Vintern är inte över – efter jobbet fick jag ett ryck och Ã¥kte upp till UllÃ¥dalen för att Ã¥ka längdskidor. Åre har varit lite som en alpby hela vintern; tunt med snö i byn men bättre snödjup uppe pÃ¥ fjället. SÃ¥ ocksÃ¥ i UllÃ¥dalen. När det regnar här nere sÃ¥ snöar det där uppe. Det syntes pÃ¥ bilderna pÃ¥ Facebook; det var tydligen fin nysnö för skidÃ¥karna i TvärÃ¥valvet – och ett orört snötäcke i längdspÃ¥ret.

Jag knäppte på mig skejtskidorna och tog mig ett varv i spåret. Jag tror att det är en fem-sex kilometer eller så. Vi var helt ensamma och det var ett härligt avslut på dagen. Dessutom är det häftigt att man i byn kan springa i vårskor och på fjället är det vinterkläder som gäller. Just idag var det bara solskenet som fattades för att det skulle kännas lite som att vara utomlands.

Den här vintern har inneburit mycket lärande; att cykla cross kanske inte var sÃ¥ annorlunda mot att cykla landsväg men skejt har varit väldigt annorlunda jämfört med klassiskt. Även om min utveckling inte gÃ¥r sÃ¥ himla snabbt sÃ¥ blir jag ändÃ¥ lÃ¥ngsamt bättre för varje gÃ¥ng jag Ã¥ker. Idag var till exempel första gÃ¥ngen jag faktiskt Ã¥kte en ”längre” runda istället för att Ã¥ka flera varv pÃ¥ en kortare bana.

Det är stärkande att kliva utanför sin comfort zone!

I tvÃ¥ Ã¥r har jag sagt – och skrivit – att jag vill Ã¥ka skidor till HusÃ¥; frÃ¥n Åreskutans topp ner pÃ¥ baksidan och ungefär en mils skidÃ¥kning till den lilla byn HusÃ¥ som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. IgÃ¥r blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till HusÃ¥ kan man antingen Ã¥ka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvÃ¥nad dÃ¥ man ska följa skylten ”HusÃ¥ offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar sÃ¥ bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

PÃ¥ ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gÃ¥tt över spÃ¥ret och ännu lite senare stötte vi pÃ¥ en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spÃ¥ret. Här samlades skoterÃ¥kare och längdskidÃ¥kare och sÃ¥ vi – som fortsatte att Ã¥ka nedÃ¥t mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än pÃ¥ mÃ¥nga av backrestaurangerna i Åre – sÃ¥ hoppade vi pÃ¥ en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre pÃ¥ skoterkälken och föraren sa att om vi ville Ã¥ka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framÃ¥t att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och dÃ¥ träffade vi pÃ¥ offpistgänget igen som visade deras linjer och sÃ¥ skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade nÃ¥gonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

Solen har strålat de senaste dagarna och jag har dragit ner persiennerna på jobbet så att jag kan se min skärm och fortsätta jobba. Men i eftermiddag kunde jag inte hålla mig. Jag lämnade kontoret kl 16 och åkte raka vägen ut i spåret. De flesta av sportlovsfirarna hade redan åkt sina kilometrar och styrde bilen nerför berget medan jag knäppte på mig skejtpjäxorna. Sedan övade jag på att känna mig trygg på skidorna; det är ungefär på den nivån som jag fortfarande befinner mig. Men det är så himla skönt att känna att jag blir bättre på det här med skejt. Just idag åkte jag någon eller några kilometer uppför och det gick riktigt bra, det har hänt mycket sedan den här gången då ett litet krön kändes omöjligt.

PÃ¥ huvudet hade jag den blÃ¥gula hejamössan med kurbitsmönster som Craft tagit fram inför skid-VM i Falun. Nu ska världsmästerskapen avgöras – let the games begin! Kommer du att följa tävlingarna?