Finns det något som gör en tröttare än ilska? Ja det skulle vara intervaller då.

Crash boom bang

Mina underbara träningsplaner totalhavererade i eftermiddags. Jag såg fram emot att inte behöva stressa till SATS Tulegatan. Jag hade ju en hel timme på mig att ta mig dit från jobbets slut. Jag skulle köra 30 härligt underbara korta men tokjobbiga minutrar på spinningcykel. Sedan skulle jag tillverka mitt eget snabbcorepass eftersom jag hellre pusslar ihop egna övningar för att trimma degmagen. Och efter det, som kronan på verket, skulle jag utmana mig själv på ett PT-cirkelpass tillsammans med Nilla.

Men en fotografering på jobbet kom i vägen och förstörde tidsplanen med ett gigantiskt brak. Själva plåtningen är inte förrän imorgon men det ska riggas och stylas och fixas och vi meckade med ljuset i 4 timmar. När jag jobbat över några timmar var jag faktiskt inte så arg. Jag vet med mig att jag har förhandlat mig till bra arbetstider på detta konsultuppdrag som kräver sina undantag. Dessutom betyder övertidstimmar övertidspengar.

När jag kom hem möttes jag av en trappuppgång med 9 barnvagnar varav hälften står parkerade mitt framför min dörr. Det var nog det som egentligen gjorde mig ilsken och arg och trött och slut. Så fort jag bara samlat mina argument ska jag skriva ett fint brev till bostadsrättsföreningens styrelse. Jag tycker om barn och jag tycker att det ska finnas ett bra ställa att parkera barnvagnar på. Men inte i portar eller trappuppgångar. Det är förbjudet och det är livsfarligt.

Utsikt från min lägenhet

Jag är lite för arg och därmed lite för trött för att ge mig ut och springa. Jag gör mig själv en otjänst genom att projicera min ilska åt fel håll istället för att göra något konstruktivt av den. Som ett backpass till exempel. Det hade varit jäkligt konstruktivt. Jag får se om energinivåerna stiger. Om regnet tar vid igen kanske jag ger mig ut på ett agressionspass. Ja, du läste rätt: om regnet tar vid. Det finns inget bättre än att springa i regn. Speciellt när man är lite småilsk!>

>

Jag var och träffade Coolaste Karin idag. Sedan dess har stora träningsdepressionen drabbat mig. Det beror på enorm avundsjuka. Jag vill också uppleva underbara 30 mil på cykel! Jag vill uppleva 30 mil på cykel även om de är allt annat än underbara. Men jag får ge mig till tåls. I juli ska vi i alla fall springa tillsammans i 24 timmar och det är ju alltid något. Tills dess, eller i alla fall ikväll, ska jag deppa lite i soffan. Är inte alls taggad att gå ut och springa backpass runt Årstaviken. En timmas backintervaller går inte att jämföra med 12 timmar cykling. Inte 2 timmar spinning heller. Så imorgon skippar jag faktiskt Pia-spinningen och gör något annat. Som en allt annat än lågintensiv morgonjogg med Serena, eventuellt styrketräning på lunchen om jag hinner och sedan ett svettigt stationspass på gymmets konditionsmaskiner.

Allra Coolaste Karin

>