Eftersom jag inte kan träna för kroppen just nu – så tränar jag för själen. Väljer att åka en bit för att gå en promenad för att fylla både själ och hjärta med upplevelse. Lyxträning, som jag brukar kalla det.

Tylösand har mött hösten och det är både vackert och sorgligt. Det finns så mycket skönhet kvar för vem som helst att njuta av. I heta hörnan låg omkullvälta soptummor och trädgårdsmöblerna stod i oordning. Men havet strålade ikapp med solen och molnen skapade spännande dramatik på himlen. Vi var några stycken som fångade det vackra och fyllde våra minnen med skönhet.

(Och visst tränar jag för kroppen fortfarande. Att röra på sig är bra medicin för det mesta!)

Tröja: Columbia Sportswear. Byxor: Röhnisch. Skor: Reebok Easytone

På bilden nedan ser ni Daris. Han springer 5 km på 21 minuter. Och ett marathon på 4 timmar och 2 minuter. När han sprang såg han väl inte direkt ut som på bilden nedan men faktum är att den knäpptes knappt 4 månader innan PB:et på 5 km (då var han dessutom fortfarande överviktig), och inte ens 5 månader innan PB:et på marathonsträckan. Bilden och tiderna bevisar att allt är möjligt – och att du är din enda begränsning. Vi har alla möjligheter, men egentligen inte en enda ursäkt.

När jag gick och la mig igår kväll var planen för söndagen att ta ut racern (han/hon har ännu inget namn, hjälp mig!) på en tur. En lång tur. Jag skulle testa på det där med en inverterad ätardag som jag och KarinTri diskuterat över en kopp på Kaffeverket. Men vädret ville annat. Flera gånger under natten vaknade jag av vinddån och regnsmatter och på söndagsmorgonen var vädret allt annat än upplyftande. Det såg grått ut. Och blommorna på grannarnas balkong dansade i blåsten. Jag skrev av cykelturen.

Istället väntade jag in att gymmet skulle öppna. Det gick rätt många timmar. Men så slog klockan 15 och snart var jag där. Jag tänkte köra benstyrka, spinning och så en powerwalk till ICAMaxi för att träffa Grabben och veckohandla. Inte heller den här planen höll.

Någonstans mellan baksida lårhöftlyft på boll och benböj med stång fick jag ont i ländryggen. Jag fortsatte med lite enbensböj i benpress och några andra övningar som inte belastade ryggen men sedan kastade jag in handduken och sket i spinningen. Not in the mood. Istället satte jag Per Morberg i öronen och gick den inte särskilt natursköna vägen till ICAMaxi.

Imorgon är det måndag och det är nog lika bra. Jag tränar bäst på vardagarna. Kanske bör jag styra om mentalt så att prestationsträningen ska ske på vardagarna och bonusträningen och lyxträningen sker på helgerna! Visst, dagens omstuvning berodde på ryggen men ärligt talat så kändes det inte alls särskit lattjo att gå till gymmet idag. Jag ville hellre köpa mig en stor godispåse med lösgodis (lösgodis lockar av någon anledning mer än annat godis trots att det är same same) och bänka mig framför en film. Planen att köpa lösgodis bestod ända tills jag kom fram till godishyllan. Men väl där så lockar det inte mer. Inget godis är liksom gott nog. Så det där med lösgodiset och filmen handlar egentligen om att jag vill åt en viss känsla – inte äta godiset i sig. Jag köpte en vaniljtvål istället.

Gamla favoritbyxor från Stadium. Och favorittröjan från Columbia Sportswear. Löpardojjorna NewBalance 1064 fick vara transportskor för dagen.