Det är Vinterstudion på TV precis hela dagen och jag har bestämt mig för att inte sätta en endaste fot utanför ytterdörren. Ska ägna dagen helhjärtat åt mys. Vet inte riktigt vad det konkret innebär men tanken låter bra.

Har funderat ett slag på utmaningar. Hjärtat pumpar lite extra när en idé sätter sig på näthinnan men jag har slagit bort dem en efter en. Jag kommer att ha en längre ledighet inom kort och funderade ett slag på om jag skulle ta mig an en 50-milsutmaning men när jag ägnade några fler ögonblick till att tänka på vad det faktiskt innebar blev jag lite matt. Sedan skrev Heidi om att inte äta godis på ett år och genast fick jag utmaningssug i magen men… jag vill göra saker, inte förbjuda saker. Så utmaningsfrågan får mala runt några extra varv i kroppen.

Jaha. Så var det advent igen – och vi är hemma i Halmstad. Dygnet på Aspa Herrgård var fantastiskt med suveränt god mat igår kväll! Vi åt en sexrätters välkomponerad meny med utvalda viner och öler till. Jag som inte ens dricker öl (Molson Canadian undantaget) har hittat 2 svenska sorter som smakar riktigt bra till väl utvald mat.

När vi vaknade i herrgårdssängarna i morse låg allt runtomkring oss inbäddat i ett ännu tjockare snötäcke än kvällen innan. Det ljusnade försiktigt och solen orkade nog aldrig tränga igenom molnen men snöade fortsatte det minsann att göra. Vi drack varmt te och åt en lång frukost med gott bröd och nygräddad våffla och utsikt över parken som bara var vit, vit och åter vit. Av våra fotspår från gårdagens träningspass syntes ingenting.

Sedan rullade vi hem mot Halmstad. I bilen präntade vi ner hur vi ska gå tillväga kring en affärsidé som legat och grott hos oss ett tag. Mitt projekt med Träningsprylar som höll mig sysselsatt förra hösten gick egentligen alldeles strålande. Lite för strålande. Det gick inte att kombinera det med mitt pendlande och mitt heltidsjobb på det sätt jag ville. Vår kommande idé kommer att bli lite bättre. Vi ska bara göra några efterforskningar innan sjösättning!

Här i Hamstad snöar det också. Vi har fastnat framför TV:n och skidåkningen. Jag ska strax öppna almanackan och träningsplanera lite. Efter att ha läst ikapp mig hos Erika med magrutorna är jag sugen på konditionstung cirkelträning!

Mia skriver klokt om överträning och säger bland annat att det är inte den som tränar hårdast och mest som blir bäst, utan den som faktiskt tränar smartast och balanserat! Det hänger så väl ihop med min för mig nykläckta insikt att ju mer man tränar desto viktigare blir det att träna varierat. Men det är ändå Rogers kommentar till Mias inlägg som fastnar på riktigt. Så förnuftigt att jag snor det rakt av från Roger:

Bra skrivet – undrar om det inte hänger ihop lite med att träningen ger så starka (endorfin?)kickar också.

Många blir nog helt enkelt beroende och får, som vid alla beroenden, svårt att kontrollera sina tankar och beteenden innan gränsen för förmågan, fysiskt eller psykiskt, passeras.

Jag tror att man ska ta t.ex. skuldkänslor för att man tvingas prioritera bort eller planera om sin träning som allvarliga varningssignaler. Likaså om träningen tränger undan mycket annat viktigt och roligt i tillvaron.

Träning kan ju ta väldigt mycket tid i tillvaron, inte bara själva träningen utan också allt (visserligen roligt men ändå tidsödande) tänkande, läsande, shoppande etc som så lätt kommer med på köpet när man hittar ett nytt intresse.

Jag tror helt enkelt att det är rätt lätt att i grunden sunda träningsvanor förvandlas till ett nästan tvångsmässigt beteende. Och det riskerar att bryta ned socialt och psykiskt långt innan det märks fysiskt i form av överträning, kanske?

Se upp för varningssignalerna helt enkelt och tänk på att fysik och psyke hänger ihop, mer än vi kanske alltid har förmåga att förstå.