Ibland gör man det svårt för sig.

Längdåkning

Längdpjäxorna står och blänger på mig. De trängs med mina alpina pjäxor, och mina alpina innerskor som jag duktigt tar ur varje dag så att de får torka ur ordentligt. Längdpjäxornas kompanjoner, plockepinnskidorna, står snyggt inpackade i ett fodral i förrådet. De vill ut i spåret. Men just ikväll känns steget till spåret så oändligt långt.

Ut i förrådet för att ta fram fodralet. För att få ut det måste jag bråka med diverse snowboards och en massa alpinskidor och stavar. Sedan in med skidorna och fram med rätt valla. Valla och greja. Sedan ut i kylan, in i den kalla bilen och ut på vägen. Till ett skidspår som ligger mestadels i mörker. Ja, i alla fall är det mörkt runtomkring. Spåret är upplyst. Men säkert kallt.

Jag gillar att valla.
Jag vallade skitbra till min Vasaloppsfärd.
Fan vilket bra fäste vi hade.
Det var nog det enda lyckade med den galenskapen.

Jag har tänkt att jag ska åka längd hela eftermiddagen. ”Jag ska bara”, först. Jag ska bara vänta lite. Jag ska bara göra det här. Jag ska bara det där. Fy fan för jag ska bara. Jag ska bara borde förbjudas.

Det är ingen annan som kan förbjuda jag ska bara. Det är upp till mig själv. Och jag vet hur irriterad jag blir på mig själv när jag inte gör något jag verkligen tycker jag borde göra.

Nu är det för sent för att åka längd. Middagen är snart framdukad och jag ska ner till Åre station och hämta Grabben som kommer från Stockholm. Och jag är duktigt irriterad på att det egentligen inte alls hade varit så svårt att komma ut i spåret. Det hade tagit mig max 1 minut att plocka ut skidorna från förrådet, trots att andra grejer stod framför. Vallan hade inte varit några problem. Det är ju kul att valla. Och i bilen hade jag kunnat ladda med bra musik. Spåren hade varit folktomma (det är de alltid på bästa TV-tid) och det hade bara varit jag och mina tankar och min uppskruvade puls i kroppen. Det hade varit så enkelt – egentligen – om jag bara inte gjort det så svårt för mig.

(Kanske måste jag straffa mig själv med att springa upp hela den långa vägen från Björnen till Copperhill imorgon. Jobbigt – men roligt. En idé jag kom på när vi åkte upp för att se nyårsfyrverkerierna igår.)>

2009 har börjat bra!

Skidåkning när den är som bäst

Liftarna öppnar 9.30 såhär tidigt på säsongen. Lika bra det för det är knappt ljust ute då i alla fall. Jag hade klockan ställd på 08.00 men snoozade en kvart till. Och en kvart till. Och en kvart till. Kikade ut genom fönstret och såg att det låg ett fluffigt snötäckte på alla bilar. Det bådade gott. Så jag snoozade lite till. Klockan 9.20 tittade jag ut genom fönstret igen. En person stod tålmodigt och väntade på att liften skulle öppna. Bäst att sätta fart, tänkte jag.

Mitt nyår började bra med fyrverkerier på Copperhill.
På bilden syns min favoriteffekt.

Jag offrade frukostmyset för att hitta orörd snö. Mina breda skidor låg fortfarande i bilen så det var bara att knata ut och försöka öppna skiboxen. Men det gick inte. Den var fastfrusen. Jag höll på att förlora ovärderlig tid!

Jag fick en påse med skållhett vatten av pappa (den enda som var vaken) och använde den för att smälta upp det frysta i låset. Efter en minut gick skiboxen att öppna och jag kunde plocka ut mina breda kompisar.

Vad som helst för mina breda skidor!

Völkl Mantra – vilken skillnad!

Jag tror jag hamnade som femte man i liften. Det gjorde inget. Tegefjäll är stort nog för att man ska kunna hitta orörd snö även om man inte är först. Och även om man råkar hitta hit några dagar efter ett snöfall. Här finns det riktigt bra skogsåkning och jag är inget fan av det. Inte på mina pistskidor i alla fall. Men på mina Völkl Mantra flyter jag fram på snön och allt går så väldigt lätt.

No. 5!

Det är kul med skogsåkning – om man har lämpliga skidor!
(Med pistskidor är det inte roligt alls)

Framåt lunchtid hade tillräckligt många vaknat för att det skulle bli köigt i liften. Jag hade fått några solstrålar på mig under de timmar jag varit ute, hade åkt i pist och i skog, varit i Duved och på högzon och var ganska nöjd med den skidåkning jag åstadkommit såhär första dagen på året. Så jag åkte hem och åt frukost istället.

Bright and early!

Det ser ut som dis – men är snö från kanonerna.

Sol i Tegebacken!

Puma och bävrarna…

>

Lugna Tegefjäll har blivit invaderat av nyårsfirare. Det var igår det slog till på riktigt. Det var igår ”alla” kom hit. Kön till liften fördubblades många gånger om och imorse sa programledaren på TVÅre att dagens tips var att ta sig till Tege. Det blir alltid likadant när de säger så. Det blir smockat här. Man får stå i lift och liftkö i 20 minuter för att sedan åka 5 minuter. Jaja. Jag får väl jobba lite istället. Ikväll ska jag på ”Nyårsmix” på gymmet.

>