De som kommer hem till mig (och Grabben) fattar snabbt att vi har en grej för löparskor. Vi älskar löparskor. Vi har nog inte lika mycket av något annat som vi har antal löparskor (och andra träningsskor). Det skulle vara strumpor då…

Grabben sparar gärna sina gamla skor men så sentimental är inte jag. Jag har en tendens att träna dem alltför slitna så de är inte värda att spara. Däremot gillar jag nya skor desto mer. Tänk om man fick springa varje pass i ett par sprillans nya skor, allra helst sprillans nya modeller – vilken jäkla motivation man skulle ha. Eller, jag skulle i alla fall det. Jag gillar att testa nya skor och känna efter hur de känns under rundan. De allra första stegen i ett par nya skor är lite som att vara ute på ett äventyr man inte vet hur det ska sluta.

Eftersom jag har testat mig runt bland rätt så många olika typer av skor har jag en rätt så bra uppfattning om vad jag gillar. Och vad jag inte gillar. Jag som sprang så otroligt mycket i Saucony Triumph förut – har sprungit väldigt få pass i den nya version jag köpte av dem senast jag var i USA. Jag sprang i dem häromdagen bara för att de skulle få komma ut lite, men det kändes helknasigt. De var så tunga och klumpiga, lite som att springa i träskor. Klapper, klapper, sa det när jag sprang i dem eftersom jag landar rätt så rakt och platt mitt på foten. Oskönt!

En gammal favoritmodell är som ni vet Nike Free. G a l e t sköna skor. Visserligen har jag bara sprungit i Nike Free 2+ men jag är nyfiken på 3.0-modellen också så det ska bli mitt nästa inköp…

Ni som läst bloggen vet också att jag älskar Adidas Marathon 10. Grabben och jag är självutnämnda ambassadörer för den här skon. Vi är båda stora fans och om jag bara fick välja en enda sko så skulle det nog vara denna. Den är nätt och smidig men samtidigt stabil. Den passar för både långa och korta pass och har den d ä r känslan i sig.

Det är inte nödvändigt att ha särskilt många löparskor men eftersom jag tycker det är roligt med träningsskor så är det lite som lösgodis jag vill fylla på med ofta och njuta lite av.

På senare tid har jag upptäckt fler Adidasskor, de har dykt upp som färgglada karameller på butikshyllorna (och webshopparna där jag spanar in dem rätt ofta). Grabben är en sådan där kille som är väldigt märkeslojal. Han tränar enbart i Craftkläder och springer enbart i Adidasskor. Dessutom är han påläst och kan allt om material och modeller – en bra kunskapsbank att få inspiration från. Nu finns på min skohylla också nästan sprillans nya Adidas Feather och Adidas Aegis. Jag har också ett par Adidas Response Trail som jag sprungit en del med nu i somras. Man kan lugnt säga att Adidas är det löparskomärke som på senare tid dominerat på mina fötter och oavsett skomärke så är den röda tråden att skorna gärna ska vara nätta och ha mycket känsla. Jag gillar inte att bädda in fötterna – jag vill känna marken under dem och de ska vara roliga att springa i!

Om jag skulle värdera mina Adidasskor utifrån preferens så skulle topplistan se ut som nedan just nu. Jag bör dock poängtera att jag känner mina Marathon10 utan och innan men bara har sprungit enstaka pass i Feather och Aegis.

1) Adidas Marathon10 – för att den är så optimal (och rätt billig)

2) Adidas Feather – för att det är en kul och lätt sko med mycket känsla

3) Adidas Response Trail – på rätt underlag är den trygg och skön

4) Adidas Aegis – som att springa på mjuka kuddar nånstans mittimellan Marathon10 och Feather

Adidas Aegis

Jag hörde talas om Skyr för första gången för några veckor sedan när jag fick reda på att det skulle lanseras som en nyhet i Sverige. Det är som Islands svar på köttbullar, kalops eller någon annan superkänd maträtt. Alla på Island vet vad Skyr är – precis som alla i Sverige vet vad köttbullar är. Om man inte lever under en sten förstås…

Skyr är som kesella i konsistensen fast smakar yoghurt. Det görs på skummjölk som filtreras vilket ger en produkt som är hög på naturligt protein och låg på fett. Isländarna äter Skyr med sylt och grädde, tillsammans med gröt eller bara som den är. Från början upptäcktes Skyr av en slump, när isländska nybyggare försökte konservera kött med hjälp av skummjölk för över tusen år sedan. Man märkte att den kultur som skapades av mjölken var god men också mättande vilket behövdes under bistra vintrar.

