Att träna för att vara stark handlar inte bara om att orka bära jättetunga påsar från ICA, jaga barn eller springa hela vägen upp till en bergstopp. Det handlar också om att vara hel under förutsättningar som också kan innebära att du kan gå sönder.

Min kropp har sällan eller aldrig utsatts för ett allvarligt trauma. Inga bilolyckor, skidolyckor eller annat som på riktigt orsakat stor skada. Undantaget en halvt bruten arm när jag trillade av en häst en gång i unga år. Något annat har jag inte märkt av, men det kan ju vara så att min kropp hanterat det som jag i en annan kropp hade upplevt som en skada.

Jag utsätter min kropp för påfrestningar varje dag; milen jag springer och allt annat som bryter ner och sedan stärker upp. Men allt det där är fullt medvetet.

Om (peppar, peppar och allt det där) olyckan skulle vara framme vill jag ha en kropp som så gott det går också kan skydda sig och möta det fysiska traumat – och att vägen tillbaka blir så snabb som möjligt.

Jag minns ett väldigt gammalt avsnitt av Jillian Michaels podcast där hon pratade om en motorcykelolycka hon var med om. Hon sa att eftersom hennes kropp var vältränad så blev skadorna inte lika allvarlig som de skulle blivit om hon varit sämre tränad. I samband med det exemplet pratade hon mycket om att ha en kropp i balans inte bara sett till styrka men också till rörlighet.

På samma sätt är det många som säger att de kommer ”tillbaka” från graviditet snabbare när de tränat på ett bra sätt före förlossningen.

Jag tänker på det där rätt så ofta när jag är ute och gör saker; springer på fjället, rider, åker skidor eller vad det nu kan vara. Att jag vill träna för att vara så hel som möjligt när allting också kan gå sönder.

Att vara stark i mötet med livet är kanske det bästa svaret på frågan varför när man funderar över sin träningsmotivation.

Jag har haft en rätt lång rad med dagar i kalendern då jag inte ”tränat”. Inte sprungit en intervall, ingen löpning på fjällstig, inte lyft en kettlebell och inte satt fast min TRX någonstans. Men jag har gjort saker.

Träningsvärken från ridturen häromdagen sitter som ett fint minne i benen. Insida lår är lite som bröstmusklerna; det räcker att kolla åt en armhävning för att få den där bekanta känslan i muskeln. I förrgår gick jag 12 000 steg under en walk and talk på telefon med en kompis som jag inte pratat med på länge. Igår promenerade jag med väska till ICA och gick hem med flera kilo mjöl och mjölk och dessutom två postpaket under armarna. Ikväll får jag några kilometrar på fjället med ryggsäck och övernattningsgrejer – jag ska ut på äventyr!

Även om man inte tränar; inte är uppbokad på den där timmeslånga gruppträningsklassen eller inte springer de där intervallerna i motionsspåret eller lyfter hantlar med exakta kilon, så räknas aktivitet för kroppen ändå. Den vet inte om du är ombytt till träningskläder eller inte – eller vad du håller i händerna. Kroppen reagerar på samma sätt i en uppförsbacke oavsett om du har funktionstyg eller bomullstyg på kroppen.

Nu är tiden inne att du pratar med dig själv – och ditt samvete. För såhär är det; även om vi förhoppningsvis rör mer på oss under semestern, så sitter vi still sjukt jäkla mycket. Är du vanligtvis aktiv, oavsett om det är i vardagen eller nu på semestern, våga chilla lite. Sudda bort allt dåligt samvete över träningen som inte blev av – om du vanligtvis får till din träning.

Situationen blir lite annorlunda om du vanligtvis inte får till din träning, och inte heller någon annan form av aktivitet. Då kan just den där okomplicerade aktiviteten vara en start; att promenera till affären med tom ryggsäck och fylla den med livsmedel och gå hem. Gå av bussen en station tidigare eller någon av de där andra tipsen man ofta hör om och som är förnuftiga till den grad att det blir torrt och tråkigt men som trots det är bra. Eller gå ut och gå bara! Ta med en kompis i telefonen! Eller sök upp närmsta trappa och gå upp och ner tills du gått 500 eller 700 eller 1000 trappsteg. Bara gör!

Ikväll ska jag ut på fjället och imorgon bitti ska jag hem. Vi parkerar bilen och sätter på oss ryggsäck och så går vi mot äventyret. Det är ingen träning jag loggar eller möter. Det är glädje kroppen känner av.

Kalle Wahlström är duktig på att göra instegsträning enkel; att bryta tankarna på att träning är komplicerat när målet är att röra på sig för att må bättre. Träning som motion alltså – det som de flesta av oss håller på med. Eller kanske borde hålla på med.

Jag har intervjuat Kalle och han sa många kloka grejer redan då. Sådant vi egentligen vet, men kanske inte vågar tro på när vi själva tänker tanken – för det känns kanske lite för enkelt.

Men tänk om det är enkelt!

Tänk om krånglig träning enbart behövs för att nå smala – och lite krångliga – mål. Mål som är till för dem som har träning och tävling som arbete. Jag har ett annat arbete, förmodligen du med. Vi lägger förmodligen vår komplicerade tankekraft för att lösa andra utmaningar i livet. Träningen ska få oss att må bättre och tänka bättre – så att vi kan leverera inom våra respektive områden.

Häromdagen levererade Kalle sitt recept på träningsbuffé i en post på Facebook. Såhär är hans recept:

40% styrketräning (lyfta tunga saker)

30% förflyttning (springa, simma, cykla)

20% svaghetsträning (rehab, prehab)

10% testa nya grejer (wrestling, segling)

Många duktiga tränare förespråkar upplägg som kanske paketeras lite annorlunda, men som också involverar variation. Man blir bra på det man tränar men att bara köra bicepscurls ger inte bättre hälsa.

För precis ett år sedan sprang jag det årets första halvmara i jakten på att känna mig tillräckligt tränad för att springa marathon. Årets första halvmaraton sprang jag redan i februari. Imorgon planerar jag att springa rätt så långt igen.

Idag har jag ägnat min tid åt såväl svaghetsträning som styrketräning. Jag märker hur vissa yogapositioner gör bra saker för min kropp och blandade det som jag känner gör mig stark även om det är jobbigt. Och så brände jag ett gäng enbenshöftlyft bara för att det var roligt – för man behöver sådant också!

Såhär såg min yogamatta ut för dagen: