Nu är det hög tid att fokusera massor pÃ¥ kommande utmaning: att cykla till Åre. Det gäller sÃ¥väl praktiska förberedelser som fysisk träning. Den mentala biten har jag jobbat pÃ¥ väldigt länge och den är hela tiden närvarande. Det gäller att besegra utmaningen i huvudet innan man gör det med kroppen – det blir sÃ¥ mycket enklare dÃ¥. Jag ser fram emot cykelprojektet massor och ser det som semester.

Mina timmar med PT pÃ¥ SATS är slut och jag har tyvärr inte de ekonomiska resurserna att fortsätta pÃ¥ samma vis som tidigare – ska jag träna med PT sÃ¥ ska jag göra det ordentligt – sÃ¥ jag har tagit en annan form av hjälp frÃ¥n annat hÃ¥ll. Vi pratar sÃ¥väl kost som stress och träning och det passar mig perfekt. Ofta är ett sms det jag behöver för att fundera pÃ¥ vad, hur och varför jag gör nÃ¥got som antingen är bra eller som jag kanske behöver göra annorlunda.

De kommande veckorna kommer jag behöva massor med olika saker. Den här veckan behöver jag till exempel mitt premiärpass på landsvägscykel för året. Jag behöver ett långpass deluxe på 2-3 timmar, jag behöver backlöpning, rörlighet och funktionell styrka. Och så behöver jag lite morgonträning. Just idag behöver jag däremot inte så mycket intensiv träning alls, och särskilt inte någon löpning, så jag ska fokusera på rörligheten.

Jag var en sväng hemma hos Strong Day igÃ¥r. Vi tittade pÃ¥ en konsert med Beyonce och jag kände att det är lite härligt att hänga med en ungdom. Eller sÃ¥ kanske det bara är jag som egentligen aldrig riktigt varit sÃ¥dan som kollat musikvideos och sÃ¥ trots att min generation är uppväxt med MTV. Vi pratade en del om att Beyonce var fantastiskt vältränad och att det mÃ¥sta vara sjukt jobbigt att dra av en extremt fysisk workout pÃ¥ 2 timmar och samtidigt sjunga – för det är sÃ¥ hennes konsert är uppbyggd. Och jag sa att istället för att träna inför lopp och sÃ¥dant sÃ¥ borde man kanske träna som om man skulle ut pÃ¥ turné.

NÃ¥gra timmar efter jag yttrat det där läser jag BodyComfs inlägg om att man inte mÃ¥ste vara bäst. Mina tankar börja spinna och jag funderar pÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bloggar som jag läser springer för att persa, slÃ¥ tider och en massa annat jobbigt. Precis som det ofta är med cykling och andra konditionssporter. Och jag tänker att det är som om vi tappat bort tanken om att det är okej att träna för att träna. Det är okej att springa för att det är en härlig konditionsform som gör oss välmÃ¥ende. Det är ett sÃ¥dant hysteri kring mÃ¥l och mÃ¥lsättningar. FrÃ¥gor som ”vad tränar du för?” eller ”vad har du för mÃ¥l i Ã¥r?” att det är som att man missat tÃ¥get om man inte har ett tydligt svar.

Jag förstår samtidigt att instegskänslan när man påbörjar en ny sport är att man gör det för att det är roligt. Och att det sedan är naturligt att trappa upp och sätta mål och tänja gränser och träna för att bli bättre. Det är bra. Lika bra är det också att träna för upplevelsen. För att det är härligt att nöta asfalt. För lyckorusen efter att ha kämpat i backar. För härliga utedagar på cykeln och för den goa känslan av trötta muskler i kroppen efter ett styrkepass på gymmet. Lite som att träna inför en turné alltså. Utan fokus på tider och vikter. Mer fokus på känsla. Att kroppen ska klara det man utsätter den för. Om det så handlar om att uppträda på scen eller sitta på kontor eller kunna leka fullt ut med sina barn. Träna inför din turné!

1. Trigger point. Låter skoj!
2. Body Balance. Inte så skoj – däremot välbehövligt.
3. Löpning! På lördag är det ”löpningens dag”.
4. Boxning. Om jag lyckas orka upp…
5. Intervaller. Redan idag!