I eftermiddags hade jag filmmarathon. Jag såg hyllade ”Man tänker sitt” som inte direkt besvarade några frågor och inte heller kommer finnas kvar i mitt medvetande någon längre stund, ”The burning plain” som jag tycker var riktigt bra vilket som vanligt garanteras av Charlize Theron och så slutligen ”Allt för min syster” som var lika bra som jag trodde men kanske lite väl amerikansk.

Mellan filmerna gick jag en powerwalk. Jag tänkte tanken ett gäng gånger och tankarna slutade både med att jag gick – och att jag inte gick. Men vad är väl 40 minuter på en eftermiddag? Så jag gick!

Jag har fått frågan hur jag lägger upp min träning och min plan är i stort sett alltid att träna 10 timmar per vecka. Både låg- och högintensivt. Det kan betyda 1 timmer per dag och så 2 dagar med en extratimme, eller 5 dagar á 2 timmar och så 2 vilodagar. Vissa dagar tränar jag trippelpass för att andra dagar inte träna något.

Hur den specifika veckoplanen ser ut beror på hur veckan i övrigt ser ut med jobb och annat. När jag planerar in trippelpass ser jag till att dels variera passen, att antingen nyss haft vilodag eller ha en vilodag nästa dag och att köra med ett gäng timmars mellanrum. I fredags var till exempel planen att gå morgonpowerwalk, träna styrka på lunchen och köra intervaller på kvällen. Mellanrummet mellan passet – jobbet – är extremt stillasittande, och så är de flesta av mina arbetsdagar. Därför är 10 timmars träning inte särskilt mycket för mig.

Det var 15 grader och fullkomlig våryra i Göteborg idag. Folk var som galna och satt på parkbänkar utan jacka. Ja visst låter det galet. Det var ju snöstorm och en massa minusgrader alldeles nyss.

Våren gjorde att det kändes som fredag och jag firade livet med att ha på mig min rosa vårjacka som jag köpte trots viss ångest eftersom den kostade alldeles för mycket.

Och när man tänker på vår så tänker man ju att fasen vad skönt att äntligen springa på barmark och med ljummen luft som svepet i håret men nä just nu känner jag inte alls så. Det känns lite motigt att komma ut. Klockan är 19.46 vilket betyder att det är knappt efter middag men om 2 timmar ska jag gå och lägga mig och jag skulle egentligen ville springa en 90-minutersvända ikväll. Vem klarar av den här livsstilen egentligen? Jag syftar på att lägga sig tidigt alltså. Ingenting blir ju kvar av kvällen!

Men som sagt. 90-minutraren känns lite motig just nu. Jag försöker dra till med alla ursäkter jag kan. Typ att jag borde ha vilodag. Och att jag kan träna lite extra imorgon. Jomentjena. Vad hände med just do it? Ja ja. Jag har fram tills 20.30 på mig. Efter 20.30 hinner jag inte jogga i 90 minuter och gå och lägga mig innan 22.00 och samtidigt klara av att sova 8 timmar per natt. Imorgon bitti står klockan på 06.00 för då är det nämligen dags för virtuell morgonträning!

Jag gillar att folk har olika uppfattningar. Så länge man inte tror att man själv sitter på den enda rätta åsikten. Efter nyår knorrades det över att det var så mycket folk på gymmet och uppfattningen hos många var att man hoppades att de med nyårslöften snart skulle tröttna.

Nyårslöften i sig skrattades det åt. Vem är så dum att man avlägger sådant? Det är väl viktigare att man håller sig till en schysst livsstil hela året än att man lovar sig själv något alltför dramatiskt som man inte orkar hålla i en vecka. Jag skrev min åsikt om det och håller fast vid det.

Nu är det dags för nästa stora samtalsämne att ifrågasätta och rynka på näsan åt. Beach 2010. För det är ju fult att träna för att vara snygg! Jag skrev en åsikt om det också och håller fast vid det. Sedan må de andra redan mycket snygga och vältränade träningsbloggarna tycka vad de vill om det. Kanske är det rentav däri skillnaden ligger?

De som ser ner på beach 2010-konceptet är redan ”snygga” och deras träning ger resultat på toppen av Maslowtrappan (om man nu skulle göra en egen Maslowtrappa baserat på hur man ser på sig själv rent utseendemässigt). De är människor som är snygga även när de provar bikinis i provrum.

Sedan kan man ju också tycka att det inte är särskilt viktigt att vara snygg och det kan jag absolut köpa! Men jag gillar att vara snygg på både in- och utsida. Jag klär mig för utsidan och tränar för både och.  Jag behöver inte bli snyggast i världen men jag vill gärna bli det snyggaste jag kan bli. Och det starkaste jag kan bli. Och jag gillar glädjen från träningen. Och den avstressande effekten och allt det där andra. Men jag förnekar inte att jag gillar snyggheten. Och då kan jag ju inte säga att det inte är därför jag tränar.

Alla faktorer som bidrar till träning och hälsosamt leverne borde uppmuntras (så länge man gillar till exempel träningen och inte tränar på grund av ett destruktivt beteende) – inte rynkas på näsan åt.

På PhiPhi under andra halvan av 2000-talet. Detta är den bästa bilden på mig i bikini som togs under de 6 veckorna vi var där. Det hade ju varit najs att ha lite mer Beach 20ox-förtroende. Jag tränade visst aldrig bort magen innan vi åkte. Mage är sådant som vältränade träningsbloggare sällan har, men som vanliga människor med Beach 2010-ambitioner ofta har.