Jag började min söndagsmorgon med yoga som en inre omfamning till min kropp eftersom jag skulle tillbringa hela dagen i bil. Yoga har alltid varit ett love-hate relationship för mig. Jag har yogat mycket men oregelbundet. Jag har gått Ashtangakurs, jag har haft medlemskap på Bikramstudio, jag har varit på yogaresor och jag har provat på Kundalini och en del annat.

Yoga är fantastiskt och mjukt och värmande – men yoga är också ärligt, naket och avslöjande. Med min strulande rygg har jag alltid tyckt att solhälsningarna varit den mentalt jobbigaste delen av yogan eftersom det varit obekvämt. Inte obekvämt på det sätt att man kan träna sig till mer bekväma solhälsningar – utan som att min kropp protesterat i det tysta. Det har helt enkelt inte klickat.

Därför erkänner jag att jag suckade lite inombords när Therése avslutade söndagens sköna yin- och flowklass med just solhälsningar. Därför blev jag också så förvånad och kärleksvarm när kroppen faktiskt myste sig igenom flödet.

Vilken skillnad det är att yoga med en kropp som inte behöver kompensera för en skada och hela tiden förhålla sig till den! Känslan efteråt var att jag ville gå ut och flytta ett berg. Men jag körde 55 mil till Öregrund istället – som vanligt med bilen fullpackad med diverse saker eftersom jag inte riktigt vet vad livet bjuder på.

Jag tillbringade gårdagskvällen hemma med såväl fysisk som mental återhämtning. Hela kroppen kändes nedbruten – och det var den också. Jag körde ett kort men intensiv benpass på gymmet i tisdags. Min favoritkombination av övningar just nu är benböj i kombination med en variant av sidobenböj (alltså ett superset av bild 1 och 3 i detta inlägg). Och efter mitt styrkepass i fredags gick jag hela helgen med världens träningsvärk från midjan och uppåt. Men, träningsvärk är den bästa sortens värk ändå!

Efter styrkepasset tog jag trappan ner till yogasalen och gick på 90 minuter yinyoga med Yoga Stories. Det är samma Yoga Stories och samma yogasal som jag fotade till den här artikeln hos Sportamore. Och om jag inte minns fel så är det jag som har sagt att hon är utanför boxen – och kör rock’n’roll-yoga i det citat som hon hänvisar till. Jag gillar att hon är sådan, det ger avtryck!

Yogasalen var nedsläckt med många tända ljus, och genom glasväggarna mötte mig Åresjön och den upplysta VM8:an över viken, precis där jag bor. Fast mest av allt så blundade jag såklart – det var när vi låg i en ”position för själen” som jag fann ro i ögonblicken där ute.

Jag har en stor lila matta i mitt vardagsrum. Den är mjuk och skön och på den kan man göra en hel del saker. Som att ligga länge i olika yinyogapositioner – eller som att göra små, små rörelser som kan göra stor skillnad i kroppen.

Ikväll låg jag på mattan och gjorde en kombination av olika benlyft, höftlyft och musslan (googla den) för att komma åt aktivering av sätemusklerna. Sedan avslutade jag med en lång stund med yin yoga. Jag passade på att släcka alla starka lampor och skapade den känsla som jag kunde hitta ett lugn i.

Det finns så mycket bra träning som varken behöver vara hetsig eller intensiv för att göra gott för kroppen. Men det gäller att lyssna in efter vad man behöver, och våga välja till och välja bort.