Skidåkning

Lör 20 jan (forts.): Blogger Ski Camp, dag 2

Okej, nu behöver jag fler grejer!

Skate!

Jag har aldrig fattat hur man gör när man skejtar med längdskidor. Hitills har det gått skitdåligt. Dålig balans, dålig koordination – ja dåligt det mesta. Som tur är finns Marie. Marie är med på lägret och är skitbra på längd, men har valt att åka utför hela helgen. Eftersom hon dessutom är snäll tog hon med sig sina längdgrejer för hon hade en uppgift: att lära mig skejta!

Marie – skejtläraren!

Sagt och gjort. Vi började på flacken i slutet av en barnbacke. Det gick inte så bra. Jag misstänker att Marie suckade inombords och undrade hur det här ska gå. Det gick lite bättre när jag fokuserade att skejta på ett ben gick det lite bättre. Och när jag hade det andra benet i spåret gick det ännu lite bättre. Jag vet inte hur det hände. Men jag föreslog att vi skulle åka 3-kilometersslingan på detta sätt. Ett ben i spåret och ett ben utanför.

Barnbacken där jag övade skejt.
Vi bor i ett av de röda husen!

När spåret slutade var vi vid den där barnbacken igen. Marie tyckte att jag skulle testa att skejta med båda skidorna en sista gång. Och det gjorde jag. Och det gick! Jag kan skejta! Nu var det inte så många skär men det kändes som den mest naturliga sak i världen. Så nu vill jag ha skejtskidor och skejtpjäxor. Skidåkningen är nog den mesta materialsport jag varit med om!>

Lör 20 jan: Blogger Ski Camp, dag 2

Instruktörs-Anna skulle ha skämts för mig idag.

Förmiddagsåkning

Jag hade siktet inställt på 15 km längdåkning på förmiddagen. Men då hade jag inte känt på dagsformen. Efter 5 minuter i spåret, varav en pulsnotering på långt över 80% i första backen, var jag inte lika stursk. Då kände jag mig glad om jag ens kom runt 3-kilometersslingan.

AC är den tjej som innehar mängdrekordet här på Blogger Ski Camp. Hon hör till de som åkt minst – men som nöter mest. Hon tog ett extra varv igår före lunch. Och ett extra varv igår innan kvällsbelysningen slocknade. Vi träffade på varande i spåret idag och pratade om att vi var lite trötta. AC sa att hon kände sig pigg tack vare Gainomaxuppladdningen. Men sen sa hon något som verkligen gjorde skillnad. Hon pekade mot mössan och sa att det sitter där. Ja, inte i mössan såklart – men i huvudet.

Istället för att svänga av mot den korta slingan fortsatte jag mot 5-kilometersslingan. Och när jag väl var på den slingan byggde jag på den med 5 kilometer till. Jag åkte verkligen inte bra. Och inte fort. Instruktörs-Anna skulle skämts om hon såg mig. Och det med all rätt. Det är inte åkningen igår som spökar. Inte heller är det mitt LCHF-experiment. Grejen är den att jag ätit alldeles för lite. Och ni har all rätt att skälla på mig! Att göra av med 1800 kcal på längdskidåkning – men äta långt mycket färre kalorier, gör ingen pigg i spåret.

Dukat frukostbord.
3 sorters AXA-müsli:
bärmüsli, dinkelmüsli och guldmüsli.
Det är bra för husfriden att alla tre smakerna
ligger i topp vad gäller populäritet.

I valet och kvalet.

Det var fin utsikt ute i ödemarken!

Vid målgång var det SÅ skönt att slänga sig på marken!
Det illustrerar nog hur jag kände mig…

När jag kom hem kände jag att jag verkligen var tvungen att få i mig något.
Det blev en Gainomax (inte så LCHF, jag vet…)
Hallonsmaken är god. Men vaniljen är godare. Eller choklad… eller…

>

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!