Vintern är inte över – efter jobbet fick jag ett ryck och åkte upp till Ullådalen för att åka längdskidor. Åre har varit lite som en alpby hela vintern; tunt med snö i byn men bättre snödjup uppe på fjället. Så också i Ullådalen. När det regnar här nere så snöar det där uppe. Det syntes på bilderna på Facebook; det var tydligen fin nysnö för skidåkarna i Tväråvalvet – och ett orört snötäcke i längdspåret.

Jag knäppte på mig skejtskidorna och tog mig ett varv i spåret. Jag tror att det är en fem-sex kilometer eller så. Vi var helt ensamma och det var ett härligt avslut på dagen. Dessutom är det häftigt att man i byn kan springa i vårskor och på fjället är det vinterkläder som gäller. Just idag var det bara solskenet som fattades för att det skulle kännas lite som att vara utomlands.

Den här vintern har inneburit mycket lärande; att cykla cross kanske inte var så annorlunda mot att cykla landsväg men skejt har varit väldigt annorlunda jämfört med klassiskt. Även om min utveckling inte går så himla snabbt så blir jag ändå långsamt bättre för varje gång jag åker. Idag var till exempel första gången jag faktiskt åkte en ”längre” runda istället för att åka flera varv på en kortare bana.

Det är stärkande att kliva utanför sin comfort zone!

I två år har jag sagt – och skrivit – att jag vill åka skidor till Huså; från Åreskutans topp ner på baksidan och ungefär en mils skidåkning till den lilla byn Huså som har ett eget liftsystem och dessutom egen backrestaurang. Igår blev det av!

Solen sken redan från morgonen även om Åreskutans topp låg inbäddat i ett moln. Precis enligt väderprognosen skingrade det sig snabbt och strax efter att vi promenerat upp till toppstugan och vi tog de första stavtagen utför var himlen blå igen. Perfekt födelsedagsväder för Elisabeth som dessutom passade på att fylla år igår.

För att komma till Huså kan man antingen åka offpist eller pistad led. Jag blev lite förvånad då man ska följa skylten ”Huså offpist” oavsett men det skulle man tydligen och efter ungefär en kilometers offpistiga svängar så bredde den pistade leden ut sig som en racerbana mellan de mjuka fjällen.

Vi var helt ensamma på fjället förutom när vi stötte på ett killgäng som berättade att de tog sikte på en av de närbelägna fjälltopparna och hade för avsikt att ta några sköna offpiståk ner till Stendalen.

På ett ställe lite längre ner hade en hjord renar gått över spåret och ännu lite senare stötte vi på en grillfest i en korsning. Det var Djupa gruvans krog som flyttat ut sin restaurangverksamhet till spåret. Här samlades skoteråkare och längdskidåkare och så vi – som fortsatte att åka nedåt mot restaurangen.

Efter en bra lunch – bättre än på många av backrestaurangerna i Åre – så hoppade vi på en skotersläde och fick typ dagens andra bästa upplevelse tillbaka till Åre igen. Det var bara vi tre på skoterkälken och föraren sa att om vi ville åka snabbare skulle vi göra tummen upp. Mia, som satt längst fram gjorde tummen upp hela tiden. Tror dock att hon mest ville göra tecken framåt att vi hade det bra… I Stendalen blev vi avsläppta precis framför liften – och då träffade vi på offpistgänget igen som visade deras linjer och så skämtade vi (de) om att de var utrustade till tänderna med grejer och att vi inte hade någonting men det gick ju fint det med.

Stendalen kan vara bästa eftermiddagshänget i mer eller mindre hela världen en solig vårvintereftermiddag så vi tog några åk i min favoritbacke. Sedan hann vi med lite mer skidåkning österut också, innan benen checkade ut och vi istället checkade in i soffan på Åre Granen för lugn after ski. Jag beställde in en alkoholfri paraplydrink och kände mig väldigt party.

Lite senare packade vi våra Speedos och åkte till Holiday Club för att simma. Vi hade återigen poolen nästan för oss själva och under Mias översyn övade jag andning och att få till rätt rörelser med armarna under vattenytan medan Elisabeth övade voltvändningar eftersom hon ligger rätt många steg före. Jag insåg att när jag dessutom fick till rätt benrörelser så är crawl jättejobbigt.

Efter några minuter i bubbelpoolen åkte vi hem och lagade middag och Mia svängde ihop en kladdkaka och inte långt efter det somnade vi sött efter en kalasbra dag.

Jag kan verkligen rekommendera att åka ner till Huså; supertrevliga människor och god mat och rolig upplevelse. Dessutom perfekt att komma tillbaks till Stendalen på eftermiddagen igen!

Vill man göra det som ett familjeäventyr kan man testa detta, för då får man tolkning till toppen också!

Solen har strålat de senaste dagarna och jag har dragit ner persiennerna på jobbet så att jag kan se min skärm och fortsätta jobba. Men i eftermiddag kunde jag inte hålla mig. Jag lämnade kontoret kl 16 och åkte raka vägen ut i spåret. De flesta av sportlovsfirarna hade redan åkt sina kilometrar och styrde bilen nerför berget medan jag knäppte på mig skejtpjäxorna. Sedan övade jag på att känna mig trygg på skidorna; det är ungefär på den nivån som jag fortfarande befinner mig. Men det är så himla skönt att känna att jag blir bättre på det här med skejt. Just idag åkte jag någon eller några kilometer uppför och det gick riktigt bra, det har hänt mycket sedan den här gången då ett litet krön kändes omöjligt.

På huvudet hade jag den blågula hejamössan med kurbitsmönster som Craft tagit fram inför skid-VM i Falun. Nu ska världsmästerskapen avgöras – let the games begin! Kommer du att följa tävlingarna?