Hajpen är över för det här Ã¥ret – men insamlingen pÃ¥gÃ¥r fortfarande. När vi gick i mÃ¥l hade vi samlat ihop nästan 90 000 kronor. Snart kommer alla bullar, pannkakor, godis och allt annat frÃ¥n loungen att räknas in. Vill du vara med och bidra med lite pengar sÃ¥ är insamlingen fortfarande öppen. Och ja, det verkar bli en fortsättning även nästa Ã¥r. SÃ¥ alla ni som tänkt tanken att detta kanske verkar lite kul ändÃ¥, anmäl er. Det är kul!

Det var nÃ¥gra saker som var förändrat frÃ¥n förra Ã¥ret. En del saker var detsamma. Riktigt skoj att Sportlifearrangörerna vÃ¥gar plocka instruktörer ”utifrÃ¥n” för ett sÃ¥dant här event. Kanske fÃ¥r vi se riktiga storhöjdarnamn nästa Ã¥r? Det vore coolt. Å andra sidan är riktigt mÃ¥nga av deltagarna ”riktiga cyklister” (av tröjorna att döma) och vad som är ”storhöjdarnamn” skiljer nog sig Ã¥t en del mellan spinningvärlden och cykelvärlden.

Mycket hade förbättrats sedan 2008, en scen fanns uppmonterat, löpbandet var rosa och allt det där men… jag saknade den rosa sportdrycken frÃ¥n förra Ã¥ret. SÃ¥ bra att ha till hands för de som kör mÃ¥nga timmar. Det fanns rätt mÃ¥nga duracellkaniner där inne i cykelsalen och lite sportdryck satt fint upptäckte jag mellan sista och näst sista klassen…

Annars var det mesta väldigt välorganiserat. Golvet i loungen var välpolerad, fatet med bullar alltid påfyllt och arrangörerna alltid trevliga.

Och hur gick det med min egen målsättning? Jodå. Alla typer av klasser inräknat så hamnade jag på samma antal timmar som förra året och den spontana målsättningen att cykla alla klasser med hög intensitet (som resulterade i målet att ligga på 600 kcal) lyckades på 9 av 12 spinningklasser.

Jag och min team mate

Where it all happened

Tv: En något spänd och förväntansfull arrangörstrupp. Th: En nöjd, glad och lättad arrangörstrupp.

Ett gäng instruktörer

Många cykeltröjor fanns det!

En samling bloggare: Tremil, Erika (blogger in the making), Powersus och så Lopning o livet på instruktörscykeln. Legenden Rosenblom kom dessutom förbi en snabbis!

Träningsglädje all the way

Om exakt ett dygn drar Ã¥rets Rosa Bandetspinning igÃ¥ng. Efter det lägger sig hajpen kring det för denna gÃ¥ng. Jag har som mÃ¥lsättning att köra fler pass än förra Ã¥rets dygn. DÃ¥ blev det 13 pass. I Ã¥r ska jag köra fler, och som tur är finns det även lite body balance och combat och sÃ¥dant att ta till. 13 spinningpass gör nämligen ganska ont i rumpan. Inget skav – men typ blÃ¥märkeömt.

Sajten för spinningen uppdateras typ en gÃ¥ng i halvtimman och om man bläddrar ner lite hittar men en blänkare om att jag har intervjuats. Fast eftersom jag inte är nÃ¥gon instruktör utan bara en sketen bloggare – som dock skänker i runda slängar 1% till insamligen alldeles pÃ¥ egen hand – sÃ¥ finns intervjun pÃ¥ en annan sajt.

Om detta event även lever kvar till nästa år, och jag får för mig att göra det igen, så gav min chef mig en alldeles strålande idé. Det är grymmeballt. Att jag inte tänkt på det själv! Om det blir ett nästa år så kommer jag sitta på en guldklimp. Ooooh det är nästan så att jag önskar att det blev nästa års Rosa Bandetspinning redan nu. Fast bara nästan. Allra roligast är det faktiskt att leva i nuet.

Jag hade tänkt att ta det rätt lugnt pÃ¥ morgonens spinningpass men det blev inte sÃ¥. Det blev en gasen i bottenklass där jag gav allt i stort sett hela tiden trots att jag tränade baksida ben igÃ¥r och inte hade nÃ¥gon frukost i magen alls. Jag är oändligt tacksam för att min kropp levererar, om och om igen. Tack kroppen, du kanske belönas med lite body butter ikväll, eller nÃ¥t…

Passet, med genomgÃ¥ende rätt bra musik, bestod av runt 8 minuter uppvärmning och sedan 20 minuter där man antingen fick spinna ”fritt” eller köra efter instruktören. Sista delen av klassen delade vi upp oss i 2 lag och körde intervaller: 5 x 15 sekunder (ena laget hejar, andra laget kör) och sedan 4 x 30 sekunder och till slut 2 x 1 minut.

Jag tokgillade upplägget. Hornen växte i pannan och jag körde de första 15 minutrarna ståendes. Uppskattar att min puls låg på runt 80-85% under detta block. Jag stirrade på fototapeten i bakgrunden och tänkte att det här var bra, riktigt bra träning inför skidsäsongen. Under intervallerna gav jag allt jag hade och kände att jag bitvis kom upp i en puls på över 90% av max. En skön känsla av total utmattning! Och en rejäl dos träningsglädje efteråt.

Snygga höstkonstverk som Halmstads kommun pryder gatan med utanför gymmet. Det är pumpor och någon slags kål och grejer. Passade riktigt bra i solskenet!