Jag har precis varit med om en mycket märklig yinklass pÃ¥ OmYoga. Under klassens nästan alla 90 minuter hade jag en lätt snarkande man bredvid mig. Inte riktigt alla minutrar dock – för han började med att komma försent. Det var det flera som gjorde, och det tycker jag är väldigt mycket faux pas inom yoga. Det är svÃ¥rt att hitta fokus när det knackar pÃ¥ dörren och man ska justera sina mattor för att alla ska fÃ¥ plats. Kom i tid eller kom inte alls – de som kommer sent förstör för andra.

Eller så var det jag som inte hade fokus. Den snarkade mannen störde mig rejält och i varje position som vi höll tänkte jag värdsliga tankar. Vad ska jag äta till middag. Var ska jag köra nästa intervallpass. Undrar om solen tittar fram när vi åker till Gotland imorgon. Hur ska det gå med mitt liv. Ska jag jobba hemifrån några dagar i juli kanske.

När instruktören kom fram till mig i den rekordlånga savasana på slutet så sa hon att mycket hände i mitt huvud. Det kände jag själv. Ögonen liksom rullade fram och tillbaka innanför ögonlocken och jag hade tusen och en tankar innan för skallbenet istället för ingen alls. Mannen bredvid eldade på tänkandet genom sina lätta snarkningar med en ackompanjerande pust i varje utandning. Jag hann tänka några frustrerande tankar om att denna en och en halv timme var en complete waste of time innan jag sedan försökte ändra inställning. Yoga ska ju vara förlåtande. Vem är jag att säga att han inte får ligga där och göra ingenting annat än att ligga på rygg med bolstret under huvudet och ha händerna knäppta på bröstet. Man får göra som man vill i yoga, det är ju det som är själva grejen. Det är jag som har fel fokus och fel attityd.

SÃ¥här i efterhand kan jag tänka att javisst, yoga ska vara förlÃ¥tande och omslutande – men man behöver ju inte störa alla andra för det. För de där snarkningarna var verkligen störande. Det var alla de som kom för sent ocksÃ¥.

Som lite plåster på såren fick jag en klass tillgodo på mitt klippkort av OmYoga. Det uppskattar jag verkligen och jag blev väldigt positivt överraskad. Tusen tack OmYoga!

Nästa yogaklass på OmYoga jag går på ska jag pricka in en varm och solig dag. När vädret tillåter kör de sina sommarklasser på utomhus på taket. Hur häftigt är inte det. Det behövs mer NYC i Stockholm och såväl OmYoga som Söder bidrar till det (apropå mitt Söderinlägg igår).

Jag lurade iväg Ella pÃ¥ ett pass Bikramyoga ikväll – men det blev nog värre för mig än vad det var för henne. Hon sÃ¥g ut att fixa en lite extra lÃ¥ng och lite extra varm Bikramklass pÃ¥ ett förträffligt sätt för att vara första gÃ¥ngen (vilket ofta är en chock) medan jag hade min värsta Bikramupplevelse ever. DÃ¥lig förberedelse är nog nyckeln – eller dÃ¥lig vattenladdning och lite mycket stress under dagen för att vara konkret. Det blev mycket savasana under den här klassen…

Jag har gÃ¥tt rätt mycket pÃ¥ Bikramyoga förut – dels har jag gÃ¥tt en helgworkshop (rekommenderas för att fÃ¥ full förstÃ¥else för Bikramyoga som yogaform och varför man gör vissa grejer) och sÃ¥ har jag haft kort pÃ¥ DuCalme i Vasastan (en grym yogastudio som jag inte vill gÃ¥ till pÃ¥ grund av ägarens dumma uttalande kring acne för nÃ¥got Ã¥r sedan) och även yogat pÃ¥ Perfection när de huserade i andra lokaler.

Det var just Perfection vi var pÃ¥ idag och det var mitt första besök i deras nya studio. Det är ingen höjdarlokal eftersom utrymmet är trÃ¥ngt och lite spartanskt (med undantag för det stora rummet bredvid salen som jag inte riktigt förstÃ¥r vitsen med) – men kanske ska det vara sÃ¥ när det handlar om Bikram. Just den aspekten tog inte den där grunläggande workshopen upp faktiskt. En grej jag inte heller är ett fan av när det gäller Bikram är den bistra attityden. Det är lite no mercy över Bikram. Man fÃ¥r absolut inte lämna rummet till exempel, dÃ¥ fÃ¥r man hellre värmedÃ¥ndimpen i savasana. Hade HotMojo funnits i Stockholm hade det varit klockrent, men nu fÃ¥r det bli lite Bikram. Yinyoga i Bikramvärme hade varit perfekt – om det finns i USA sÃ¥ borde det ju finnas även här inom kort.

När solen stod som högst var jag pÃ¥ Metropolis och mojoyogade för fantastiska Monika och Johanna. Mitt pÃ¥ Birger Jarlsgatan med fönster ut mot pulsen fanns bÃ¥de lugn och fokus. Även om salen inte andades yoga – sÃ¥ var det en perfekt yogasal! Och det är lite sÃ¥ som MOJO-konceptet fungerar – det är i allra högsta grad yoga, men det är inte sÃ¥ pretantiöst. Enkelt, men inte lätt – som Johanna sammanfattar det.

MOJO yoga (och HOT MOJO, som jag gillar kanske ännu mer) är ett förkoreograferat koncept som uppdateras 3 gÃ¥nger per Ã¥r. Under perioden för respektive koreografi har man chans att utvecklas med övningarna. Varje koreografi är byggd kring en speciell ”finalposition” som alltid har med hÃ¥llning att göra. MOJO yogans solhälsning är ocksÃ¥ speciell för just MOJO – men den är alltid likadan. För mig som inte gillar solhälsningar sÃ¥ erkänner jag gärna att MOJO-solhälsningen är behaglig och relativ kort.

Jag ser fram emot den dagen dÃ¥ MOJO och HOT MOJO kommer till en anläggning nära mig. Allt roligt brukar ju annars ske i Stockholm – men tydligen finns det undantag. Därför var det fantastiskt att bÃ¥de Monika och Johanna Ã¥kte norröver för att bjuda oss pÃ¥ en sÃ¥dan fantastisk självklar klass. Deras sätt att instruera är utöver det vanliga och om ni nÃ¥gon gÃ¥ng har chansen att yoga med Monika eller Johanna – sÃ¥ ta den! Ännu bättre, Ã¥k pÃ¥ träningsresa med dem sÃ¥ kan ni göra det om och om igen!