Solsken och knallblå himmel ena sekunden. Snöstorm och ingen sikt i andra. Vädret är ombytligt i Åre! Vi har fått några fina åk i Tegefjäll – en bortglömd pärla med kanonfina pister. Rekommenderas! På toppen av pisten finns Mr Bramwell’s wigwam – en mysig cafékåta i samestil som drivs av en engelsman – uppskattad och hyllad av många.

I helgen drar jag sista skidåkarsucken för den här säsongen. En sista snöresa till Åre. Ett sista försök till solskensåkning och timmar på topparna. Väderprognosen ser inte ett dugg lovande ut men jag håller mina tummar och tror på under. Man vet ju aldrig! Eftersom man aldrig riktigt vet så garderar jag mig med träningskläder i resväskan också…

Min bror Marcus matar mig och många andra snöfantaster med otroliga bilder på sin fan page. Hans skidbilder har blivit publicerade lite här och var och det är fantastiskt roligt! Jag kan lätt konstatera att vill jag lära mig något så vet jag vem jag ska fråga – så det är bra att du kommer hem till Sverige snart igen brorsan!

Foto: Marcus Rönne Photography

Jag mådde bra hela dagen efter loppet i lördags och även igår förmiddag men sedan stod jag ute vid Mångsbodarna och Evertsberg och vid mål och hurrade i timmar och det gjorde mig sjuk. På vägen hem satt jag med 22 graders värme på fläkten och värme i sätet och vantar och tyckte ändå att det var lite kallt. Det var förmodligen resultatet av utsatt immunförsvar sedan Tjejvasan, kalla fötter och väldigt mycket sol på näsan. För även gårdagen var strålande vacker och bjöd på fina resultat. Viktor skidade in på 5.46 och Grabben på 7.11 och bjöd på målgest á la Lind och Ferry.

Jag och Åsa hade fullt upp hela dagen med att fixa frukost till killarna ungefär hur tidigt som helst och sedan ansluta till en ringlande bilkö mot Vasaloppsstarten. Sedan hem och packa ihop och ut på Vasaloppsvägen för att hinna se dem så många gånger som möjligt. Det blev en del väntan – men också möjlighet att uppleva vilket fantastiskt arrangemang Vasaloppsveckan är. De flesta åkare vi kikade på såg ut att ha det roligt och allt flöt på så himla smidigt. Vasaloppsorganisationen har verkligen tänkt till vad gäller både tävlanden och supporters. Många funktionärer gör att det aldrig uppstår tveksamheter och diverse sms-tjänster, wifi hotspots, egna radiokanaler, appar och en massa andra grejer underlättar för alla. Det är häftigt hur ett litet samhälle i Dalarna kan sadla om och erbjuda ett smidigt och superbt event för så många tusentals personer! Det som ligger på minussidan är den spårkvalitet som blir efter tusentals åkare – när alla ännu inte passerat. Hur man ska få till ”rättvisa” förhållanden för alla vet jag inte.

En av gårdagens häftigaste upplevelser var att se en tjej som åkte Ungdomsvasan staka i sitski på målrakan. Vilken bedrift! Hon intervjuades efter målgång och sa att hennes förebild var Anders Olsson som med sin envishet och sitt utövande är ett tydligt bevis på att han gör så mycket för så många. Jag är en s u c k e r för alla dem som kämpar med förutsättningarna emot sig och tycker att de är fantastiska hjältar. Just därför är jag också övertygad om att alla kan.