Hajpen är över för det här året – men insamlingen pågår fortfarande. När vi gick i mål hade vi samlat ihop nästan 90 000 kronor. Snart kommer alla bullar, pannkakor, godis och allt annat från loungen att räknas in. Vill du vara med och bidra med lite pengar så är insamlingen fortfarande öppen. Och ja, det verkar bli en fortsättning även nästa år. Så alla ni som tänkt tanken att detta kanske verkar lite kul ändå, anmäl er. Det är kul!

Det var några saker som var förändrat från förra året. En del saker var detsamma. Riktigt skoj att Sportlifearrangörerna vågar plocka instruktörer ”utifrån” för ett sådant här event. Kanske får vi se riktiga storhöjdarnamn nästa år? Det vore coolt. Å andra sidan är riktigt många av deltagarna ”riktiga cyklister” (av tröjorna att döma) och vad som är ”storhöjdarnamn” skiljer nog sig åt en del mellan spinningvärlden och cykelvärlden.

Mycket hade förbättrats sedan 2008, en scen fanns uppmonterat, löpbandet var rosa och allt det där men… jag saknade den rosa sportdrycken från förra året. Så bra att ha till hands för de som kör många timmar. Det fanns rätt många duracellkaniner där inne i cykelsalen och lite sportdryck satt fint upptäckte jag mellan sista och näst sista klassen…

Annars var det mesta väldigt välorganiserat. Golvet i loungen var välpolerad, fatet med bullar alltid påfyllt och arrangörerna alltid trevliga.

Och hur gick det med min egen målsättning? Jodå. Alla typer av klasser inräknat så hamnade jag på samma antal timmar som förra året och den spontana målsättningen att cykla alla klasser med hög intensitet (som resulterade i målet att ligga på 600 kcal) lyckades på 9 av 12 spinningklasser.

Jag och min team mate

Where it all happened

Tv: En något spänd och förväntansfull arrangörstrupp. Th: En nöjd, glad och lättad arrangörstrupp.

Ett gäng instruktörer

Många cykeltröjor fanns det!

En samling bloggare: Tremil, Erika (blogger in the making), Powersus och så Lopning o livet på instruktörscykeln. Legenden Rosenblom kom dessutom förbi en snabbis!

Träningsglädje all the way

Om exakt ett dygn drar årets Rosa Bandetspinning igång. Efter det lägger sig hajpen kring det för denna gång. Jag har som målsättning att köra fler pass än förra årets dygn. Då blev det 13 pass. I år ska jag köra fler, och som tur är finns det även lite body balance och combat och sådant att ta till. 13 spinningpass gör nämligen ganska ont i rumpan. Inget skav – men typ blåmärkeömt.

Sajten för spinningen uppdateras typ en gång i halvtimman och om man bläddrar ner lite hittar men en blänkare om att jag har intervjuats. Fast eftersom jag inte är någon instruktör utan bara en sketen bloggare – som dock skänker i runda slängar 1% till insamligen alldeles på egen hand – så finns intervjun på en annan sajt.

Om detta event även lever kvar till nästa år, och jag får för mig att göra det igen, så gav min chef mig en alldeles strålande idé. Det är grymmeballt. Att jag inte tänkt på det själv! Om det blir ett nästa år så kommer jag sitta på en guldklimp. Ooooh det är nästan så att jag önskar att det blev nästa års Rosa Bandetspinning redan nu. Fast bara nästan. Allra roligast är det faktiskt att leva i nuet.

Jag hade tänkt att ta det rätt lugnt på morgonens spinningpass men det blev inte så. Det blev en gasen i bottenklass där jag gav allt i stort sett hela tiden trots att jag tränade baksida ben igår och inte hade någon frukost i magen alls. Jag är oändligt tacksam för att min kropp levererar, om och om igen. Tack kroppen, du kanske belönas med lite body butter ikväll, eller nåt…

Passet, med genomgående rätt bra musik, bestod av runt 8 minuter uppvärmning och sedan 20 minuter där man antingen fick spinna ”fritt” eller köra efter instruktören. Sista delen av klassen delade vi upp oss i 2 lag och körde intervaller: 5 x 15 sekunder (ena laget hejar, andra laget kör) och sedan 4 x 30 sekunder och till slut 2 x 1 minut.

Jag tokgillade upplägget. Hornen växte i pannan och jag körde de första 15 minutrarna ståendes. Uppskattar att min puls låg på runt 80-85% under detta block. Jag stirrade på fototapeten i bakgrunden och tänkte att det här var bra, riktigt bra träning inför skidsäsongen. Under intervallerna gav jag allt jag hade och kände att jag bitvis kom upp i en puls på över 90% av max. En skön känsla av total utmattning! Och en rejäl dos träningsglädje efteråt.

Snygga höstkonstverk som Halmstads kommun pryder gatan med utanför gymmet. Det är pumpor och någon slags kål och grejer. Passade riktigt bra i solskenet!