De som kommer hem till mig (och Grabben) fattar snabbt att vi har en grej för löparskor. Vi älskar löparskor. Vi har nog inte lika mycket av något annat som vi har antal löparskor (och andra träningsskor). Det skulle vara strumpor då…

Grabben sparar gärna sina gamla skor men så sentimental är inte jag. Jag har en tendens att träna dem alltför slitna så de är inte värda att spara. Däremot gillar jag nya skor desto mer. Tänk om man fick springa varje pass i ett par sprillans nya skor, allra helst sprillans nya modeller – vilken jäkla motivation man skulle ha. Eller, jag skulle i alla fall det. Jag gillar att testa nya skor och känna efter hur de känns under rundan. De allra första stegen i ett par nya skor är lite som att vara ute på ett äventyr man inte vet hur det ska sluta.

Eftersom jag har testat mig runt bland rätt så många olika typer av skor har jag en rätt så bra uppfattning om vad jag gillar. Och vad jag inte gillar. Jag som sprang så otroligt mycket i Saucony Triumph förut – har sprungit väldigt få pass i den nya version jag köpte av dem senast jag var i USA. Jag sprang i dem häromdagen bara för att de skulle få komma ut lite, men det kändes helknasigt. De var så tunga och klumpiga, lite som att springa i träskor. Klapper, klapper, sa det när jag sprang i dem eftersom jag landar rätt så rakt och platt mitt på foten. Oskönt!

En gammal favoritmodell är som ni vet Nike Free. G a l e t sköna skor. Visserligen har jag bara sprungit i Nike Free 2+ men jag är nyfiken på 3.0-modellen också så det ska bli mitt nästa inköp…

Ni som läst bloggen vet också att jag älskar Adidas Marathon 10. Grabben och jag är självutnämnda ambassadörer för den här skon. Vi är båda stora fans och om jag bara fick välja en enda sko så skulle det nog vara denna. Den är nätt och smidig men samtidigt stabil. Den passar för både långa och korta pass och har den d ä r känslan i sig.

Det är inte nödvändigt att ha särskilt många löparskor men eftersom jag tycker det är roligt med träningsskor så är det lite som lösgodis jag vill fylla på med ofta och njuta lite av.

På senare tid har jag upptäckt fler Adidasskor, de har dykt upp som färgglada karameller på butikshyllorna (och webshopparna där jag spanar in dem rätt ofta). Grabben är en sådan där kille som är väldigt märkeslojal. Han tränar enbart i Craftkläder och springer enbart i Adidasskor. Dessutom är han påläst och kan allt om material och modeller – en bra kunskapsbank att få inspiration från. Nu finns på min skohylla också nästan sprillans nya Adidas Feather och Adidas Aegis. Jag har också ett par Adidas Response Trail som jag sprungit en del med nu i somras. Man kan lugnt säga att Adidas är det löparskomärke som på senare tid dominerat på mina fötter och oavsett skomärke så är den röda tråden att skorna gärna ska vara nätta och ha mycket känsla. Jag gillar inte att bädda in fötterna – jag vill känna marken under dem och de ska vara roliga att springa i!

Om jag skulle värdera mina Adidasskor utifrån preferens så skulle topplistan se ut som nedan just nu. Jag bör dock poängtera att jag känner mina Marathon10 utan och innan men bara har sprungit enstaka pass i Feather och Aegis.

1) Adidas Marathon10 – för att den är så optimal (och rätt billig)

2) Adidas Feather – för att det är en kul och lätt sko med mycket känsla

3) Adidas Response Trail – på rätt underlag är den trygg och skön

4) Adidas Aegis – som att springa på mjuka kuddar nånstans mittimellan Marathon10 och Feather

Adidas Aegis