Kvällsskidåkningen i VM8:an bjuder på den klart bästa sikten man kan ha. Det är helt fenomenalt grymt trots att det egentligen är bäcksvart. Högst upp i pisten kan man se ut över Åre by och bort mot Duved och där gatlyktorna slutar tar stjärnhimlen vid.

Det brukar vara 2 grymt jobbiga timmar med kvällsåkning: såväl fart i backen som tempo mellan åken brukar vara högre än vanligt och det känns i benen. Ikväll åkte vi dryga timmen men hann med ett gäng åk i Gästrappet och 2 åk i den blåbelysta nedfarten som slingrar sig förbi Rödkullen ner mot VM8:ans dalstation. Den har snäll lutning och är upplyst på ett helt annat sätt än en klassisk kvällsbacke. Ljuset är blått och riktad upp mot granarna vilket ger en cool upplevelse.

Jag tycker ofta att farten är lite för hög i just Gästrappet när det är kvällsskidåkning och upplever att jag själv åker sämre eftersom jag åker och är rädd. Därför är det toppen att man tillgodoser alla typer av åkare med nedfarter som funkar för olika nivåer.

Får man inte nog av skidåkning på dagtid och kvällstid kan man åka på manchestermorgon på fredagsmorgnar: skidåkning på nypistade backar först av alla. Vi hade tänkt åka i morse, med samling 07.15, men väder och öde har andra planer för oss. Det är tur att jag planerat in några fler fredagar här uppe i mars… Just mars är för övrigt den bästa skidmånaden på året enligt mig: inte så kallt och massor med sol. Det är perfekt för att ta en termospaus i backen  eller grädda våfflor på balkongen. Okej… just det där med termos är väl kanske inte riktigt min grej men våfflorna på balkongen en supersolig marsdag för några år sedan är ett av mina bästa minnen från Åre!

Solen skiner i Åre just nu och vi sitter och tar igen oss efter ett gäng åk i morse – alla med varsin laptop i knät. Vi är i Åre för att hårdköra MySkistar på riktigt i ett samarbete med Skistar och skojar om att någon av oss snart kommer att smyga ut för några hemliga åk i backen för att toppa statistiken oss emellan. Det är kul att få siffror på saker och ting, allehanda pulsklockor och andra mätverktyg är bevis på det. Så också MySkistar.

MySkistar är både en sajt och en app som håller koll på antal åk, höjdmeter och kaloriförbrukning bland annat. Man kan placera sig på topplistor och samla pins. Skidåkning är en träningsform men det kanske man inte tänker på när man åker upp till fjällen en vända över lovet. För en medelgod åkare kan skidåkning likställas med t.ex. styrketräning, simning eller tennis vad gäller MET-värde. Ju bättre skidåkare man är, desto ”jobbigare” blir det eftersom man åker intensivare.

På MySkistar kan man få hjälp med att utveckla sin skidåkning men också att träna inför den. Aksel Lund Svindal har inspirerat till det här programmet som går att göra både hemma och på gym.

Ikväll ska vi fortsätta med vår träning. Jag är ju här med träningsgalningar! Jag och Grabben ligger ett åk efter eftersom vi var tvungna att fixa till mina pjäxor som tappat en skruv. Vi får ta igen det på kvällsskidåkningen i VM8:an…

Viktor, Sofy, Grabben och Åsa

Jäkligt bra lunch som vi fixade i stugan! Tomatsoppa med basilika och vitlök, halloumi och spenat och gott bröd.

Chill i stugan

Jag sitter uppkrupen i soffan framför en varm kamin med en kopp varm lingonsaft (tack mormor) bredvid mig. Någonstans mellan Mello och James Bond ska jag rulla ut yogamattan och göra 10 långsamma solhälsningar och några positioner som är extra sköna för ryggen. Det tar på längdryggen att åka 20km längd! Det tar på energin också…

Jag var inte särskilt sugen på att åka längd idag. Det har yrt snö utanför fönstret och det var mycket mysigare att sitta inne. Vi kikade på Vinterstudion och jag studerade tekniken hos Johan Olsson & Co som åkte 30 km klassiskt. När Johan gått i mål som förste man hade det slutat snöat och då passade vi på att åka iväg.

Siktet var inställt på 20km och kanske den allra sista genomköraren på längdskidor inför Tjejvasan om exakt 2 veckor. Jag gjorde det mentalt enkelt för mig och valde 4 varv på 5-kilometersspåret. Det gick extremt bra hela tiden – förutom på sista varvet. Då tog energin slut och jag kom knappt över krönen. Jag tappade fokus och trillade på knäna 2 gånger när jag saxade upp för några backar. Note to self: energi är viktigt under långa pass.

Jag tar i princip aldrig med mig energi när jag tränar, varken kort eller långt. Vanligtvis är det för att jag glömmer. Om jag skulle ta med mig något så måste det vara drickbart. Jag kan för mitt liv inte äta när jag är trött från träning. Inte ens chokladbit går ner. O’boy däremot funkar fint.

Efter att ha känt trötthetstendenser i längdryggen redan på första varvet ändrade jag min stakteknik till att bli lite snabbare och inte lika djup (tänk Northug) för att spara på ryggen. Det gjorde skillnad och resterande 15 km åkte jag utan att känna mig lika trött just i längdryggen.