Gårdagkvällens 75 minuter ”strong spine” hos Yoga Stories i Åre Kläppen var bra in i varje sekund. Efteråt var det som om ryggraden var sådär eldig och varm som när man gett den väldigt mycket kärlek. Det blir en bra måndagsrutin det där.

Therése sa direkt att det här inte var någon klass där vi skulle stå i knasiga positioner utan det handlade om små rörelser på insidan. Vi jobbade på yogamattan med block och rulle.

Jag promenerade dit och hem i solskenet och tog genvägen genom skogen. Björkarna går snart helt i guld och i kvällsljuset såg jag månen sakta höja sig bakom Renfjället. Så tjusigt!

Jag tillbringade en kort tid under gårdagen på min yogamatta. På riktigt inte särskilt lång tid alls, men känslan från den stunden bor fortfarande inom mig. Yoga är häftigt på det sättet, precis som mycket annan slags träning också är.

Det kan ibland vara svårt att ta in andra människors hjältehistorier som handlar om yoga. Där yogan varit lösningen på så mycket sveda och värk. Men kanske är det så ändå, när yogan träffar rätt en viss tid i livet.

Min yogaresa är en berg och dalbana. Ibland motiverar den mig massor – och ibland är yoga bland det värsta jag vet. Men det är väl så långa relationer är i ren allmänhet; det går upp och ner.

Under några veckor framöver har jag bokat mig på Yoga Stories klasser här i Åre. På måndagar kör hon strong spine; en klass med ett tydligt syfte – att stärka alla inre muskler. En blandning av yoga, core och pilates. Behövligt för elitatleter, vardagsmänniskor och alla däremellan. Yoga stärker livet på insidan.

Mina kläder kommer från Röhnisch nya höstkollektion. Överdelen som känns inspirerad från en kimono är fantastisk – jag vill ha den på mig jämt. Och tightsen – hur snygga!

Jag yogar i omgångar. Ibland på yogastudio, även om det blivit mer och mer sällan de senaste åren. Istället vill jag plocka de övningar och de positioner som jag behöver för att bli stark. För att bygga en kropp som håller.

Man brukar säga att det är så enkelt att springa. Men visst är det långt mycket enklare med yoga. Som att gå ut på en gräsmatta och bara börja. Eller rulla ut en yogamatta och ställa fötterna på den. Men allt det där stämmer ju bara om man också gör det. Som jag gjorde igår.

Jag rullade ut yogamattan på min balkong under en sensommarhimmel som nu och då fylldes med skärmflygare som tidigare tagit steget ut från Åreskutan och senare landar på Draklanda alldeles utanför huset där jag bor.

Kroppen är stel till en början. Omedgörlig. Inte så klassiskt yogisk. Men i takt med flödet så värms millimeter för millimeter upp och jag kan sjunka in i positionerna och det som kämpar emot till en början lirkas upp och blir mjukt.

Mitt eget flöde är inte komplicerat men innehåller alltid hundens position. Hunden som jag tyckte var en outhärdlig position första gången jag yogade men som jag kan förstå är en viloposition idag och som jag framförallt märker gör min rygg gott. Jag gör också några positioner för mina stela höfter – som jag ofta kombinerar med hunden. På så sätt bygger jag upp det flöde jag behöver för att bygga en kropp som pallar trycket för allt annat jag gör.

Ibland kan jag längta efter en lärarledd klass och då går jag antingen till Therese på Yoga stories eller så skulle jag kunna prenumerera på en tjänst typ Yogobe. Framförallt är det en bra inspirationskälla till sina egna yogasekvenser. Men fundera ett varv på varför du väljer de övningar du gör; för att du är bra på dem eller för att du behöver dem. Vilket i och för sig kan vara både och.