Det blev mÃ¥nga utropstecken pÃ¥ den rubriken. Jag har lust att sjunga studentsÃ¥ngen, ni vet den där som tjatar ”fy fan vad jag är bra”. SÃ¥ bra kändes det pÃ¥ träningen ikväll. Fan vad grym och stark jag kände mig!

Med grym och stark menar jag inte att jag gjorde djupast knäböj av alla eller hade bäst balans när vi skulle dansa balett pÃ¥ ett ben, men ärligt talat sÃ¥g jag heller ingen annan än mig själv – och sÃ¥ instruktörerna som jag höll fokus pÃ¥. Skillnaden frÃ¥n förra veckan – dÃ¥ jag var totalslut efter ett intervallpass pÃ¥ löpband – var milsvid. Det kändes knappt som om jag tränade samma pass! Förra veckan kändes det som om vi gjorde en miljard repetitioner pÃ¥ samma jäkla benböj pÃ¥ ett ben med omöjliga vridningar och toktunga viktskivor. Idag ville jag köra fler repetitioner och klassen var över pÃ¥ ett kick.

På vägen hem var jag hög av glädje och allt runtomkring mig var så tyst, så stillsamt och så vackert. Jag var glad och lycklig och den känslan tänker jag behålla hela kvällen. Imorgon ska jag jaga fler fantastiska endorfiner!

Jag trodde aldrig att det kunde kännas sÃ¥ enkelt att flyga fram till Erik Grönwall och Higher men jäklarns vilken otippat bra intervallÃ¥t det är. Den passade utmärkt in pÃ¥ den 4:e av mina 6 intervaller pÃ¥ 4 minuter med 1 minuts vila. Det var längelängelänge sedan jag sprang intervaller. Det hände bara nÃ¥gra enstaka gÃ¥nger pÃ¥ bana i somras – men däremot väldigt mÃ¥nga gÃ¥nger i tanken, och det hände pÃ¥ löpband för typ mer än 1 Ã¥r sedan. Eller om det var 2 Ã¥r sedan. Det är sÃ¥ länge sedan att jag inte ens minns.

Trots mitt sviktande minne vet jag att Grabben stÃ¥tt och piskat fram mig vid ett löpband pÃ¥ SATS Zenit en gÃ¥ng i tiden. Idag sprang han pÃ¥ bandet bredvid och piskade fram mig pÃ¥ Form FriskvÃ¥rd i Halmstad. Eller tja, piskade och piskade. Efter 5:e intervallen dÃ¥ jag tänkt sluta eftersom det var ungefär 5 jag tänkt mig sÃ¥ pÃ¥pekade han att jag inte var trött – jag hade ökat farten inför varje minut pÃ¥ den senaste intervallen. SÃ¥ dÃ¥ sprang jag en till. En 6:e och en sista. DÃ¥ var det inte Erik som hjälpte mig fram utan istället Scooter. Jag bläddrade förbi Brittan, Eminem och de andra och ville ha nÃ¥got mer spartanskt. Förmodligen hade jag kunnat springa en 7:e intervall om bara Du Hast hade rÃ¥kat dyka upp som nästkommande lÃ¥t. Nu blev det inte sÃ¥, och lika tur det eftersom jag inte hunnit till functional movesklassen precis efterÃ¥t dÃ¥.

Även Grabben följde med till functional moves. Det var ett helt nytt upplägg med ännu mer dynamiska övningar än vad jag är van vid och även om jag var pigg när jag sprang intervallerna så var jag trött nu. Jag orkade ingeningeningenting. Det mesta gick jobbigt och jag fuskade medvetet lite här och var så att jag inte skulle behöva lägga mig ner och ta en break bland alltihop.

