Söndag och hemfärd. Tack Sofia för att du ordnat ett fint skidträningsläger! Tack Ramundberget för bra boende och riktigt bra mat! Tack K2 för skidor! Tack BMW för transport! Just dessa 3 aktörer har gått ihop och gjort med sitt eget fjällkoncept med ”uppelvelse” som röd tråd. K2 vill beskriva sina skidor som pigga och roliga snarare än pistracers – och man har material från BMW för att ”styva till” skidorna. BMW pratar i termer om körupplevelse och här i Ramundberget är närvaron tydlig. Spåret mellan Ramundberget och Bruksvallarna heter X-drive till exempel. Bra och uttänkt. Jag gillar både upplevelser och och är intresserad av sponsring och lite senare ska jag skriva om just det sistnämnda.

Innan middagen igår testade ett gäng på skidskytte och i fredags var det många som gick på skate clinic. Var och en har gjort lite som de velat med snölöpning, klassisk längd, skate och alpint. Det har varit en fri resa med människor med ett gemensamt intresse – ett kul sätt att resa tillsammans på. Och ett riktigt tacksamt ställe att vara på. Allt finns!

Soluppgång över Ramundberget – vi bodde i huset mitt i pisten!

Ännu en dag med strålande sol. Och minus 22. Det kräver fikapauser!

Det härliga gänget jag åkte med idag! (Är inte hon i ljusblå jacka väldigt lik mig i ansiktet just på den här bilden! Gissa vem det är!)

Fjällstil på Fjällgården

Storslaget.

Topptur.

Skidåkning i solnedgång.

Fackeltåg med bröllopsgäster.

Olle. Klart bäst på Top Sport i Ramundberget!

Spa. Välförtjänt!

Bubbel. Också välförtjänt.

Blå himmel, nypistat, solsken. Och minus 20 grader. Det är något visst med kalla temperaturer och Ramundberget. Det kalla gör världen lite mer magisk: snön gnistrar som om den vore beströdd med diamanter och det är ååååh och aaaah var man än vänder sig. Jag har mina sponsorer Craft och Marmot att tacka för att jag inte frös idag! Mitt röda skidställ är som gjort för kalla dagar – men jag ska nog köpa tunnare skalvarianter (jag kommer att välja Marmot även då – jag är riktigt nöjd med det jag åker i nu). Det är ju inte alltid man åker alpint i en massa minus! Ett lager underställ och mitt skidställ var faktiskt allt som behövdes för att hålla mig varm och lycklig.

Fjällgården i Ramundberget bjöd på fjällfrukost en masse och framför brasan i stora matsalen. Full pott. Däremot blev det ingen skate eftersom de inte hade stavar i min längd på lager. Skiduthurningen på TopSport förvånade mig (och många fler!) stort på grund av en persons extremt dåliga service (jag blev åtsagd att jag ”var för lång för skate”) men det blev delvis uppräddat av hans kollega – som var riktigt bra och hjälpsam. Men det visar på hur varje person faktiskt är så otroligt viktig för gästupplevelsen. Och överlag så är det bra här uppe. Personligt och gemytligt! Något jag tidigare konstaterat här.

Det finns inte en tillstymmelse till liftkö och de enda som egentligen åker i backarna är vi och ett stort gäng som vi antar är blivande skidinstruktörer. Uppe på restaurang Tusen drack vi 71%-ig varm choklad med grädde och efter några fler åk åt vi lunch på Fjällgården igen. När det började mörkna drog vi på oss pannlamporna och tog 5 km längdskidåkning i gula spåret. Det var kärvt före och jag hade grymt fäste – men obefintligt glid. Minus 20 kändes en del i lungorna och vi tog det lite piano och kände frosten bita fast i ögonfransarna. Man kan lugnt säga att vi fått en ordentlig dos med frisk luft – och bara äkta vara.