Förutom alla på Island som äter Skyr, så finns den också i våra Nordiska grannländer och i USA. I USA säljs den i specialaffärer och ses som hälsosam back to basicsmat precis som till exempel kokosvatten. Om några veckor börjar Skyr också säljas i Sverige och kommer finnas i matbutiker.

Skyr möter egentligen 2 trender:  hälsotrenden och det ökade intresset för Nordisk mat. Det är lite back to basicstänk över båda de trenderna. Man vill ta till vara sitt arv och sina traditioner – och ofta är just arvet och traditionerna rätt så hälsosamma…

Vi var ett gäng som fick smaka på Skyr imorse, och lyssna till såväl den Isländska ambassadören som produktutvecklare på Kavli som är företaget som tagit Skyr till Sverige. Utanför byggnaden där vi var stod ett par Islandshästar för att ge riktig Islandskänsla och tyckte man att det var lite lamt så fanns det också en traditionell fårskalle prydd med salladsblad serverad på en bricka. Den lämnades orörd under eventet – vi åt så mycket Skyr vi mäktade med istället.

Man blir otroligt mätt på livsmedel med hög proteinhalt, det beror på att protein minskar hungerhormonet Grelin. I en bägare Skyr är det 3 gånger mer protein än i yoghurt och det innehåller ungefär lika mycket protein per 100 gram som kesella och keso.

Kavli hade bjudit in en professor i mat och måltidskunskap att prata om hur kroppen påverkas av det vi äter och hon kom in på ett ämne som jag tycker är väldigt intressant: vi vet att kroppen behöver olika saker (vitaminer, antioxidanter och annat) och vi vet varför det är bra för oss. Men vi vet inte hur de goda egenskaperna förändras om vi äter dem i andra kombinationer, eller isolerade, än så som de är sammansatta i vanlig mat. Näringsämnen i mat samspelar med varandra vilket ger det en fördel över kosttillskott.

Professorn poängterade också att precis som vi är måna om att göra val som gynnar en hållbar yttre miljö – så bör vi prioritera en hållbar inre miljö. Med meningsfull mat och en stabil dygnsrytm ger vi kroppen de förutsättningar den behöver för att fungera så som den är tänkt. Så självklart egentligen – men också lätt att glömma bort.

Summa summarum så gillar jag Skyr. De första smakerna som lanseras är Vanilj, Blåbär, Hallon/Granatäpple och Jordgubb. Jag vet att många med mig kommer att efterfråga en naturell smak och förhoppningsvis kommer också den att lanseras inom kort – den finns nämligen i andra länder. Skyr lanserades i Norge för en tid sedan och gjorde succé så det ska bli spännande att se hur Skyrs tas emot här i Sverige!

Copperhill i Åre är utan tvekan det hotell jag bott flest gånger på – och jag kommer gärna tillbaka fler gånger. Hotell är annars något jag brukar variera i takt med att jag byter stad eller helt enkelt vill testa på något nytt. Men det finns så mycket bra med Copperhill som gör att man längtar dit igen – och det finns liksom inget skäl att byta till något annat.

Copperhill ligger högst upp i Björnen och i somras fick man en egen vandringsled nerifrån Björnen, så att man kan vandra hit upp genom skogen istället för att ta alla serpentinsvängarna upp till fots. Den vägen är det faktiskt inget fel på heller – för det finns en hel del läckra hus att titta på, och en magnifik utsikt – men variation förnöjer…

Någon gång ska jag, tillsammans med 15 kompisar, hyra Copperhills ägare Petter Stordalens stuga – The Villa – för en vecka. Stugan är det häftigaste huset längs med vägen och här finns bland annat eget gym. Tänk hur häftigt det vore om vi samlades 16 stycken och åkte hit och tränade järnet en vecka, och liksom blandade svett och endorfiner med sköna sängar – och ja, en dusch lite nu och då såklart.

Gym finns det även på hotellet men det fanns inte tid för det just denna helg – däremot var vi på Level Spa en sväng. Det är utbyggt sedan vi var här i februari och numer finns det både en varm pool utomhus och en större varm pool inomhus med panoramavy över fjällen. Häftig nu med skogen utanför – och kanske ännu häftigare sedan när det är snöstorm! När vi åkte från Åre var dalen fylld av kalluft som skapade inversion och häftig vy från parkeringen utanför hotellet. Man såg ingenting av dalen – hela utsikten var bara vit. Nästan som vinter. Och nästa gång jag är där uppe – ja då är det vinter!