Efter passet hade vi brÃ¥ttom hem till Tour de Ski. Vi bestämde oss för att byta om pÃ¥ max 1 minut och jag vann. Vad gör killar i omklädningsrummet egentligen? Det blev en Swebar blÃ¥bär/vanilj pÃ¥ vägen hem och nu mÃ¥ste jag nog fylla pÃ¥ med mer. Vi har lite lösa planer pÃ¥ att gÃ¥ tillbaka till gymmet lite senare. Inte för att hämta nÃ¥got vi glömt utan för att köra ett till pass. Det beror pÃ¥ när skidÃ¥kningen pÃ¥ TV slutar idag – det är väldigt skönt i soffan…

Jag trodde aldrig vi skulle komma upp till Grabbens grupplÃ¥ngpass inne i stan tidigt imorse. Klockan 2 var vi fortfarande vakna och 6.5 timmar senare skulle vi sätta oss i bilen för lite lÃ¥ngträning. Men det gick alldeles utmärkt! Jag mÃ¥dde inte ens illa av trötthet när jag vaknade. Däremot var jag helt utom mig av trötthet lite senare men det kommer vi till…

Grabben skulle springa lÃ¥ngpass med de lÃ¥ngpassfrälsta – MarathonMia, Snorkkis, Ingmarie, Ultra-Staffan med flera – och jag skulle köra Jessica Claréns specialklass funktionell träning. Men klassen började inte förrän klockan 12 sÃ¥ när Grabben lämnade mig en bit efter 9 hade jag 2.5 timmar helt för mig själv i ett Stockholm som verkade ha tagit sovmorgon. SÃ¥ jag bestämde mig för att springa en bit jag med.

Jag tog vändan runt Årstaviken – en av mina tidiga hemmarundor när jag bodde pÃ¥ Söder. Det var kallt men behagligt när solens strÃ¥lar nÃ¥dde ända fram. Och kallt och jäkligt kyligt när vinden över vattnet drog pÃ¥. När jag kom tillbaka till min startpunkt och bytte vintertights mot jeans kände jag mig som en frusen isbit.

När jag kom in till city hade klockan slagit 11 och jag bestämde mig för att fylla på energin i min kropp med en frukost på Blueberry Lifestyle. En nötsmoothie och en julboll senare kände jag mig fräsch och stark, nyttig och ren. Jag tycker att det borde finnas en Blueberry i Halmstad och framförallt så borde konceptet införas på lite bensinmackar här och var i landet så man inte behöver köpa bruna sallader och tråkmackor med en massa E-nummer eller stanna på Max när man är på väg någonstans.

Jag var tidig till klassen i funktionell träning och hade helst velat ställa mig i bastun en stund för att tina lite, men jag valde att sätta på mig en extra tröja istället. Sedan bar det av uppe i det vita rummet på WorldClass Nybroplan! Jag gillar Jessicas ledarstil: pedagogiskt och peppande och full med energi. Det där med energin visade sig snart vara något jag saknade.

När vi körde magövningar i finsk pinnestil kände jag mig helt slut. Inte slut i magmusklerna men riktigt slut pÃ¥ ett illamÃ¥ende sätt i hela kroppen – sÃ¥ jag hade helst velat lägga mig ner pÃ¥ mattan en stund. Istället sprang jag ner till receptionen och köpte mig en sportdryck och jag höll mig levande klassen igenom. PÃ¥ slutet kände jag samma trötthet med inslag av illamÃ¥ende när vi sträckte ut höftböjarmuskeln riktigt ordentligt och involverade hela kroppen i stretchen (med armar som sträcks uppÃ¥t och sedan ner mot sidan). Känslan är otroligt lik den som man ibland kan drabbas av i bikramyoga när man ska luta sig tillbaka riktigt mycket och även böja nacken bakÃ¥t. Just den övningen kan jag inte göra alls – jag mÃ¥r tokilla.

Efter klassen väntade Grabben pÃ¥ mig i receptionen. Han hade lyckats navigera bilen frÃ¥n Eriksdalsbadet till Sibyllagatan vilket inte är helt enkelt när man aldrig kör i Stockholm. Dessutom hade han lyckats hitta till SATS Stureplan för en dusch och sÃ¥ hade han visst hittat till McDonalds för lite Ã¥terhämtningsmat. Sedan passade han pÃ¥ att Ã¥terhämta sig lite mer när vi gick till Café Alberts. DÃ¥ beställde han in en gigantisk chokladboll och en biskvi och en varm choklad med grädde medan jag försökte minimera kolhydraterna med en Skagenwrap. Av vÃ¥ra matvanor att döma kan man inte direkt tro att det är Grabben som har 6% kroppsfett…

Jag älskar Blueberry Lifestyle!

WorldClass Nybroplan