Nuförtiden tränar jag m å n g a av mina pass tillsammans med vänner. Jag morgondejtar och träffar kompisar över en spinningcykel. Att träna är för mig också en social grej! Jag shoppar i stort sett aldrig tillsammans med vänner. Vi ses över ett träningspass istället. Idag träffade jag Funrun i Rålis för tabataintervaller. Hon stod för upplägget – jag stod för, tja, lite svett i luggen under mössan.

Tabata är kul. Korta intervaller med kort vila som upprepas många gånger. Vi använde Rålis som gym och joggade mellan stationerna. 20 sekunders intervalltid med 10 sekunders vila – 8 repetitioner och 6 stationer (48 intervaller alltså). Vi slutade med 10 spurter uppför snurrbron till Fridhemsgatan. Bra träning med bra flås – let’s do this again!

Det snöade hejvilt när jag stack hemifrån i morse vid 7.30 för att åka och träffa Sofy och Åsa innan vi stack iväg till Bosön för mf-Gruppens hälsokonvent. Jag har aldrig varit på Bosön förut – det är som ett träningsmecka alldeles vid vattnet ute på Lidingö.

Hälsokonventet har marknadsförts som ett konvent som framhäver naturlig träning, mat och livsstil. Bland träningspassen fanns crossfit, yoga, skipping, PT-träning i grupp och löpning. Bland föreläsningarna Katrin Zytomierska och hennes LCHF-berättelse, Bitten Jonsson som jobbat mycket med sockerberoende, vår allsmäktige Rune Larsson, mf-Gruppens grundare och sjukgymnasten Jonas Bergqvist som precis skrivit en bok om träning och LCHF med flera.

First things first: jag tycker att det helt klart behövs fler träningsinfluenser inom LCHF-rörelsen. Allt för många fokuserar på vikt istället för hälsa. Allt för många tycker också att LCHF är en enkel utväg eftersom man kan gå ner i vikt utan att träna. Det är ungefär som att tänka att ”smala” personer inte behöver träna. God dag yxskaft liksom. Jag applåderar därför mf-Gruppens initiativ – konventet är tänkt att vara ett årligt återkommande arrangemang.

Jag är en rätt så van träningsevent- och konventbesökare och vill träna när jag är där. Därför blev jag lite ställd när morgonen började med crossfit när jag trodde det skulle börja med yoga. På hemsidan har mf-Gruppen marknadsfört dagsprogrammet som individuellt utformade men samtidigt bara med en grej i timmen så jag trodde att det schema som låg uppe var det schema som gällde. Men det var bara att ändra fokus och ställa in sig på crossfit.

Det var en extremt tuff start och jag tog det lugnt eftersom jag ville hålla hela dagen. Det hade jag inte behövt tänka på eftersom timmarna efteråt var extremt lugna med föreläsning, yoga och lunch men det visste jag inte då. Det var ett enkelt men tufft upplägg och riktigt effektiv träning – som, hör och häpna, fick mig crossfitförälskad.

Jag är rädd för crossfit. Det är tung och tuff träning. Men jäklarns vad snyggt helhetstränad man blir. Dessutom verkar alla crossfitmänniskor trevliga. Om det är crossfit som ska få mig synligt vältränad så får jag svälja rädslan och gå dit. Idag på Bosön körde vi kettlebellssvingar, burpees, utfallsgång med vikt på raka armar ovanför huvudet, hopp och ett moment där man skulle stå i plankan och ha fötterna mot en vägg och sedan klättra uppför den med benen – svårförklarat, jag vet!

Den andra klassen innan lunch var en yogaklass och inte riktigt min kopp med te. Klassen hette ”funktionell yoga” men var mer en form av poweryoga. Jag vill träna rörlighet när jag yogar och jag gillar kraftfulla klasser. Jag vill träna yoga till Michael Jackson eller Madonna sådär så att håret reser sig på armarna av magisk känsla. Jag gillar därför inte tingeltangelmusik eller den där klassiska lite flummiga yogan.

Under dagen varvades föreläsningar med träningspass och vi lyssnade på Katrin Zytomierska. Det var fler än jag som saknade ord efteråt. Hon sa så mycket dumheter och visade på så mycket okunskap att jag inte vet var jag ska börja och jag är rätt nöjd med att ha glömt hälften. Vill man marknadsföra LCHF på ett vettigt sätt till en målgrupp som vill ha mer kött på benen i form av kunskap så ska man inte släppa ut Katrin. Vill man få igång en debatt är hon effektiv.

Vi stannade kvar på Bosön och åt lunch. Efteråt väntade föreläsning, träning, fika och sedan den klass jag var mest nyfiken på – skipping. Jag hade inte riktigt tid att vänta så pass länge utan vände hemåt med sällskapet som ändå skulle därifrån med bil. Imorgon fortsätter konventet ute på Bosön igen. Jag skulle väldigt gärna vilja lyssna till just Jonas Bergqvist och om det inte blir imorgon så hoppas jag att det blir inom kort!

Mina allmänna reflektioner är återigen att det behövs mer träning inom LCHF-rörelsen (så heja mf-Gruppen!) men också att ”naturlig mat”, ”naturlig träning” och ”naturlig livsstil” inte alls är samma sak som LCHF. mf-Gruppens hälsokonvent har enorm potential om man vågar ta klivet ut ur LCHF-fållan och breddar sig mot en större målgrupp. LCHF är en liten del av det som är naturligt (men allt inom LCHF är inte naturligt) – men det finns mer.

Idag har varit en bra dag. Jag har bockat av massor med grejer på min måste göra-lista och dessutom träffat en hel hög med trevliga personer. Sofy, Åsa, Jessica, Erika och Annika för att bara nämna några. Nu återstår bara att vika ihop alla högar med ren tvätt som ligger på varje ledig plats här hemma… men eftersom tisdagar är roliga dagar kanske jag sparar det till imorgon.

På väg hem från functional movesklassen stannade jag till på Daglivs och shoppade för glatta livet. Jag kom hem med bland annat serranoskinka (skivad precis så som jag vill ha den i charken), tomater (de där dyra på kvist som smakar extra mycket), fetaost (den eklagrade sorten), avokado och olivolja i snygga burkar. Det ett ostrageiskt val från Grabbens sida att låta mig härja fritt i matbutikerna. Det blir inte direkt billigt – men det blir himla goda middagar!