Årets 6:e tisdag innebar en blandad kompott. Först fantastisk skidåkning i Ramundberget med grymma K2-skidor under fötterna som trivdes allra bäst i pisten som går under namnet K2. Passande.

Efter åkningen blev det några timmars jobbande framför datorn med projekt som inte riktigt gick min väg. När det blev mörkt bytte jag om till längdgrejer och åkte iväg till Funäsdalens IP där det finns elljusspår. Väldigt fint spårat men inte min typ av terräng. Brant uppför – och brant nedför (inklusive sväng på slutet av backen). Jag spenderade mesta tiden utanför spåret och höll hårt i stavarna när jag åkte utför… men jag klarade mig helskinnad även denna gång.

Så på det stora hela har den här dagen gått plus minus noll. Och så var det med den tisdagen och nyårslöftet för 2012.

Jag har spenderat dagen på Villan1951 i Funäsdalen – bra ställe med wifi vilket underlättar distansjobbandet. Mellan ett frukostpaket och en latte och chokladboll som har intagits på samma stol med samma dator framför mig så har jag också åkt ett längdpass med en butter engelsman som i början inte alls ville testa på det där med längd eftersom det verkade så jobbigt. Men efteråt var det andra miner. Jobbigt tyckte han förvisso att det var – men också hur roligt som helst.

Egentligen tänkte vi bara åka några kilometer i spår mellan Funäsdalen och Tännäs och vi parkerade i närheten av en spårcentral som gav oss goda möjligheter till fina spår. Det slutade med att vi åkte skidor ända hem till Funäsdalen igen. 12 km! Inte illa för ett premiärpass av en engelsman! Bilen står fortfarande kvar där borta…

Jag hoppas få till mer längdskidåkning när jag är här. Funäsfjällen säger sig vara Sveriges största skidområde sett till både längd och alpint. Med över 300 km preparerade spår finns det en del att välja på. Lyxproblem!

Vi kom att prata om längdskidåkning och min start i Tjejvasan häromdagen och min Funäsfjällskompis Petter sa att jag verkligen borde ta en längdlektion med Mikaela Sundbaum. När man får ett gott råd bör man agera så sagt och gjort, vi ringde Mikaela på studs och imorse var det dags för vår lektion på Funäsdalens IP.

Termometern verkar ha fastnat på typ -21 och jag hade bara valla som räckte ner till -15 men jag lade på några lager medan resten av huset sov och stack iväg. Snön är verkligen kärv och skidorna gav mig ingenting gratis direkt – men vi åkte runt i spår på idrottsplatsen och tittade på min teknik.

Jag upplever det som att jag inte får ut maximal kraft utifrån den energi jag lägger ner och jag fick min känsla bekräftad. Det beror till stor del på dålig balans i min längdskidåkning vilket gör min åkning ineffektiv och att min timing inte är helt rätt. Att träna balans på body balance är en helt annan grej än balans på längdskidor… Mikaela visade mig en bra övning att köra på gymmet som efterliknar den rörelse man har på skidor. ”Längdskidåkning är en enbenssport” sa hon, och det stämmer ju verkligen!

Vi åkte väldigt mycket utan stavar i början – då avslöjas de flesta brister i åkningen och ett av Mikaelas främsta tips till mig var att träna på att åka utan stavar också på egen hand. Allra mest märktes det nog i stakning med frånskjut… jag kom typ inte framåt a l l s. Men övning ger färdighet så det är bara att harva vidare. Framöver ska det bli lite mildare vilket gör det enklare att komma ut.

I slutet av lektionen diagonalade jag lite igen och j ä k l a r n s vilken skillnad det var mot för mina första stavtag i början. Det är fantastiskt häftigt hur kroppen processar information från öronen upp i hjärnan och sedan ända ner till tårna så snabbt. Nu gäller det att hålla i den känslan också framöver, men att ta några tekniklektioner nu och då är en bra grej för att slipa på små detaljer som gör stor skillnad! Tack Mikaela för en grymt bra, och lite kylig, timme!

Precis som Petter så skickar jag rekommendationen att träna med Mikaela vidare till alla som är i Funäsfjällen!