Annika är här! Hon började dagen med att lägga sig och sova i soffan efter frukost. Vi kunde inte sluta skratta åt det – särskilt när vi planerat värsta träningshelgen, med tidsplan och allt. Tur att jag planerat in vila – vi var ute på tid och had a blast! Jag älskar att träna ihop med någon när man kan skratta och ha kul utan att göra avkall på kvaliteten på träningen.

Eftersom jag har ett nästintill komplett hemmagym med redskap från Casall så valde vi (läs: Annika) ut vilka redskap vi skulle använda och vilka övningar vi skulle köra. Av det blev det en cirkel (40 sekunder aktivt/20 sekunder vila och 3 varv) med övningar som: hopprep, benböj med kettlebell, enarmsrodd med kettlebell, dips, kliv upp på bänk, bålrotation med mediball, crunches, vanliga sprints och ”sprints” med resistor rope (fast inte nödvändigtvis i den här ordningen).

Vädret beter sig på sitt vis och det var lite blandat med snöstorm och strålande solsken. Åresjön guppade bredvid oss och vi hade utsikt mot Gästrappet där skidåkare tar säsongens sista svängar. Det rapporterats vara otroligt fint uppe på Skutan – årets bästa skidåkning enligt många.

Den här utmaningen gick inte så väldigt bra för mig. Jag kom igång ordentligt och tränade nästan varje dag i USA, men jag låg back och hämtade aldrig ikapp. Det är inget jag grämer mig över så väldans – det existerar ingen träningsångest per se i min kropp. Men, jag är som alltid hungrig på nya projekt och det levererades till mig som ett förslag i gruppen Vägen mot toppform på Facebook som jag pepprar med utmaningar. Fast den här gången blev jag pepprad – så jag har lagt upp en ny utmaning. Du måste vara med i gruppen för att kunna anta utmaningen (som ligger som event), den heter ”inte så fasansfullt jobbig maj”. För fasansfullt jobbigt är det inte denna gång, det är istället fullkomligt görbart.

Utmaningen består i 7 styrkepass, 7 terrängpass, 7 rörlighetspass, 7 morgonjoggar och 3 av något man aldrig typ gjort förut. 7 låter inte så mycket. Inte av något faktiskt. Jättegörbart.

Sedan att 7+7+7+7+3 faktiskt blir 31 vilket också är antalet dagar i maj, ja det är en annan sak.

Bild från Halmstad i vårvintras

Ni är många som känner igen er i den här situationen jag skrev om häromdagen – och som undrar över min plan. Jag har, till stor del omedvetet, funderat vidare på alla hur och varför och vet att den stora träningsdippen kom i samma veva som den stora orörligheten och ryggstrulet drabbade mig. Fast orörlighet är att uttrycka mig fel, jag är faktiskt inte ett dugg orörlig har det visat sig – förutom i höfterna (typ på insidan, höftböjarmuskeln är det inget fel på). Det är förmodligen det som stör min rygg och som faktiskt omöjliggör övningar som marklyft och burpees. När jag var på Playitas strulade ryggen så pass att jag faktiskt inte ens kunde göra en benböj. Det gjorde träningen tråkig, framförallt styrketräning. Att springa och så hade – och har – jag inga problem med. Men ni vet hur det är, man vill alltid göra det man inte kan göra. Och ju mindre man kan, desto mer vill man. Gräset är som grönast på andra sidan.

Jag vet vad jag ska göra för att lirka upp ryggrörligheten – jag ska bara se till att göra det. Prehab ja, så himla enkelt – så himla tråkigt…

Tillbaks till min plan. Jag vet inte exakt hur den ser ut men jag vet att den handlar om att jag ska komma över tröskeln så många gånger som möjligt, för det är den som är den stora hindret. Sedan är det lite skitsamma vad jag gör, bara jag gör något. Korta pass ska inte underskattas och just nu planerar och genomför jag dem på så sätt att de är mentalt enkla. Jag har inga problem med att träna högintensivt så länge huvudet är med.

Igår eftermiddags var jag på gymmet och blandade cardio och styrka. Planen var 6*400 meter på löpband. Löpbandet hade en 400-metersbana i sin grafik och det var lite roligt. Efter 3 varv på löparbanan var jag rätt så uttråkad – så för att genomföra och ha roligt (nåja) samtidigt så planerade jag om. Istället för mina sista 3*400 så blev det 300, 200, 100, 200, 300 meter. Mentalt enklare – och för mig var det lika bra träning.

Jag avslutade med lite styrketräning. Axelpress, rodd och bålrotationer. Bra pass. Och med det genomfört så är mina fötter lite lättare, hjärtat lite gladare och hela jag lite lycklig. Det är ju den här känslan jag känner så väl till och älskar så mycket, men som jag hittat så sällan.

Rosa löpartights och lila t-shirt // Craft