Jag var så himlans funktionell ikväll. Först satt jag på McDonalds och jobbade (ja vadå, det är väl funktionellt?) och sedan gick jag till WorldClass Nybroplan och tränade deras extrainsatta superbra klass ”functional moves”. Åh den är så bra så bra så bra!

En sak som märks är att muskelminnet lär sig illa kvickt. Saker som var superjobbiga och trixiga förut är lite enklare nu. Därmed inte sagt att jag gör dem superrätt eller fullt ut: men muskelminnet har lärt sig vad som kommer så det tröttar inte ut psykiskt (ja det krävs en del tänkande på functional movesklassen) och fysiskt på samma sätt. Fast utfall åt sidan är jag fortfarande superdålig på. Höften fattar inte att den ska böja sig…

Trots att man varken hoppar eller springer särskilt mycket under klassen så lackar svetten ändå. Det är jobbigt att öva kroppskontroll!

Efter klassen sprang jag ut från gymmet i knallblå shorts, skepparkavajsjacka (den har fortfarande inget riktigt bra namn) träningströja, halsduk, bara underben och timberlandkängor. Bilen stod strategiskt placerad 20 meter från gymmet och jag tror inte allt för många såg mig under språngmarschen dit. För en gångs skull var det inte omöjlig kö på Strandvägen och Hamngatan och jag kunde lugnt spela Il Divos version på ”The winner takes it all” (effekten 1 minut och 55 sekunder in i låten är tokfantastisk om man har en bra bilstereo, inte alls lika mesig och omäktig som på YouTube) om och om igen och känna den behagliga effekten av ruset.

Det blev många utropstecken på den rubriken. Jag har lust att sjunga studentsången, ni vet den där som tjatar ”fy fan vad jag är bra”. Så bra kändes det på träningen ikväll. Fan vad grym och stark jag kände mig!

Med grym och stark menar jag inte att jag gjorde djupast knäböj av alla eller hade bäst balans när vi skulle dansa balett på ett ben, men ärligt talat såg jag heller ingen annan än mig själv – och så instruktörerna som jag höll fokus på. Skillnaden från förra veckan – då jag var totalslut efter ett intervallpass på löpband – var milsvid. Det kändes knappt som om jag tränade samma pass! Förra veckan kändes det som om vi gjorde en miljard repetitioner på samma jäkla benböj på ett ben med omöjliga vridningar och toktunga viktskivor. Idag ville jag köra fler repetitioner och klassen var över på ett kick.

På vägen hem var jag hög av glädje och allt runtomkring mig var så tyst, så stillsamt och så vackert. Jag var glad och lycklig och den känslan tänker jag behålla hela kvällen. Imorgon ska jag jaga fler fantastiska endorfiner!

Jag har precis landat i soffan efter ett förbaskat skoj easy linepass. Jag har varit på easy line med både bra och dåliga instruktörer och det är en enorm skillnad! För mig är det inte de 9 hydraulikmaskinerna som är jobbiga utan det som händer däremellan. Då är det mycket hopp och kondition och det är det som får min svett att flöda och hjärtat att pumpa och kroppen att skratta av glädje!

Vi var riktigt många på passet idag: 20 stycken (många fick vända i dörren) men egentligen är det bara plats för 18. Perfekt – för det betydde fler brädor att hoppa på. Jippikayey! Jag körde jämfotahopp upp på bräda, utfallshopp och andra uppochnerhopp. Maskinerna fick nästans ses som vilostationer även om det inte var mycket vila att snacka om. Svetten flödade och ansiktet grimagerade – men inombords jublade jag. Jag älskar riktigt bra och rolig träning. Älskarälskarälskar!

Det är inte min kamera som är dålig: det är spegeln i salen som snarare är folie än spegel… men ser ni vad färgglad jag är?

Tröja SOC, byxor Casall och skor Reebok

En hörna av Easy linesalen. Jag ser en Flowinplatta lutad mot väggen, den måste jag testa!