Längdhelgen i Åre har blivit framflyttad till mars eftersom alla rummen på Holiday Club tog slut så att det var alldeles för omöjligt att boka in sig. Så kan det gå!

På plussidan så är träningshelgen nu planerad till den 20-23 mars. Min bästa Åremånad rent vädermässigt. Jag tänker blå himmel och strålande sol, längdskidor och skönt utomhushäng och kanske några fräknar på näsan. Helgen bjuder på lika mycket längdskidåkning som avkoppling. Åk tillsammans med kompisen, syrran, din mamma eller bestäm dig för att komma upp själv!

Helgen efter går Årefjällsloppet av stapeln. Såhär såg det ut förra året. Typiskt bra marshelg i Åre! Kan du inte hålla dig utan vill åka upp nu på studs så är mitt tips vecka 6 och Åre Gastronomy Week!

Skidfilmer, kan det vara nåt? Ja det kan det. I alla fall när skidfilmen har en story och lite mer att titta på än rails och anonyma bergstoppar. Jag har tidigare bloggat om All I can (teaser finns här) några gånger. En kanonfilm med grym musik och snygga effekter. Igår kväll såg jag Let’s go get small med svenska Åreprofilen Henrik Windstedt. Den är lite mer av dokumentärtyp och utspelar sig i BC, Kanada. Det är storslaget. Rad! 30 minuter naturupplevelse direkt i din dator!

Lets Go Get Small – Official Movie from Peak Performance on Vimeo.

Jag ville så väldigt, väldigt gärna åka längd i Vålådalen den här gången när vi är i Åre. Men – jag hade helt glömt bort att Edsåsdalen fanns. Just nu är jag extremt nöjd för idag tog jag med mig mormor och Snabba fötter till just Edsåsdalen för säsongens första längdstavtag.

Osäkerheten var stor på både spår och valla. Jag har varit i Edsåsdalen en gång förut när jag var liten men några längdspår hade jag då rakt inte koll på. Dessutom var det svårvallat med typ 0-gradigt ute. Jag lassade på klister medan sambon som är klistervägrare (för att det är jobbigt) körde mjukaste vallan. Jag hade inga problem med fästet rent vallamässigt, däremot sitter inte tekniken vilket gjorde att det strulade lite i uppförsbackarna. Inte för att det gjorde så mycket, såhär i efterhand minns jag folktomma spår och en lång, skön nedförsbacke på slutet av elljusspåret. Och bra glid! Inte för att jag glidvallat utan för att spåren var snabba efter lite småblöta dagar och kalla nätter.

Längdskidåkning är lite som landsvägscykling tänker jag. Det kan bitvis vara fruktansvärt jobbigt men när det flyter så är det en enorm frihetsupplevelse. Så himla, himla kul!