Okej, nu behöver jag fler grejer!

Skate!

Jag har aldrig fattat hur man gör när man skejtar med längdskidor. Hitills har det gått skitdåligt. Dålig balans, dålig koordination – ja dåligt det mesta. Som tur är finns Marie. Marie är med på lägret och är skitbra på längd, men har valt att åka utför hela helgen. Eftersom hon dessutom är snäll tog hon med sig sina längdgrejer för hon hade en uppgift: att lära mig skejta!

Sagt och gjort. Vi började på flacken i slutet av en barnbacke. Det gick inte så bra. Jag misstänker att Marie suckade inombords och undrade hur det här ska gå. Det gick lite bättre när jag fokuserade att skejta på ett ben gick det lite bättre. Och när jag hade det andra benet i spåret gick det ännu lite bättre. Jag vet inte hur det hände. Men jag föreslog att vi skulle åka 3-kilometersslingan på detta sätt. Ett ben i spåret och ett ben utanför.

När spåret slutade var vi vid den där barnbacken igen. Marie tyckte att jag skulle testa att skejta med båda skidorna en sista gång. Och det gjorde jag. Och det gick! Jag kan skejta! Nu var det inte så många skär men det kändes som den mest naturliga sak i världen. Så nu vill jag ha skejtskidor och skejtpjäxor. Skidåkningen är nog den mesta materialsport jag varit med om!>