Om du är uppmärksam så kan du märka hur det händer något magiskt med kroppen när du går in i en gruppträningssal. Den låga energin stannar kvar i omklädningsrummet och det som följer med dig in är förväntan och spänning.

Det var som om jag laddat med mat hela dagen inför kvällens pass. Tre dagar på 1200 kalorier och mer än 400 träningsminutrar (allt promenerande inkluderat) kändes inte alls i benen när jag körde 75 minuter spinning för Jessica på WorldClass Nybroplan med Nilla vid min sida. Tröttheten kom först efteråt. Men då och där tillsammans med musiken, en instruktör som förmedlar alla de rätta känslorna och en radda med gruppträningskamrater – så hörs inte tröttheten. Den knackar för döva öron!

Vi körde 3 block med 3 intervaller vardera. Under första blocket skulle vi kontrollera intervallerna till 75% av max. Under andra blocket skulle vi öka på intensiteten till 80%. Och under tredje blocket skulle vi dundra på runt mjölksyratröskeln.

Jag undrade hur jag skulle orka men det var inga problem. Både ben och hjärta var med mig! Jag känner mig nästan odödlig. Med betoning på nästan: jag har blåsor under fotsulan av allt promenerande så det bränner under fötterna när jag går. Och så hade jag inte alltför pigga ben när vi promenerade hem från Stureplan. Men på en spinningcykel är jag fan odödlig!

Det där med yoga utomhus är en fantastisk idé. Fast kanske inte i Göteborgs knasigaste park. Yogainstruktören var rädd för att vi skulle få flaskor kastade på oss. I Kungsparken bakom Stora teatern är det fullt av folk – och gäng som förmodligen inte skulle dra sig för att störa en yogaklass.

Vi fick inga flaskor kastade på oss. Men vi hade rätt stor publik. Ibland bestämde sig publiken för att delta i klassen. I bakgrunden susade bilar förbi och vid något tillfälle ackompanjerades den lugna yogamusiken av sirener.

Klassen i sig var rätt bra för en icke-yogi som mig som inte tränat yoga sen jag vet inte när. Visst, vid något tillfälle böjde vred jag kroppen åt fel håll men hundarna kändes inte alls särskilt ansträngande utan faktiskt rätt behagliga – och som att de gjorde någon nytta.

Efter klassen picknickade jag, Löpning o Livet, Powersus och Erika i de sista solstrålarna som gick att tillgå. Jag picknickade på jordgubbar såklart. Inte ens 100 kronor kilot kan avskräcka mig!

Jag och Grabben tog oss ut i solen till slut. Vi gick till Runners Store och konstaterade att sortimentet med CRAFT-kläder var skralt. Och att där inte fanns något annat av intresse heller. Den som designat den senaste kollektionen med Asics-kläder borde få sparken för sitt färgval. Det är verkligen inte snyggt någonstans med svart bas, sömmar av senapsgult och så lite grått här och var.

Sedan gick vi till Adidas-butiken. Där fanns ingenting skoj alls. Så vi träffade River och tog en fika istället. Och så bestämde vi att jag skulle följa med honom och köra spinning för Jessica på WorldClass.

Mina cykelskor är i Halmstad men Jessica var snäll och lät mig låna ett par. De var en halv storlek för små och fasen vad det kändes i stortårna. Det skulle inte förvåna mig om jag vaknar med 2 blånaglar imorgon bitti. Men något för små skor var bättre än att cykla med mina mjuka träningsskor och eftersom passet ”bara” var en timme så funkade det bra.

Vi cyklade serpentinbackar vilket innebär backe med korta extra intensiva perioder på 15 sekunder upp till någon minut som symboliserar de svängarna vi tog. Pulsen hade skoj i sin lekpark och Jessica var som vanligt suverän på cykelsadeln men jag kunde inte annat än att känna av lite motig söndagsfeeling ändå. Fullt ös medvetslös gör sig nog bättre på andra dagar!

Vi hade kul åt de snygga skoskydden man måste ha på sig på chica WC

River var en muntergök

Jessica hade så mycket träningsvärk i benen så vi tog hissen upp till omklädningsrummen