jag vet att det gör min kropp gott.