Som du ser på bilden nedan är morgondagens spinningsal redo. Om ni tittar noga ser ni en grön cykel. Den är min. Och snart kanske din?
Jag laddar med mat och godis ikväll. Ja faktiskt! Fast just nu är jag hur mätt som helst och Ã¥ngrar den där sista godisbiten. Varför blir det alltid sÃ¥? Och varför finns det alltid godisbitar i pÃ¥sen som man liksom inte gillar och därför väljer sist – trots att man i butiken bara stoppar i bitar i pÃ¥sen som man faktiskt vill ha och tycker om. Nä, jag är ingen bra godisätarperson sÃ¥ det är lika bra att jag inte börjar öva pÃ¥ den färdigheten.
I övrigt har jag fortsatt att fundera pÃ¥ hur svÃ¥rt det där spinningdygnet egentligen kan vara. Jag tänker pÃ¥ tjejen som nyss suttit pÃ¥ en roddmaskin i 26 timmar. Hon gjorde det solo (fast med sällskap bredvid). Sjukt strongt! Men sÃ¥ slog hon världsrekord ocksÃ¥. Hon skriver pÃ¥ sin blogg att hon förberedde sig minutiöst – och det gör mig plötsligt nervös.
Jag är nog ganska dÃ¥lig pÃ¥ just förberedelser. Det är därför jag inte är nÃ¥gon tävlingsmänniska. Det enda jag förbereder mig med är att tänka ”hur svÃ¥rt kan det va”. De prylarna jag köpt har jag köpt pÃ¥ inrÃ¥dan av andra. De gÃ¥ngerna dÃ¥ jag cyklat i 12-13 timmar har jag inte haft nÃ¥t alls med mig. Inte ens vadderade cykelbyxor. Vad är det egentligen man gör när man förbereder sig om man inte bara tänker pÃ¥ hur svÃ¥rt det (inte) kan va?
Bilden är tagen av den här killen.