Jag åkte två pass längdskidåkning förra veckan; en gång skejt och en gång klassiskt och jag är så himla nöjd överlag med att jag såg till att unna mig saker. Saker som i härliga träningsupplevelser. Därför kör jag en repris på unna-mig-temat även denna vecka!

PÃ¥ min planering stÃ¥r längdskidÃ¥kning, yinyoga, distanslöpning, backträning, styrketräning och cykling. LängdÃ¥kningen blir först ut för idag kommer jag att Ã¥ka med Atomic och Salomon som har anordnat en pressresa hit till Åre pÃ¥ temat ”cross country fit”.

Vi började redan igår kväll med middag på Tottebo hela gänget. Snöflingorna dalade utanför fönstret och det bjöds på god mat och roliga samtal.

Cross country fit handlar om helhet – allt det där du fÃ¥r genom längdskidÃ¥kning. Kondition, styrka och upplevelse. Typ alla de saker som jag tycker att en riktigt bra och rolig träningsform ska innehÃ¥lla. Jag älskar dessutom detta pressmeddelande där det uttalat stÃ¥r att man fÃ¥r ut bra träning även utan fulländad teknik. Jag tycker det känns lite härligt, skit samma hur du Ã¥ker eller hur snabbt det gÃ¥r. Ut och njut bara!

Det är nÃ¥got särskilt med att vara ute i naturen. Jag hör hur klyshigt det lÃ¥ter men det är sant. Allt det man gÃ¥r och grubblar pÃ¥ suddas liksom ut där i spÃ¥ret bland granar och fjällbjörkar. Pulsen dunkar högt i tinningarna i uppförsbackarna men hjärtat tar glädjeskutt när det gÃ¥r lätt utför och när solen charmar ovanför trädtopparna. Tystnaden som spelar skönt i öronen och snön som gnistrar bländvitt. Där, i spÃ¥ret, är livet gött – oavsett hur bra eller dÃ¥lig längdÃ¥kare man är.

Okej, det kan finnas ett problem med den där fantasibilden jag nyss målat upp. Tänk om man vallat fel. Då svär man sig runt kilometrarna i spåret och har långt till den harmoniska känslan i kroppen. Det är därför jag är nyfiken på de nya vallningsfria skidorna Atomic Skintec och Salomon RC Skin som jag ser fram emot att testa. Det vore ju skönt att aldrig behöva oroa sig för hur skidföret kan tänkas vara.

 Atomic skin tech – vallningsfri skida

Det har blivit nÃ¥gra kortare löpturer i helgen. TvÃ¥ stycken pÃ¥ 15-20 minuter. Inte sÃ¥ mycket att hurra för kan man tycka, men faktiskt – 4000 steg. SÃ¥ jag säger hurra ändÃ¥. Det är lätt att bli förblindad när man läser om vad alla gör. Mina triathlonvänner cyklar till exempel 12 mil eller sÃ¥ som standard och det är lätt att tycka att ens egna runda pÃ¥ runt 30 km inte är sÃ¥ mycket att ha. Men det är klart det är. För vem tränar du för?

Dig själv såklart.

15 minuter i löparskorna är bättre än inga alls. Det blev en sen lördagsjogg och en inte så himla tidig morgonjogg idag. Drygt 10 minusgrader och rätt kraftig vind på det, med en köldeffekt på någonstans mellan -20 och -25 grader. Det bet i kinderna.

När mörkret lagt sig knäppte jag pÃ¥ skejtskidorna och begav mig ut pÃ¥ sjön. Jag hann ramla tvÃ¥ gÃ¥nger innan jag förstod att jag Ã¥kte ömsom pÃ¥ hÃ¥rd och snabb skare – och sträv snö som blÃ¥st och lagt sig pÃ¥ isen. Inte konstigt att skidorna drog iväg sÃ¥ att jag hamnade i bakvikt dÃ¥ och dÃ¥.

Det krävs mycket tid på de där skejtskidorna innan jag lär mig. Jag hann åka rätt långt över isen och när det går bra så går det bra. När det går skit så går det skit. Men det spelar inte så stor roll faktiskt. Vem åker jag för?

Mig själv såklart.

 En annan gÃ¥ng – en annan dag.

En del av kompisligan är här och vi möttes i spåret igår kväll. Det var kaosväder hela dagen och vi var tvungna att skotta ut bilen från parkeringen. Den mängd snö som fallit hade blivit tung och lagt sig som en mur kring karossen.

Vid spårcentralen i Björnen stod gänget och huttrade och väntade. Det slog mig sedan att även om vi varit på Vasaloppet allihopa (som kämpar och som supporters) så har vi faktiskt aldrig åkt längd tillsammans. Gänget körde klassiskt och jag kämpade med min skejt.

Jag kan ha dragit vinstlotten för det var extremt svÃ¥rvallat och när gänget kom pÃ¥ upploppet sÃ¥ kände jag inte igen dem alls – de Ã¥kte sÃ¥ annorlunda mot för hur de brukar. Och nog var det sÃ¥, för det hade tydligen blivit styltor under skidorna rätt sÃ¥ snabbt. Jag sÃ¥g till och med en tjej som gick pÃ¥ skidorna nedför en backe helt utan glid eftersom det fastnat sÃ¥ mycket snö under fästvallan.

Min egen skejt gick det okej med, så länge jag har flow och inte tänker för mycket. Måhända kan de två hänga ihop. Jag åkte uppe vid Fröå tjärn och fick fightas med en hel del nysnö men det kan ju vara bra att få kämpa lite.

För övrigt så funderar jag på att köpa mig ett gäng skejtlektioner så att jag lär mig bra teknik från grunden. Jag gillar att lära mig grejer har jag kommit fram till. Och så funderar jag starkt på att göra slag i saken och gå en del klasser hos Yoga stories.

J & V, Åsa & Jessica – och sÃ¥ Snabba Fötter liggandes som pÃ¥ ett riktigt lagfoto