Jag åkte två pass längdskidåkning förra veckan; en gång skejt och en gång klassiskt och jag är så himla nöjd överlag med att jag såg till att unna mig saker. Saker som i härliga träningsupplevelser. Därför kör jag en repris på unna-mig-temat även denna vecka!

På min planering står längdskidåkning, yinyoga, distanslöpning, backträning, styrketräning och cykling. Längdåkningen blir först ut för idag kommer jag att åka med Atomic och Salomon som har anordnat en pressresa hit till Åre på temat ”cross country fit”.

Vi började redan igår kväll med middag på Tottebo hela gänget. Snöflingorna dalade utanför fönstret och det bjöds på god mat och roliga samtal.

Cross country fit handlar om helhet – allt det där du får genom längdskidåkning. Kondition, styrka och upplevelse. Typ alla de saker som jag tycker att en riktigt bra och rolig träningsform ska innehålla. Jag älskar dessutom detta pressmeddelande där det uttalat står att man får ut bra träning även utan fulländad teknik. Jag tycker det känns lite härligt, skit samma hur du åker eller hur snabbt det går. Ut och njut bara!

Det är något särskilt med att vara ute i naturen. Jag hör hur klyshigt det låter men det är sant. Allt det man går och grubblar på suddas liksom ut där i spåret bland granar och fjällbjörkar. Pulsen dunkar högt i tinningarna i uppförsbackarna men hjärtat tar glädjeskutt när det går lätt utför och när solen charmar ovanför trädtopparna. Tystnaden som spelar skönt i öronen och snön som gnistrar bländvitt. Där, i spåret, är livet gött – oavsett hur bra eller dålig längdåkare man är.

Okej, det kan finnas ett problem med den där fantasibilden jag nyss målat upp. Tänk om man vallat fel. Då svär man sig runt kilometrarna i spåret och har långt till den harmoniska känslan i kroppen. Det är därför jag är nyfiken på de nya vallningsfria skidorna Atomic Skintec och Salomon RC Skin som jag ser fram emot att testa. Det vore ju skönt att aldrig behöva oroa sig för hur skidföret kan tänkas vara.

 Atomic skin tech – vallningsfri skida

Det har blivit några kortare löpturer i helgen. Två stycken på 15-20 minuter. Inte så mycket att hurra för kan man tycka, men faktiskt – 4000 steg. Så jag säger hurra ändå. Det är lätt att bli förblindad när man läser om vad alla gör. Mina triathlonvänner cyklar till exempel 12 mil eller så som standard och det är lätt att tycka att ens egna runda på runt 30 km inte är så mycket att ha. Men det är klart det är. För vem tränar du för?

Dig själv såklart.

15 minuter i löparskorna är bättre än inga alls. Det blev en sen lördagsjogg och en inte så himla tidig morgonjogg idag. Drygt 10 minusgrader och rätt kraftig vind på det, med en köldeffekt på någonstans mellan -20 och -25 grader. Det bet i kinderna.

När mörkret lagt sig knäppte jag på skejtskidorna och begav mig ut på sjön. Jag hann ramla två gånger innan jag förstod att jag åkte ömsom på hård och snabb skare – och sträv snö som blåst och lagt sig på isen. Inte konstigt att skidorna drog iväg så att jag hamnade i bakvikt då och då.

Det krävs mycket tid på de där skejtskidorna innan jag lär mig. Jag hann åka rätt långt över isen och när det går bra så går det bra. När det går skit så går det skit. Men det spelar inte så stor roll faktiskt. Vem åker jag för?

Mig själv såklart.

 En annan gång – en annan dag.

En del av kompisligan är här och vi möttes i spåret igår kväll. Det var kaosväder hela dagen och vi var tvungna att skotta ut bilen från parkeringen. Den mängd snö som fallit hade blivit tung och lagt sig som en mur kring karossen.

Vid spårcentralen i Björnen stod gänget och huttrade och väntade. Det slog mig sedan att även om vi varit på Vasaloppet allihopa (som kämpar och som supporters) så har vi faktiskt aldrig åkt längd tillsammans. Gänget körde klassiskt och jag kämpade med min skejt.

Jag kan ha dragit vinstlotten för det var extremt svårvallat och när gänget kom på upploppet så kände jag inte igen dem alls – de åkte så annorlunda mot för hur de brukar. Och nog var det så, för det hade tydligen blivit styltor under skidorna rätt så snabbt. Jag såg till och med en tjej som gick på skidorna nedför en backe helt utan glid eftersom det fastnat så mycket snö under fästvallan.

Min egen skejt gick det okej med, så länge jag har flow och inte tänker för mycket. Måhända kan de två hänga ihop. Jag åkte uppe vid Fröå tjärn och fick fightas med en hel del nysnö men det kan ju vara bra att få kämpa lite.

För övrigt så funderar jag på att köpa mig ett gäng skejtlektioner så att jag lär mig bra teknik från grunden. Jag gillar att lära mig grejer har jag kommit fram till. Och så funderar jag starkt på att göra slag i saken och gå en del klasser hos Yoga stories.

J & V, Åsa & Jessica – och så Snabba Fötter liggandes som på ett riktigt lagfoto