Snacka om taskig tajming.

Sveda (men ingen värk)

Jag vaknade tidigt imorse och kunde inte andas genom näsan. Sov någon timma till och när jag vaknade nästa gång kände jag att något inte stod rätt till i halsen. Det är inte som att svälja sandpapper. Men det är den där känslan av en slags strävhet som gör att jag måste svälja och svälja och när jag sväljer kan jag inte annat än känna att det faktiskt också svider. Jag har ont i halsen.

Fan.

Idag är det ju dags för grymmaste backträningen med Sofy och gänget. Det är ju idag som min rumpa ska puttas upp ytterligare några centimeter.

Jag har träningskläderna med mig men tänker inte träna med halsont. Däremot kan jag vänta och se om halsontet försvinner. Jag vill så gärna inviga semestern med lite svett och stumma ben.>

Det är svårt att förstå att juni är till ända när man tittar ut genom fönstret men så är det. Och så säger även min träningskalender på Funbeat. Juni har inte varit en speciellt bra månad.

Träningssammanfattning

450 minuter.
522 minuter.
312 minuter.
365 minuter.

Så sammanfattas juni i antal träningsminutrar. För min del är det inga siffror att hurra över. Jag brukar träna mer. Jag har som målsättning att träna mer.

Det handlar inte alltid om minutrar. Det handlar också om kvalitet. 30 minuter fartlek är bättre än 60 min powerwalk i syftet att springa snabbare. Och visst har jag blivit snabbare. Visst känner jag att det går bättre. Men junis minutrar består tyvärr inte bara av kvalitet. Fördelningen mellan kvalitet och kvantitet är mer eller mindre densamma som övriga månader. Det är helt enkelt så att jag i juni tränat mindre.

I juli ska jag träna mer. I juli är det semester. Semestern bjuder alltid på riktigt bra träning. Egentligen spelar det ingen roll var man är. Semester ger fler möjligheter och fler tillfällen och så mycket mer tid. Jag skulle vilja ha semester mest hela tiden – tänk så mycket man kunde träna då!>

Slutet av veckan går i fast forward. Det spring hit och spring dit. Det är tyvärr livet som kallar. Inte träningen eller någon sprint på löparbanan. Det är möten det är deadlines, det är panik här det är hej kom och hjälp mig där. Onsdagen innebar planerad vila och gårdagens lunchträning kördes över likt en ångvält full av jobb. Kvällen bestod av ett välkommet avbrott med skumpaprovning hos vännerna (4 härliga flaskor skulle smakas, avnjutas och diskuteras). Sedan återvände stressen och jag rusade hem för att packa väskan långt efter midnatt. Idag är det panik med allt på jobbet. Allt ska vara klart innan semestrarna och jag har det härliga uppdraget som projektledare. Det är som att fånga in en skock hönor på vift – och det ska göras snabbt. Ikväll åker jag ner till Halmstad (igen) för en stundande bröllopsfest. Mest ser jag fram emot löpträning i den där mördarbacken jag hört talas om. Den ska bli skoj!>