Jag var sÃ¥ himlans funktionell ikväll. Först satt jag pÃ¥ McDonalds och jobbade (ja vadÃ¥, det är väl funktionellt?) och sedan gick jag till WorldClass Nybroplan och tränade deras extrainsatta superbra klass ”functional moves”. Åh den är sÃ¥ bra sÃ¥ bra sÃ¥ bra!

En sak som märks är att muskelminnet lär sig illa kvickt. Saker som var superjobbiga och trixiga förut är lite enklare nu. Därmed inte sagt att jag gör dem superrätt eller fullt ut: men muskelminnet har lärt sig vad som kommer sÃ¥ det tröttar inte ut psykiskt (ja det krävs en del tänkande pÃ¥ functional movesklassen) och fysiskt pÃ¥ samma sätt. Fast utfall Ã¥t sidan är jag fortfarande superdÃ¥lig pÃ¥. Höften fattar inte att den ska böja sig…

Trots att man varken hoppar eller springer särskilt mycket under klassen så lackar svetten ändå. Det är jobbigt att öva kroppskontroll!

Efter klassen sprang jag ut frÃ¥n gymmet i knallblÃ¥ shorts, skepparkavajsjacka (den har fortfarande inget riktigt bra namn) träningströja, halsduk, bara underben och timberlandkängor. Bilen stod strategiskt placerad 20 meter frÃ¥n gymmet och jag tror inte allt för mÃ¥nga sÃ¥g mig under sprÃ¥ngmarschen dit. För en gÃ¥ngs skull var det inte omöjlig kö pÃ¥ Strandvägen och Hamngatan och jag kunde lugnt spela Il Divos version pÃ¥ ”The winner takes it all” (effekten 1 minut och 55 sekunder in i lÃ¥ten är tokfantastisk om man har en bra bilstereo, inte alls lika mesig och omäktig som pÃ¥ YouTube) om och om igen och känna den behagliga effekten av ruset.

Det blev mÃ¥nga utropstecken pÃ¥ den rubriken. Jag har lust att sjunga studentsÃ¥ngen, ni vet den där som tjatar ”fy fan vad jag är bra”. SÃ¥ bra kändes det pÃ¥ träningen ikväll. Fan vad grym och stark jag kände mig!

Med grym och stark menar jag inte att jag gjorde djupast knäböj av alla eller hade bäst balans när vi skulle dansa balett pÃ¥ ett ben, men ärligt talat sÃ¥g jag heller ingen annan än mig själv – och sÃ¥ instruktörerna som jag höll fokus pÃ¥. Skillnaden frÃ¥n förra veckan – dÃ¥ jag var totalslut efter ett intervallpass pÃ¥ löpband – var milsvid. Det kändes knappt som om jag tränade samma pass! Förra veckan kändes det som om vi gjorde en miljard repetitioner pÃ¥ samma jäkla benböj pÃ¥ ett ben med omöjliga vridningar och toktunga viktskivor. Idag ville jag köra fler repetitioner och klassen var över pÃ¥ ett kick.

På vägen hem var jag hög av glädje och allt runtomkring mig var så tyst, så stillsamt och så vackert. Jag var glad och lycklig och den känslan tänker jag behålla hela kvällen. Imorgon ska jag jaga fler fantastiska endorfiner!

Jag har precis landat i soffan efter ett förbaskat skoj easy linepass. Jag har varit på easy line med både bra och dåliga instruktörer och det är en enorm skillnad! För mig är det inte de 9 hydraulikmaskinerna som är jobbiga utan det som händer däremellan. Då är det mycket hopp och kondition och det är det som får min svett att flöda och hjärtat att pumpa och kroppen att skratta av glädje!

Vi var riktigt mÃ¥nga pÃ¥ passet idag: 20 stycken (mÃ¥nga fick vända i dörren) men egentligen är det bara plats för 18. Perfekt – för det betydde fler brädor att hoppa pÃ¥. Jippikayey! Jag körde jämfotahopp upp pÃ¥ bräda, utfallshopp och andra uppochnerhopp. Maskinerna fick nästans ses som vilostationer även om det inte var mycket vila att snacka om. Svetten flödade och ansiktet grimagerade – men inombords jublade jag. Jag älskar riktigt bra och rolig träning. Älskarälskarälskar!

Det är inte min kamera som är dÃ¥lig: det är spegeln i salen som snarare är folie än spegel… men ser ni vad färgglad jag är?

Tröja SOC, byxor Casall och skor Reebok

En hörna av Easy linesalen. Jag ser en Flowinplatta lutad mot väggen, den måste jag testa!