Fartlek med Magnus ute på Djurgården idag. Himla jobbigt. Varför fortsätter man hålla på när det är sådär jobbigt att allt i huvudet säger att man ska stanna? Eftersom jag inte hittat svaret än så stannade jag. Och jag tänker på den där VM-längdtävlingen i Norge i vintras när det gick så himla dåligt för svenskarna och de kämpade och kämpade med dåligt glid i vinterdimman mitt ute i ingenstans. Varför fortsatte de när de visste att det skulle bli en mittimellanplats fast de egentligen hade medaljer i kroppen? Jag skulle stannat.

Varför fortsätter ni när det är jobbigt? När benen känns tunga och när hjärtat sakta flyttar sig uppåt halsen. När lungorna inte får plats i bröstet och när ni kämpar och kämpar men känslan säger att det går lite för tungt och lite för långsamt. Om det känns som att man flyger fram så fattar jag grejen. När det känns som att man är kung så är det jobbiga lätt. Men så känns det sällan för mig – och förmodligen för er andra med?

Om man ser till mönstret så har jag matlåda med mig en gång var tredje vecka. Matlådedagen var idag. Men fy sjutton vad tråkigt det är med matlåda! Fint upplagd mat på snyggt porslin går inte att mäta sig med blandat innehåll i en gammal glasslåda i plastpåse. Fetaostsallad med kyckling blev det i alla fall.

Det går fort nu – veckorna mot sommaren. Oavsett om man anser att sommaren börjar då man har semester, då sommarsolståndet inträffar eller då det är mer än +10 grader dygnet om. Kanske har det sistnämnda redan inträffat något dygn tidigare i vår då det var som bäst?

Förra veckan var en riktig skitvecka i mitt liv som levs utanför den här bloggen och det påverkade också träningen med undantag från små höjdpunkter (torsdagsträningen på Lidingö, fredagsdejten med Em, MOJOyogan och gårdagens lopp) – så kommande vecka kan liksom bara bli bättre. Jag hoppas och ska försöka se till att den ska se ut såhär i träningsväg:

Måndag:

Kort rörlighetssekvens på morgonen

PT-träning med Magnus på lunchen

Tisdag:

Yoga på morgonen (fjärde gången gillt?)

Vårruset (och bloggruset!) på kvällen

Onsdag:

Träningsledigt än så länge men det vore fint att få in ett yogapass här…

Torsdag:

PT-träning med Magnus på eftermiddagen

Lätt, lugn jogg på kvällen

Fredag:

Yoga på morgonen

Lördag/söndag:

Oplanerade – men den ska helst innehålla lite löpning och lite styrketräning

Jag hade förmånen att sitta i solen och diskutera med Mälarpaviljongens snyggaste tjej efter jobbet idag (att träffa träningsbloggare i civila kläder är alltid extra roligt!). Smart med! Vi bubblade om en massa med tillhörande glas rosé men det var en särskild frågeställning som fick mig att fundera på bussen hem. Vad har jag för mål med min träning?

Det är långt ifrån första gången jag hör frågan – men nu är första gången jag har ett bra svar. Jag har inget särskilt mål. Träningen ska vara rolig och kravlös och visst kan det vara kul att försöka bli snabbare eller starkare – men det är liksom inte världsviktigt. Ofta har jag känt mig lite vilsen i det svaret. Vad är det för idé att göra något alls om man inte har något mål? Hur vet man var man ska?

Men som från en klar himmel ovanför 4:ans busstak slog det mig. Jag har inget specifikt mål med min träning – men jag har oändligt mycket mening med min träning. Jag blir glad och lycklig genom att träna. Jag tränar bort stress och frustration. Jag tränar mig lugn och harmonisk. Jag letar svar på frågor genom min träning. Jag vill uppleva genom min träning. Jag tränar mig frisk och levande.

Ibland kan jag också komma på mig själv med att fundera på vad målet med den här bloggen är. Och när jag inte kommer på något så kan det kännas meningslöst att faktiskt blogga – men där har  tankarna liksom krockat. Och jag inser nu att även om jag inte har något mål med bloggen – så finns det en himla massa mening med den. Meningen med bloggen är att den ska ge mig något tillbaka: energi och inspiration till exempel.

Mening istället för mål är mer min melodi, och ju mer jag tänker på det – desto tydligare blir det.