Allt Grabben gör idag gÃ¥r lÃ¥ngsamt och jag är avundsjuk. Jag vet hur skönt det kan vara att ha ont i kroppen efter en rejäl prestation. Det jag minns allra tydligast är 24-timmarsloppet i Hallsberg för nÃ¥gra Ã¥r sedan. Jag och KarinTri tog oss till Örebro efter mÃ¥lgÃ¥ng och det var en supervarm dag och vi bodde pÃ¥ ett Scandichotell utan fläkt eller AC och vi var helt slutkörda i kroppen och stela i benen och med den där speciella ontet i fötterna man fÃ¥r efter ultralöpning. Vi letade restaurang och gick lÃ¥ngsammare än pensionärer med rullator. Det är pÃ¥ nÃ¥got sätt en fantastisk känsla – just tack vare prestationen man just utfört.

Jag var lite avis pÃ¥ de löpare jag stod och hejade pÃ¥ i korsningen Torsgatan/St Eriksgatan igÃ¥r ocksÃ¥. Inte för att det sÃ¥g kul ut, men just för att känslan av ett marathon eller liknande prestation är sÃ¥ grym. Jag vill uppleva det igen – snart!

Grabben dagen efter

Kanske är morgonens Vitamin Reload det närmsta jag kommer ett träningspass idag. Jag har med mig grejer till jobbet för att gå ut och springa på lunchen men det känns rätt jobbigt att hitta till omklädningsrummet och byta om för att gå över gatan och komma till Hagaparken.

Det där med springandet känns inte så jobbigt. Det är ju kul. Det är sådana här funderingar som bevisar att det faktiskt finns lata löpare trots att det låter knäppt. Jag vill placera mig i en maskin som sköter ombytandet och korsandet av gatan. Springandet kan jag göra själv.

Latheten beror på att jag sovit alldeles för lite de senaste nätterna. Det finns ett tydligt samband mellan lite sömn och icketräning i mitt fall. Jag gissar på att jag inte är ensam. Jag gissar också på att sömn är en riktigt stor anledning till ohälsa. Sömn är gravt underskattat. (Det är ett tips till dig River!)

Idag var det dags för student. Imorgon är det kanske dags för träning?