Dagen har varit grym och ibland var den extra grym. Det var när solen tittade fram! Jäklarns vilken skillnad det gör när solen skiner – både sikten och hjärtat blir lättare.

Jag tog med Äta Träna Kämpa lite överallt på berget. Tyvärr var inte högzon öppet men tur var kanske det. Blåsten bet i kinderna rätt så rejält. Bästa sekunderna från dagen var att få åka i solsmekt orörd snö högst upp där Tottliften slutar…

Nu sitter vi i soffan med varsin dator i knät. Vi tänkte båda vara duktiga och plugga och jobba lite men… ja, ni vet hur det är. Man hamnar här istället! Och så måste man kolla av blogglovin, och så måste man regga på Funbet, och så måste man en massa annat.

Kvällen kommer att fortsätta i soffan men vi funderar också på en coreutmaning. Det vore najs med 500 reps coreövningar under kvällen. Så får det bli!

Dagens två ämnen på radion (japp jag har lyssnat på P1 hela dagen) som fått mig att lystra öronen mest har varit köttklistret och värmen i Vancouver.

Köttklistret orkar jag inte ens gå in på. Om DN-artikeln är korrekt skriven så har svenskarna skött sig rätt bra och det är EU som är boven. Hellre införande och märkning än införande och ingen märkning. Och positivt är ju dessutom att den svenska industrin inte vill ta efter detta. Om det där nu stämmer det vill säga. En annan anledning till varför jag inte tänker gå in på det är att bland de ekologiska alternativen kommer inte detta att vara ett problem. För mig. Däremot är det synd om alla andra stackare som inte har koll på etiketterna (eller alternativen).

Jag väljer att skriva om värmen i Vancouver istället. Och Whistler. Puderparadiset har drabbats av värmebölja från Hawaii och det var ju väldigt olägligt. Lika olägligt var regnsäsongen 2006 när VM i snowboard genomfördes i Whistler. Whistler stod värd för ett annat stort arrangemang för ett antal decennier sedan och då var det också värme och elände. Summa summarum så är Whistler och Vancouver jinxat när det gäller arrangemang av stora mästerskap.

Jag var i Whistler säsongen 2006 – det regnade hela tiden och vi åkte runt med plastsäckar över skidkläderna. Ingen vettig person bokade några skidlektioner och det mesta var allmänt miserabelt (inga skidlektioner = ingen inkomst). Nere i byn var det barmark hela vintern. Jag var också där säsongen 2005 och då var det hur bra som helst. Jag minns inte om jag var där säsongen 2007 eller om det var året efter men då var det också kanon. Det är bara det att värmeböljorna infaller när det är som mest olägligt. Typiskt!

Jag har precis sett klart ”I huvet på Anja Pärson” men kunde tittat en halv evighet till. Varför tog det slut så snabbt? Varför förundras jag av den människan?

Jag har aldrig haft en uttalad idol eller förebild men jag kan inte sluta gilla Anja Pärson. Hon är så mänsklig men så driven, så osäker men så säker, så himla vanlig men samtidigt en otrolig framgångssaga. Jag tycker att hon är grym på så många sätt – alla hennes fel och brister, som egentligen inte alls är fel och brister utan normala personliga egenskaper, visar på mänsklighet. Framgång kombinerat med vanlig mänsklighet inspirerar mig.

Bild lånad från Åka Skidor och Erik Olsson