Nu är det hög tid att fokusera massor på kommande utmaning: att cykla till Åre. Det gäller såväl praktiska förberedelser som fysisk träning. Den mentala biten har jag jobbat på väldigt länge och den är hela tiden närvarande. Det gäller att besegra utmaningen i huvudet innan man gör det med kroppen – det blir så mycket enklare då. Jag ser fram emot cykelprojektet massor och ser det som semester.

Mina timmar med PT på SATS är slut och jag har tyvärr inte de ekonomiska resurserna att fortsätta på samma vis som tidigare – ska jag träna med PT så ska jag göra det ordentligt – så jag har tagit en annan form av hjälp från annat håll. Vi pratar såväl kost som stress och träning och det passar mig perfekt. Ofta är ett sms det jag behöver för att fundera på vad, hur och varför jag gör något som antingen är bra eller som jag kanske behöver göra annorlunda.

De kommande veckorna kommer jag behöva massor med olika saker. Den här veckan behöver jag till exempel mitt premiärpass på landsvägscykel för året. Jag behöver ett långpass deluxe på 2-3 timmar, jag behöver backlöpning, rörlighet och funktionell styrka. Och så behöver jag lite morgonträning. Just idag behöver jag däremot inte så mycket intensiv träning alls, och särskilt inte någon löpning, så jag ska fokusera på rörligheten.

Jag var en sväng hemma hos Strong Day igår. Vi tittade på en konsert med Beyonce och jag kände att det är lite härligt att hänga med en ungdom. Eller så kanske det bara är jag som egentligen aldrig riktigt varit sådan som kollat musikvideos och så trots att min generation är uppväxt med MTV. Vi pratade en del om att Beyonce var fantastiskt vältränad och att det måsta vara sjukt jobbigt att dra av en extremt fysisk workout på 2 timmar och samtidigt sjunga – för det är så hennes konsert är uppbyggd. Och jag sa att istället för att träna inför lopp och sådant så borde man kanske träna som om man skulle ut på turné.

Några timmar efter jag yttrat det där läser jag BodyComfs inlägg om att man inte måste vara bäst. Mina tankar börja spinna och jag funderar på att så många bloggar som jag läser springer för att persa, slå tider och en massa annat jobbigt. Precis som det ofta är med cykling och andra konditionssporter. Och jag tänker att det är som om vi tappat bort tanken om att det är okej att träna för att träna. Det är okej att springa för att det är en härlig konditionsform som gör oss välmående. Det är ett sådant hysteri kring mål och målsättningar. Frågor som ”vad tränar du för?” eller ”vad har du för mål i år?” att det är som att man missat tåget om man inte har ett tydligt svar.

Jag förstår samtidigt att instegskänslan när man påbörjar en ny sport är att man gör det för att det är roligt. Och att det sedan är naturligt att trappa upp och sätta mål och tänja gränser och träna för att bli bättre. Det är bra. Lika bra är det också att träna för upplevelsen. För att det är härligt att nöta asfalt. För lyckorusen efter att ha kämpat i backar. För härliga utedagar på cykeln och för den goa känslan av trötta muskler i kroppen efter ett styrkepass på gymmet. Lite som att träna inför en turné alltså. Utan fokus på tider och vikter. Mer fokus på känsla. Att kroppen ska klara det man utsätter den för. Om det så handlar om att uppträda på scen eller sitta på kontor eller kunna leka fullt ut med sina barn. Träna inför din turné!

1. Trigger point. Låter skoj!
2. Body Balance. Inte så skoj – däremot välbehövligt.
3. Löpning! På lördag är det ”löpningens dag”.
4. Boxning. Om jag lyckas orka upp…
5. Intervaller. Redan idag!