Årets 6:e tisdag innebar en blandad kompott. Först fantastisk skidåkning i Ramundberget med grymma K2-skidor under fötterna som trivdes allra bäst i pisten som går under namnet K2. Passande.

Efter Ã¥kningen blev det nÃ¥gra timmars jobbande framför datorn med projekt som inte riktigt gick min väg. När det blev mörkt bytte jag om till längdgrejer och Ã¥kte iväg till Funäsdalens IP där det finns elljusspÃ¥r. Väldigt fint spÃ¥rat men inte min typ av terräng. Brant uppför – och brant nedför (inklusive sväng pÃ¥ slutet av backen). Jag spenderade mesta tiden utanför spÃ¥ret och höll hÃ¥rt i stavarna när jag Ã¥kte utför… men jag klarade mig helskinnad även denna gÃ¥ng.

Så på det stora hela har den här dagen gått plus minus noll. Och så var det med den tisdagen och nyårslöftet för 2012.

Jag har spenderat dagen pÃ¥ Villan1951 i Funäsdalen – bra ställe med wifi vilket underlättar distansjobbandet. Mellan ett frukostpaket och en latte och chokladboll som har intagits pÃ¥ samma stol med samma dator framför mig sÃ¥ har jag ocksÃ¥ Ã¥kt ett längdpass med en butter engelsman som i början inte alls ville testa pÃ¥ det där med längd eftersom det verkade sÃ¥ jobbigt. Men efterÃ¥t var det andra miner. Jobbigt tyckte han förvisso att det var – men ocksÃ¥ hur roligt som helst.

Egentligen tänkte vi bara Ã¥ka nÃ¥gra kilometer i spÃ¥r mellan Funäsdalen och Tännäs och vi parkerade i närheten av en spÃ¥rcentral som gav oss goda möjligheter till fina spÃ¥r. Det slutade med att vi Ã¥kte skidor ända hem till Funäsdalen igen. 12 km! Inte illa för ett premiärpass av en engelsman! Bilen stÃ¥r fortfarande kvar där borta…

Jag hoppas få till mer längdskidåkning när jag är här. Funäsfjällen säger sig vara Sveriges största skidområde sett till både längd och alpint. Med över 300 km preparerade spår finns det en del att välja på. Lyxproblem!

Vi kom att prata om längdskidåkning och min start i Tjejvasan häromdagen och min Funäsfjällskompis Petter sa att jag verkligen borde ta en längdlektion med Mikaela Sundbaum. När man får ett gott råd bör man agera så sagt och gjort, vi ringde Mikaela på studs och imorse var det dags för vår lektion på Funäsdalens IP.

Termometern verkar ha fastnat pÃ¥ typ -21 och jag hade bara valla som räckte ner till -15 men jag lade pÃ¥ nÃ¥gra lager medan resten av huset sov och stack iväg. Snön är verkligen kärv och skidorna gav mig ingenting gratis direkt – men vi Ã¥kte runt i spÃ¥r pÃ¥ idrottsplatsen och tittade pÃ¥ min teknik.

Jag upplever det som att jag inte fÃ¥r ut maximal kraft utifrÃ¥n den energi jag lägger ner och jag fick min känsla bekräftad. Det beror till stor del pÃ¥ dÃ¥lig balans i min längdskidÃ¥kning vilket gör min Ã¥kning ineffektiv och att min timing inte är helt rätt. Att träna balans pÃ¥ body balance är en helt annan grej än balans pÃ¥ längdskidor… Mikaela visade mig en bra övning att köra pÃ¥ gymmet som efterliknar den rörelse man har pÃ¥ skidor. ”LängdskidÃ¥kning är en enbenssport” sa hon, och det stämmer ju verkligen!

Vi Ã¥kte väldigt mycket utan stavar i början – dÃ¥ avslöjas de flesta brister i Ã¥kningen och ett av Mikaelas främsta tips till mig var att träna pÃ¥ att Ã¥ka utan stavar ocksÃ¥ pÃ¥ egen hand. Allra mest märktes det nog i stakning med frÃ¥nskjut… jag kom typ inte framÃ¥t a l l s. Men övning ger färdighet sÃ¥ det är bara att harva vidare. Framöver ska det bli lite mildare vilket gör det enklare att komma ut.

I slutet av lektionen diagonalade jag lite igen och j ä k l a r n s vilken skillnad det var mot för mina första stavtag i början. Det är fantastiskt häftigt hur kroppen processar information från öronen upp i hjärnan och sedan ända ner till tårna så snabbt. Nu gäller det att hålla i den känslan också framöver, men att ta några tekniklektioner nu och då är en bra grej för att slipa på små detaljer som gör stor skillnad! Tack Mikaela för en grymt bra, och lite kylig, timme!

Precis som Petter så skickar jag rekommendationen att träna med Mikaela vidare till alla som är i Funäsfjällen!